Tänd ljusen

 

Vi har advent

ljusen är tänt.

Om det doftar bränt

låt en dörr stå glänt.

 

Det bli spänt

om ingen godkänt.

Rentav turbulent

om det blir övertänt.

 

Paketera en present

och låtsas vara låglänt.

Är du släpphänt

tryck på en tangent.

 

Vilket fundament

av en liten incident.

Spela instrument

och ta en accent.

 

Vilket temperament

och så intelligent.

Kanske ett experiment

när hen är så låglänt.

 

      Släck också ljusen

Rose

Det regnar 9 december

Nu var det bra med näbbskor, vägen var som en skrinnarbana, ändå kändes det lite osäkert om jag skulle skurra omkull. Så småningom kändes det att jag kunde lita på nubbarna och gå helt fritt på isen, nära dikesrenen höll vi oss ändå så gott det gick.

Friskt och välbehövligt var det att vara ute på promenad, har blivit lite dåligt nu de senaste dagarna. I går kväll var vi i kyrkan och lyssnade på körsång och vackra ”O helga natt” med Kristoffer Streng & Simon Granlund, Duett.

En av de vackraste julsångerna. O helga natt (här med Kristoffer Streng solo).

 

Vackert så jag fick kalla kårar.

Två veckor till jul.

Rose

Annorlunda förr

Inte förrän julafton var det aktuellt med någon sorts julbelysning, när jag var barn. Bara ner i byn lyste adventsstjärnan i ett fönster någon vecka före jul, det var ända punkten. I barnens ögon lyste den väldigt vackert, samtidigt som jag inte räknade med den, det var bara i det fönstret som den skulle lysa före jul.

På julafton skulle granen kläs, adventsstjärnan ställas i fönstret och någon ljusstake. Det blev mera av olika julbelysningar efter hand. Så även i dag mera och mera av alla de slag.

Då var det jul när adventsstjärnan lyste i fönstret. Det vackraste minnet av juldekorationer, det är oförstörbart.

I dagens läge är det juldekorationer i mängder och alla de sorter, det ställs fram onödigt tidigt enligt mig. Vi hinner ha de tänt tillräckligt länge ändå, när de skall vara tänt – på julen.

Adventsstjärnan har jag redan ställt i fönstret, det är ju advent. Den lyser så vackert både inne och ute, njuter av den vackra orangefärgen och barndomsminnen.

Julen börjar först om jul

Rose

5 km gång 7 km cykling.

Mörkt har det varit hela dagen, inne som ute. Bamse är en riktig väderkänslig labrador, blåst och storm tycker han inte om. Ändå ville han komma med på promenad, han visade sitt humör med att endera gå hårt eller sakta eller så försöker han halta, de gånger han inte doftade och snusade på något annat. Nu har vi alla fall gått runt våra 5 km och vi fick hålla oss i hatten.

Bamse tycker om att bära kopplet och gå ut och gå med sig själv. En ny och stor reflexväst har vi just investerat åt honom, han står så stilla och gillar att bli påklädd.

Det börjar bli dags att ta in cykeln nu sade jag åt mannen i går och inom nästa halvtimme stod den på plats, så snabbt hade du inte behövt ställa upp den sade jag, jag hade ändå menat göra det påstod han.

Snabbt efter promenaden var jag på väg på cykeln, kastade först en lax i ugnen. I dag var laxen billig vid Citymarket 9,95/kg fin var den och doftade så bra, onödigt att köpa annars. Nästan som jag dragit upp den direkt ur sjön.

Bamse behöver sin motion och jag tycker om att promenera, kan knappast gå utan honom. Om knäna krånglar så är det ändå bättre att cykla och simma enligt läkarvetenskapen och var än jag läser så rekommenderas cykling och simning.

Inte minst att stretcha som är det viktigaste av allt, har jag kanske glömt eller ignorerat det.

 

I morgon är det Lilla jul

Rose

Krispigt och vackert på sjön.

SONY DSC

Röd om kinderna, plankan är färdig och jag är nöjd, jag klarade den i kväll igen, sista minuten riktig skakis och varm blev jag om kinderna.

I kväll tänker jag hålla mig inne. Har inte så stort behov att gå ute efter jag varit och vinterbadat. Vattnet är nära – 0 nu, det känns i skinnet när jag simmat färdigt och går uppför stegen, 2 x ca 10 meter och doppade mig 2 gånger – först och sist. Kroppen och huden mår bra av den uppläggningen. Hängde i pull up stången och tänjde ut axlar, rygg och in i bastun tillbaks.

Solen värmde när jag stod på bryggan och solade en minut. En pratsam och gladlynt dam påpekade hur vackert det var, där solen speglade ner på isen och snön. Sedan försvann hon ner i vaken, glad och trevlig är hon alltid och ännu gladare var hon när hon kom upp tillbaka.

Så får det räcka, hann inte med någon promenad i dag. I morse satt jag och stickade och stickade en födelsedagspresent som snart skall vara färdig.

Men kinderna har jag rosat ett par gånger ändå.

En ny dag i morgon

Rose

Lite reflex lyser upp.

Ut i strålande solsken gick vi. Fick syn på ett grått djur nära skogen en bit bort, det såg oss – såg det ut som. Är det vargen eller vad är det, samtidigt skuttade den iväg till skogen, svansen viftade vitt, en vitsvanshjort som tur.

Vid skolan var det livligt och många bilar, något på gång och flaggan i topp. Skönt att inte behöva bry sig tänkte jag, inte höra – inte höras, inte se – inte synas. Bara nöjd att gå förbi med min svarta prins, Bamse.

En bil såg ut att vara på väg därifrån, den hade stannat vid skolan utfartsväg, ändå stod den bara kvar och kom sig inte därifrån, inga människor och inga bilar att väja för. Då helt plötsligt kom en bil och precis då körde väntande bilen ut framför, som tur hann den bromsa och förhindrade en krock. Dessa tankspridda varelser.

Så var det min tur att klåpa. Vi gick hemifrån i solens sken, lika hastigt gick solen ner och vi hamnade i skymningen, vi fuskade och tog inget reflex på, så i stället fick vi gå långt ner mot diket när vi mötte bilarna. Brukar tänka när jag kommer körande i bil och möter någon person som mörkt kommer emot utan reflex, hur kan någon människa komma utan reflex i detta mörker. Det händer den bäste, i dag hände det mig. Så reflexmässigt på med reflexvästen.

 

En stor sak beror ofta på en liten

Rose

När borta är nära

På kyrkogården är det vackert alla årstider. Sommartid en färgprakt så långt ögat kan nå, stora lönnar och många andra lövträd och barrträd pryder upp. På hösten är det levande ljusen som förmedlar stämningen. Vintertid är det mesta täckt av snö och endast gravstenarna som syns. Juletid är det så vackert med dekorativa stora julgranar som utsprider stämningen över gårdsplanen och gravgården.

Det är så lugnt och fridfullt att vandra där, se gravarna och läsa på gravstenarna. Kommer ihåg gamla minnen när jag ser igenkännliga namn, äldre och yngre årtal, kända och okända namn. När jag ser mina anhörigas namn, då kommer allt så nära, fast de är så långt borta.

Vår vackra kyrka i höstskrud.

  Vörå kyrka. Finlands äldsta träkyrka Invigd 1626 blev Korskyrka 1777 Kyrkotornet är 42 meter högt med ståtlig tupp allra högst.

 

Vår bästa tid är nu!

Rose