Är nöjd

1

Bästa tiden att vinterbada är när det är som kallast ute – desto mjukare och skönare känns vattnet.
Trafiken var livlig på isen, snöskotrar fanns det massor av, någon som skidade, en fyrhjuling körde över isen, tänk att isen är så stark nu redan.

Kände mig riktigt trygg där nere i vaken, bara jag slapp gå på isen.

Från kärna till träd

2

Mån tro det finns styrka i detta lilla frö, som gror mitt i kalla januari månad.
Så roligt att experimentera, med alla dessa tropiska frukter. Det sitter i ryggmärgen, ända sedan barnsben och intresset bara fortsätter.
Visst finns det ett stort utbud av alla sorters plantor, det bryr jag mig inte om. Det är mitt eget lilla frö jag vill skall gro.

Ett litet apelsinträd har sett dagens ljus.

Jo helt plötsligt

5

Vet inte riktigt vad som hände efter Hömossavägen i går. Minst tio bilar körde förbi mig, där som inga bilar just brukade komma.
Utan att hinna blinka passerade också en herralös hund mig, han hade också väldigt bråttom. Skällde ner mig gjorde han. Nära på att benen höll på att stelna till fog. Ingen gång är den andra lik.

Barnbarnet tröstade mig, ”kom och bygg lego med mig”.

Mitt i allt

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hade så hoppats på att få se något rådjur efter Hömossavägen i dag, men de lyste med sin frånvaro. I dag också. Som alltid. Nästan. Jag vill se, se och se er, för jag vet att Ni finns.

Eller så är det som någon sade till mig. ”Nog står säkert älgen där i buskaget och lurar på dig, fast du inte ser den”. Det skulle jag inte vilja att de gör, helst av allt vill jag se dem.

Väl hemma satt hacke hackspett uppe i stolpen och väntade på mig och visade stolt upp hur han gör.

Ät det som kroppen vill ha

3

Hemma igen efter en intensiv gårdag och en minst lika intensiv dag på stan.
Prioriterade det viktigaste ärenden.
På tapeten var ögonkontrollen, vad jag blev nöjd med optikerns hjälp, hon kunde sin sak hon. Sedan tog vi saker och ting i tur och ordning.

Dagens höjdare var ”pepparbiffen” till efterrätt ”ice cream amarillo” stor som en gräddtårta.
Servitören undrade hur vi mådde, hon såg säkert att vi höll på att spricka.

5