Det blir inte som planerat

Allt har en framsida och en baksida. Det beror bara på vilken som blir matad, hade den kloke indianmannen svarat.

Jag har tränat ganska mycket i vinter för att kroppen skall vara förberedd att cykla till Paris i sommar. Det har varit mitt mål – min vilja, jag och 35 andra ivriga cyklister på väg från Vasa till Paris. Resan startar 26 juni och skall räcka i 11 dagar.

Inte bara tränat har jag gjort, också bidragit till insamlingen för allvarligt sjuka barn som är det allra viktigaste i sammanhanget. Jag har gjort mitt bästa och är nöjd med min insats med insamlade medel!

Med mycket övervägande har jag tänkt om och har avbrutit mitt mål, min resan. Beslutet var enkelt. Mitt knä säger att inte cykla så mycket! Jag lyssnar på min kropp, hälsan är det viktigaste!

Jag har blivit erbjuden att ändå få följa med, i någon av våra tre följebilar. Det tackade jag också nej till, det är inte det jag är intresserad av, jag ville cykla hela långa sträckan på 1500 km, annars får det vara.

Jag har fått stöd av familjen och kloka vänner att jag gjort rätt beslut och det är jag tacksam för. Tack!

 

Nu har jag i stället mera tid för trädgården och får pyssla hur mycket jag vill!

Så vacker.

dav

Snön hann knappt smälta, förrän krokusarna tog vid.

Slutklämmen i slalombacken 15. 4

Vörå skidcentrum

Snön har smält på skidbacken. I slalombacken finns det fortfarande snö kvar, natursnö blandat med konstsnö.

Där har 4 av våra barnbarn åkt slalom i vinter. I går var det sista chansen för denna säsong och det är väl tur, för vid liften var det blött och djupa spår som barnen gladeligen åkte igenom, det såg ut som de åkte vattenskidor i de djupa vattenpölarna.

Under säsongen har vi varit dit ett par gånger och sett på då de åkt, de har barnbarnen uppskattat och frågat om vi kommer flera gånger. Det är roligt att se på då de kör med ivern i ögonvrån och visar vad de har lärt sig, samtidigt som det är spännande.

 

 

En glad och god pojke vinkar glatt, farmor det är så kul!

De samsas och delar liften, ibland hände det sig att de inte hade rum på samma gång, utan då körde de upp var för sig.

Rena rama teatern att stå och se på hur barnen klarar sig. Ibland stod de nästan på huvudet och de vände och vred skidorna i kors och tvärs. Det var inte bara en gång jag tänkte hur skall de hinna reda upp den härvan förrän liften kommer, men brådstörtat stod de alltid redo när liften kom. Sådant klarar endast barnen av. Otrolig rörelseförmåga de har.

Sista halvtimmen i backen fick barnen röra sig fritt, då körde de flesta utan skidor, det gick hur lätt som helst. På bara skosulan tog de sig upp med liften och snabbt kom de obehindrat ner och körde slalom utan skidor.

När liften stannade var barnen beredda – med glada miner och rosor på kinderna dricker de saften jag hade med åt dem, sedan förde vi hem två blöta men nöjda pojkar. Roliga minnen från slalomsäsongen 2018.

Äntligen kom våren

I dag kom våren. Många vårtecken på en gång. Svanar, tranor, trastar och tofsvipor och ännu mera fåglar har kommit tillbaka. Äntligen, det är så roligt att vara ute och känna vårvärmen, som vi har väntat på så länge. I år är våren en månad senare än för ett år sedan, då var marken nästan bar. Nu är snödrivorna stora och höga, fast de har blivit blöta och segnar ihop, våren ligger i luften.

Får se hur det blir med vargfrågan. I går observerades vargen vid skidcentrum, barnen som var i slalombacken fick avbryta slalomkörandet tills vargen hade försvunnit därifrån. Det är verkligen skrämmande.

 Våren kommer med spåren i byvägen, så är utgångsläget, men det är på bättringsväg.

Cykelresa Vasa ”Hesa” Paris

När jag på bloggen ingenting har att skriva

tänker jag på en rimmeriers lira.

Nu är påsken färdigt firat

hunden varit ut och slirat.

 

Så fort en ny dag gryr

gnuggar jag min ansiktshy.

Blir jag nånsin riktigt kry

känner mig som lilla My.

 

Välgörenhet för dem som bryr sig

 viktig grej för dig och mig.

Insamling  för ung och gamling

lyckas bäst i stor folksamling.

 

Stå ej där och avsky

uppoffra dagens meny.

Om någon vill oss undan fly

flytta då till annan by.

 

Startar upp cykelfordon

sätter på radion i grundton.

det tycker jag är kanon

jag är en person som gått i pension.

 

Jag undrar så i vilken vy

vår cyklegrupp skall cykla i.

Det är just nu mitt huvudbry

behövs månntro ett paraply.

 

Om någon av oss behöver spy

låtsas vi bara spela revy.

Vi kan ju inte undfly

vi är ju ej i hembyn.

 

Jag tränar så jag nästan spyr

väntar varje ny dag gryr.

Av syrebrist jag blir så yr

får söka efter ny broschyr.

 

Vem vill inte vara muskulös

hellre det än charmlös.

Ibland blir jag mållös

när någon blir för ändlös.

 

Motionera och stiga i cykelskon

cykla och samtidigt ta en ton.

Blanda vatten med citron

utan att spilla i diskhon.

 

Jag vill min resa skräddarsy

och undvika eventuell tortyr.

Fästingar avskyr jag

blir det bråttom i buskagen önskas inte de asen.

 

Får jag sova om natten

jag som är van att ligga bredvid katten.

Kanske undra jag över bilskatten

hoppas bara inte den debatten.

 

Cykeldebatten i juli natten

kan jag hålla mig för skratten

Torsdagsnatten eller söndagsnatten.

tänka på sånt mitt i natten.

 

Om det vore nyårsnatten

behövde jag inte längta efter katten.

Finns det bara kallvatten

går jag upp och värmer te vatten.

 

Jag vill inte va i riskzon

hellre cykelskon än träskon.

På kvällssidan kommer postiljon

han med bättre version.

 

Med denna insamling

finns det framtidstro.

Doftar på min pelargon

och litar på min relation.

 

Här hemma nöjer jag mig med åbron

söker varg klor som i spårdom.

Ingen fason, myndigheterna behöver en lektion

så vi får sälja vargen på auktion.

Nattcyklingen 22.00 – 07.00 23 – 24. 3

Natten mellan fredag till lördag var dags för Botniahallens tredje nattcykling. Det börjar kl 22 på fredagkväll och avslutas 07 på lördagmorgon.

Första gången ville jag inte vara med, andra gången hade jag inte möjlighet, tredje gången var jag med och ångrade att jag inte hade varit med alla gånger.

Kanske är jag lite galen tänkte jag som far och cyklar på natten, när jag förberedde mig på kvällen och packade väskan. Väl på plats kunde jag snabbt konstatera att jag inte var ensam om den tanken. Det var bara att nöta på och cykla runt banan, ensam var jag inte, vi var ett 50 tal cyklister där.

En tillrättavisning fick jag också om cykelreglerna runt banan av en lagmedlem, han påstod att jag borde bestämma mig vilken bana jag skall cykla efter, inte vingla för mycket. Precis just när han sade det, kände jag mig trött och var i en svacka, så tillrättavisningen kom inte mera lägligt. Jag  förstod läxan med en gång. Mest synd om honom, han måste ha haft fullt upp med tillrättavisningar åt många andra som inte var i balans, det var en och annan som hade precis som jag, svårt att välja vilken bana de skulle hålla sig i.

Däremot blev jag så glad när en annan grupp kom cyklade förbi mig och Göte tjoade till mig, häng på här bakom oss. Precis vad jag behövde höra då, först då kom jag mig igång. Barmhärtigt gjort tänkte jag! Han såg vad en nybörjare som jag behövde höra!

Inga problem inträffade fast risken kanske ändå är större nattetid, för visst känns huvudet mera däst på natten.

Nöjd med cyklingen blev jag, fick 100 km mera på mätaren. Kl 03 på nattkvisten var det dags för gemensamt kaffe och smörgås, efter det var mitt mål fullbordat. Musklerna var sträckta och det smakade bra att fara hem till en varm säng.

Många nya erfarenheter och idéer fick jag om vad som bör förbättras, rättas till både med mig själv och med cykeln. Det tog jag med mig hem och är redan på gång med förbättringen.

Summa summarum! Nattcyklingen gav mer än den tog!

 Här har Lotten och jag parkerat våra fina nya cyklar.

 

Vad va det jag sa!

 

Jag är nog aningen för snäll

efterlåten tystlåten.

 Ångersam vill ha allt tillbaka

vem klarar sig på enstaka.

 

Tyst som ett tidningsställ

längtar bort till vackert fjäll.

Ångrar mig som i ett flyktingläger

någonting jag överväger.

 

Vilar endast en kort stund

tålamodet blir vemodet.

Inte högmod bara argmod

någon som påstod.

 

Pratar men inte förstår

undrar hur jag mår.

Söker boken som heter duga

aldrig jag skulle halvljuga.

 

Lurad kanske jag känner mig

men snabbt jag ändrar mig.

Det blir en riktig soppa

som jag snabbt kan stoppa.

 

Jag kan inte riktigt höra

sätter på mig förbättringsöra.

Nu kan jag höra kilometrar långa

ta tillvara allt och fånga.

 

Mycket smak i en liten korg

packad med kärlek och stor omsorg.

Läckerheter i alla smaker

bättre de än prydnadssaker.

 

Nu kastar jag min duga bok

 blir jag nånsin riktigt klok.

Smaskar istället på en ostkaka

bjuder också min make att smaka.

 

Att vräka i sig är inte bra

för dubbelhaka vill jag inte ha.

Av alla sorter det finns att få

så har jag valt detta så det så!

Spinning och core

I går kväll var jag på spinning igen, jag får ge järnet och tränar ganska mycket nu inför min cykelresa till Paris.

I dag kände jag mig riktigt trött, jag undrar varför, jag brukar inte vara så här trött, somnade på soffan med katten på armen och hunden på golvet nedanför. När jag vaknade öste det ner snö utanför fönstret och jag var snabb att skylla på nederbörden.

På spinningen trampade jag i 45 min 30 min intensiv träning, med både lättare och tyngre motstånd, mest tyngre tyckte jag det var i går – stående och sittande, det gick som en dans jag trivs som fisken i vattnet när jag sitter där och trampar så svetten rinner, medan musiken spelar trampade vi i takt. Helt plötsligt tystnade musiken (lite strul med tekniken) och jag kände mig illamående, men vad är detta tänkte jag. lika snabbt börja den spela igen och illamåendet försvann.

Första gången jag var på spinning var i höstas, då berättade några av lagkompisarna att första gången man är på spinning, så skall man bli både illamående och svimfärdig, vet inte om det var på skoj eller allvar. Åtminstone mådde jag bra hela mitt första spinningpass. I går däremot var första gången som jag kände illamående.

Att trampa i takt med musik och discobelysning gör att det känns hälften lättare. Det är så häftigt att trampa i takt med bra musik – EUPHORIA med LOREEN är jag så förtjust i!

Efter spinningen bytte vi snabbt sal, där hade vi core med stretching, då fick jag kramp i benet. Det var också första gången jag har upplevt kramp i benet, det gick snabb över med lite massage, någon gång skall vara den första.

Cykelresan till Paris, kräver både tålamod, träning och mycken planering, förstås en lärorik period. Det är nog många gånger som jag hellre skulle vilja sitt i soffan med ett handarbete i händerna och och bara ta det lugnt, ändå finns det inget träningspass som jag ännu ångrat.

Förberedelserna på går hela året och insamlingarna tar mycket tid och kraft och som jag lär mig så mycket nytt av. Inte minst så många nya människor som jag har lärt mig känna och många som jag ännu inte känner.

När jag inte vet hur jag skall orka träna. brukar det hjälpa med att jag tror att kroppen mår bättre av träning än för mycket stillasittande i soffan med sticksömmen.

Här från ett annat tillfälle i sällskap med lagkompisen Lotten, jag är skottkärran och hon kör lasset, så rullade vi iväg över gymnastikgolvet, sedan blev det vise versa.

Nu har jag cyklat 2.475 km både på trainern och i Botniahallen, så jag är en bit på väg!