Vackra natur

2

Vad det växer snabbt igen i naturen, skulle gå efter en gångstig vi brukade gå förr i tiden, ja till och med cykla brukar barnen göra där. Tänkte inte ge mig, men det fick jag nog ändå göra till sist. Det hade vuxit igen av björkar och all slag sly. Meningen var att jag skulle smyga mig på en trana, som jag såg på långt håll. När jag kom fram från ett annat håll var tranan också där, men vad snabb den var, några flax så var den borta. Mäktig och ståtlig, sällskap av några måsar.

Kunde tänka mig att gå hur långt som helst. Regnade gjorde det, jag var iklädd regnkläder så jag bara njöt och luften var ju så fuktig och det doftade så gott.
Att hålla upp en gångstig fodras dagliga promenader.

Krankfritt, flugfritt och Bamsefritt till på köpet.

Bamse rör om i ”käldon”

1

Man tager vad man haver, Bamse sprang rakt ner i ”käldon” som just hade så klart och fint vatten, bara hälsosamt med lite omrörning. Efteråt räfsade jag bort gamla löv och kvistar, innan vi hade vänt ryggen till, kokade det upp nytt vatten igen. Det är så vackert med en levande källa.

Barnbarnen tycker om att ta sina ämbar och hämta vatten. Då är de så noga – inte ett endaste litet skräp får synas när de tagit upp vattnet i ämbaren. De bär och de byter, smakar, pusslar och det mesta skvimpar över. När vi väl är hemma igen finns det bara en liten skvätt kvar i bottnen, de bryr de sig inte alls om, det viktigaste är att de får hämta och bära.

De har ett nytt projekt på gång.

Den blomster tid nu kommer

1

Nu är väntans tider över och blommor och bladen slagit ut. Ljuvlig tid vi har framför oss.
En sådan känsla, att bara få fara och springa Hömossa runt, iväg genom skogsvägarna – så befriande. Värmebölja var det också där inne i skogen.

Att en främling satt på busshållplatsen i Kaitsor och räckte fram en öl åt mig, tog jag som ett skämt, såg nog ut som om han behövde hälla i sig det själv. Stackars människa, tyckte synd om honom. Riksåttan är livligt trafikerad av alla de sorter.

Jag sprang av glädjans lust, för till saken hör, att jag har blivit mormor nu, till en söt liten flicka.

2

En annorlunda vecka

1

Rehabiliteringsveckan på Härmän Kuntokeskus, har både gett och tagit energi. Den har i och för sig varit både lärorikt och behövligt, men för min del har det varit en pärs att orka med, från morgon till eftermiddag – gå från en föreläsning till en annan. Mat, kaffe och mat. Bara att ha mappen under armen och se vad är nästa program. Började tänka på militären, något i den här stilen har de väl det där.
Visst har alla föreläsningar gett en hel del värdefullt att tänka på, men när kroppen inte är van att sitta och lyssna så kan det bli till en pina.

Har också hunnit vara ute i skogen, sätt mitt livs största myrstack. Vatten löpt varje dag och umgåtts med ett helt trevligt gäng så skrattmusklerna har fått sig en rejäl omgång.

Vatten ger ro

6

Det räcker att ta en promenad ner till ån och se direkt ner i botten. Näckrosorna är friskt på kommande. Det är vackert både till höger och till vänster och tankarna blir fyllda av sommar. Vackrare och vackrare för varje dag som går. Löven är precis fem för sprickbildning, det är nu det syns som mest – snabbt blir ögat van med allt grönt och skönt. Tar väl inte länge förrän häggen slår ut i blom, som doftar så gudomligt.

”Tiden är väl snabbfotad nu”.

Modena hjortar

5
Underligt ändå. När man minst anar dyker det upp ett rådjur som springer över asfalterad, trafikerad väg, hann inte ens blinka så var den försvunnen. Tyckte att den haltade på ena bakbenet, men kanske det var så att det var ojämt där den steg ner, får hoppas i alla fall.

Men varför i hela fridens dar dyker det inte upp någonting när vi kör i skogen där det knappast kommer någon bil alls, bara vi. Fick inte syn på någonting, inte så mycket som en mus.