Vitt täcke av snö och mörka moln

1

I dag var det ingen givande joggardag. Visste det nog redan innan jag for iväg, med ville ändå fara. Brukar för det mesta överraska mig själv, med mina motionsvanor.

Kändes som åskan låg över mig och luften stod stilla. Då började jag gå och vackert så, orken kom tillbaka och innan jag visste ordet av så joggade jag igen. Det var nog en av mina tyngsta gånger. Framåt gick det och 14 km mera fick jag skriva in i min kalender.

Påminde så om Paavo Nurmi halv Marathon, som Malin och jag var och sprang för några somrar sedan. Då det åskade och låg tunga mörka moln över himlen, vindstilla och 27 grader. Mitt första långlopp, med facit i hand så visste jag inte förrän efteråt, att jag faktiskt hade gjort det riktigt bra, med tanke på vädret och värmen.
Otroliga mängder människor som avbröt den gången, folk som inte klarade av att springa, fick vätskebrist, spydde och ambulanser fanns överallt. Förstod inte förrän efteråt hur illa det egentligen var.
Malin som var snabbare än mig for iväg och jag kom efter. Jag var glad att det gick så bra för henne och hon sade efteråt att hon hade blivit så glad när hon hade sett mig vid mötesplatsen, hon såg att mamma var pigg och glad och orkade komma efter.

I dag sakade jag faktiskt de blöta svamparna som delades ut efter banan den gången, som vi fick torka och svalka oss med, vita små svampar som låg kastade överallt efter marken, ett täcke som vit snö. Tänk vilken bra servis de var.

Oj, vad kallt havsvatten kan göra under åt trötta fötter och ben.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s