Midsommar 2018

Med en intensiv vecka bakom mig, ser jag fram emot Midsommarhelgen som vi firar med nära och kära. På midsommarmåndag väntar nya spännande utmaningar, som jag ser framemot med spänning och förväntan!

Glad efter träning!

Midsommarrosen – Doften är gudomlig!

 Glad Midsommar!

Blommor och blader

I torka och väta på gott och ont. Att njuta lite av trädgården skulle heller inte vara så dumt.

I ärlighetens namn slarvar vi med det. Hinner inte och orkar inte, det tar både tid och kraft att odla och plantera i sommarvärmen.

Vi har planterat mycket nytt igen. Med facit i hand, undrar jag nog om vi alls hade planterat någonting om vi hade vetat av denna torka. Det börjar bli två månader sedan vi såg en regndroppe sist. Det är inte vanligt här, gräset växer åtminstone långsamt – som tur.

Med denna värmebölja behöver nyplanterat vatten, det hjälps inte söta mamma då.

dav

Rhododendron är som vackrast nu.

dav

Planterade ut årets julros och testar en ny plats, hoppas den börja trivas där.

Magnoliaträdet, nyplanterat. Det skall jag vårda ömt.

Louise blommar nu, doftar så ljuvligt god.

Rhododendron, så vacker lila. Barnbarnets favoritfärg, så djup L i lila hon säger, så djup ton kan  inte fullvuxen ta. Lila rhododendron är min favorit.

Björnbärsbusken slår ut i blom, hoppas de hinner mogna till hösten.

Dit hörde jag …

… med dem. Med dem som jag har tränat, svettats, skrattat, gråtit – det har nog bara känts så känslomässigt, med gråtig menar jag. För visst var det tufft ibland, när jag inte visste och det var många gånger och mycket som jag inte visste, ändå lärde jag mig så mycket under Team Rynkeby träningstiden. Så mycket nytt, så mycket intressant och jag ville inte missa någonting, som vanligt då bara. Så är det då man är noga av sig, inget får gå åt slumpen.

Jag är stolt över min noggrannhet, den har jag fått höra av ända sedan ”Adam var länsman”, att jag är noga. Ju äldre jag blir, desto stoltare blir jag över min personlighet. ”Jag är bara noggrann där det behövs” inte med allt – allt kan och vill jag inte ens vara noggrann med.

Som tur är så finns det alltid människor som man lär sig mera av än andra. Kanske en kotte pratar på, långa många meningar och jag lär mig ingenting, jag stör mig mest på läxan som lärs ut och är så otydlig, med en massa onödiga ord. Däremot om personkemin stämmer så lär jag mig och det behövs inte många ord, personen behöver nästan inte säga någonting.

Vilken intensiv vinter det har varit, då jag blickar tillbaka. Och vad många nya människor jag har fått träffa och lära känna, en del mera och en del mindre. Nya vänner kom det på köpet. I går var en deltagare och hälsade på och så roligt det var!

En sak hann jag inte med. Så här var det ju sagt, att vi skulle lära känna varandra riktigt, riktigt bra, under resan fram till Paris. Det må väl ändå vara osagt om jag missat något eller ej. Säkert något. Många andra saker jag också missar med Parisresan.

På Wasa Sports Club

En del av Team Rynkeby medlemmarna. Efter ett tufft träningspass i vintras – med coreträning. Jag fick äran att ligga på golvet framför fotografen.

 

På Öjberget riktigt i början av träningssäsongen.

 

Vänner får man inte, de förtjänar man!

Varning läs inte detta!

Eftersom jag inte kan röra på mig nu som förr, har jag ingenting att skiva om. Av motion mår jag bra, det är kroppen van vid. Det blev ett så hastigt avhopp från mina träningar. Jag som vill motionera, röra på mig och det riktigt ordentligt.

Nu envisas mitt knä och det går något så när, ändå framåt – tror jag, men långsamt. Det är inte samma sak att ta en kort promenad, jobba i trädgården, fast jag älskar trädgårdsarbete, ändå saknar jag mina motions pass.

Så pass, att jag skriver av mig här. Bäst att jag slutar gnälla nu!

Ändå är jag tacksam för varje dag jag får vara frisk, vara med min fina familj. Mitt knä är trots allt en bisak. Det vet jag.

Solnedgång vid Långskär

En bild från bryggan, där på bänken sitter jag och andas in kvällsluften från havet! Det är så avkopplande att vara där, fridfullt, tyst och ostörd! Där blir jag som ny!

Där endast iakttar man, har respekt och alla pysslar med sitt!

Bråda dagar i maj

Hur jag än svänger det, blir det bara bråttom. Och jag har ingen annan att skylla på än mig själv.

I trädgården ställer jag till det för mig hela tiden, ändrar om planterar mera och planterar nytt. Sysselsätter mig själv med mera arbete än vad jag hinner och orkar med och får ständigt hjälp av mannen.

Persikoträdet har jag förvarat inomhus i vinter. I december stod det i blom och det gick inte att bromsa med det, sedan föll alla blommorna av. Nu har jag planterat det ute i växthuset och där skall det få övervintra med hopp om att det blommar nästa vår.

 

Bananträdet har nått takhöjd –

 

 så jag kapade av det, mäktiga blad i komposten.

 

 Löjtnants hjärta fick flytta bakom en sten i höstat, där ser den ut att trivas.

 

Solen går upp i öster.

 

Bamse njuter i gröngräset.

 

Bonzo ständigt på jakt efter min uppmärksamheten.

 

Syrenernas tid är nu.

 

Äppelträden står i blom.

 

Päronträdet ser också lovande ut.

 

Törs jag mig inte till blåbärsskogs, så är blåbärsbuskarna fulla av  knoppar och blom.

En dag i maj

Våren kom så snabbt i år, sommaren ännu snabbare, vackert och varmt är det, riktig värmebölja mitt i maj månad.

Jag hinner inte med – förundras bara över naturens underbara explosion. Just hade vi vinter och så mycket snö, vitt överallt. Tö, så var sommarn här.

Det grönskar och blommar, fåglarna sjunger och alla djuren har vaknat upp ur sitt vinteride. Vackrare än så här kan det inte bli, träden slår ut och bladen blir större och större för var dag. Det är bra, jag tycker om att ha det ombonat runt omkring mig.

Det doftar så gott, häggen har säkert slagit ut på de soligaste ställen, ännu är den i knopp här, det är bäst så – just före, när de slagit ut blommar den några dagar och så är det förbi. Jag brukar sätta näsan in i häggen och dofta, dofta och dofta, det tänker jag göra snart igen, det doftar så gott, barndom och midsommar. Så härligt!

Vackra vita tulpaner.

 

Vitsippa Primula Scilla

En efterlängtad stavgångspromenad i härlig morgonstund.

Nu skall jag till frissan, det sker bara ungefär var tionde år för min del, så det känns riktigt ovant. Bara en km har jag dit. Sedan skall jag jobba nattarbete ett par nätter. En pensionärssyssla som jag har och passar mig bra, då jag får bestämma arbetstiden själv.

Våren i Team Rynkeby spåren

 

Meteorologen spår

och bonden sår.

Han tänker på fåren

på pälsen och håren.

 

På vårvägen

syns fotstegen.

Levnadsåren

och hjulspåren.

 

I tonåren

lever man på villkoren.

Efteråt kommer junioråren

färdigt sprungit i korridoren.

 

Slut på skolåret

mera arbete för poliskåren.

Oroligast i ungdomsåren

att fira in senvåren.

 

Slut på skidspåret

och rekordåret.

Slut på maraton åren

och botniaspåren.

 

Tänker på ungdomsåren

samt yrkesåren.

Tar en oboykopp

och sen påtåren.

 

 

Det är inte så farligt

jag tar det ytterst varligt.

Mitt knä är förklarligt

och inte allvarligt.

 

Att cykla till Paris

kan vara ofarligt.

Också gravallvarligt och hälsofarligt

miljöfarligt, oförklarligt och trafikfarligt.

 

Tröstar jag mig med

som har sjuk knäled.

Order från min ortoped

försiktigtåtgärder med besked!

 

Cyklister och i bilister

hoppas däcken inte brister.

Då får ni ta till Karlssons klister

och reda upp det utan tvister.

 

Kanske ni på vägen möter jornalister

säg bara vi är cyklister!

Här finns bara optimister

vi är inga maskinister.

 

Önskar Team Rynkeby

lycka till ut i stora världen.

På Parisfärden

 hejar jag på er från fjärden!