Blåsigt villaavslutningsväder 2016

bur

På villaavslutningsdagen och -kvällen var vädret blåsigt, så pass att facklorna inte gick att tändas på och ställas fram nära stranden, som vi brukar göra, ingen chans att ens kunna tända dem i närheten av sjön. I stället fick vi placera ut facklorna högre upp i skogens skydd, där gjorde de sig också bra, riktigt mysigt blev det när mörkret inföll.

Som tradition vid vårt villaområde, ställs facklorna ut enligt hur många år man har varit villaägare – en per år. Nu har det gått ett antal år sedan första facklan tändes.

Minns så väl vår första villaavslutning när våra grannar berättade för oss ”Långskärs traditionen”. Det gällde en fackla för varje år. Inte var det mycket med en fackla den tiden, grannen som berättade om traditionen, hade hela nio stycken att rada ut då. Nu har det gått många år sedan dess och det är fullt sjå innan alla facklorna är på sin plats och brinner.

Lika roligt är det varje år när det börjar skymma och vi får börjar tända och rada ut alla facklorna. Barnsligt roligt är det. Också att vakna följande dag och se hur många som fortfarande brinner, det är någonting alldeles speciellt. Minns hur roligt barnen brukade ha, de fortsätta alltid villaavslutningsfirandet följande dag, då var det fortfarande mycket att stå i med.

På fastlandssidan lyste facklorna vackert efter sjön, medan vi på Långskärsholmmen fick nöja oss att ha alla facklorna högre upp på tomten i år.

Det blir magiskt vackert när facklorna lyser upp sjön från båda sidorna, då glittrar det och glimmar, speciellt om det är lugnt på sjön som det har varit i många år. I år var det höga vågor och vattnet hade stigit ca 50 cm. Får se hur nästa blir, för det mesta brukar villaavslutnings vädret vara lugnt och fint.

dav

Skorna på tork under natten.

dav

    Följande dag är allt som vanligt igen.

dav

Igelkottens ständiga övervakning.

                                                                                                                                                                                                                        

Tid i naturen

bty

Härliga morgonpromenader har jag passat på och tagit nu om mornarna när chansen funnits. I dag var vädret det mest fantastiska man kan tänka sig. Varmt blev det så jag fick till och med kasta av mig jackan innan jag var hem tillbaka.

Regnet har inte heller stört mig desto mer, det har varit riktigt friskt och bra att gå genom skogen och vem är inte nöjd att få komma hem tillbaka och kasta av sig lite blöta kläder och känna hur friskt och välgörande det är för kroppen efteråt.

I skogen njuter jag – allt är så lugnt och fridfullt, luften är så fuktig, frisk är det och det doftar så gott. Ett och annat djur vinglar i vägen, så det är lite spännande på samma gång. Nu som då prasslar det till i buskagen. I går stannade jag och betraktade en ekorre uppe i en lada, han betraktade i sin tur mig tillbaka.

Hömossarundan är ca 8 km och brukar ta 1 timme om jag promenerar i raskt takt, det gör jag inte alltid, jag vill fotografera och stannar till och betraktar det ena och det andra, det finns så mycket att se där ute, det gäller bara att stanna upp och lyssna. Det hördes ett livligt ljud från fåglarna inifrån skogen, undrar just vad de hade för sig.

I dag när jag kom hem hade vägguret stannat, precis den tiden när jag hade gått. Då var det att vrida upp klockan tillbaka. Den slår halv slag mellan helslag, fungerar klanderfritt år ut och år in, vill bara bli uppdragen någon gång däremellan.

Visst skall vägguret slå, det tycker jag hör till hus och hem. Ticka skall det på väggen, en annan sak är att jag inte hör det, endast de gånger när barnbarnen är här och påminner om det, då hör jag också att klockan slår. Det är så roligt att se deras miner – speciellt ettåringens.

Mera tid skall jag ge mig – ut i skog och mark.

 

Azalean som ständigt blommar

 

hdr

Min azalea blommar och blommar. Den stå på sin plats vinter som sommar och är lika vacker vilken årstid det än är. För bara någon vecka sedan hade jag missat att vattna den, då såg den ingenting ut för världen, den hängde längsefter blomburken och såg alldeles torr och eländig ut, tänkte nog att den inte skulle orka repa sig från det. Då fick den en ordentlig rotblöta och fick stå över natten, nästa dag var den som vanligt igen. Vacker och skön.

Inte är den kräsen heller. Det ända den kräver är en skvätt vatten varannan dag. Då står den ständigt i blom.

 

Stegräknaren

bty

I början av sommaren fick jag en stegräknare, är med i stegkampanjen från jobbet. Syftet är att medvetandegöra hur mycket vi rör på oss under en dag, samt motiverar deltagare att öka dagliga fysiska aktiviteten.

Det är intressant att se hur många steg det blir en”vanlig dag”. Ur ett hälsoperspektiv brukar man tala om ca 10.000 steg per dag (i medeltal) för att vara tillräckligt aktiv. Det låter mycket och skall nog till en hel del för att uppnå de stegen.

I dag är en sådan dag som jag har gått 11.802 steg. Jo, jag har gått mycket i dag. Från morgonen sprang jag i flera butiker, efter det 5 km med Bamse och till sist gick vi till blåbärsskogen.

Många gånger har jag blivit överraskad när jag väntat mig att det skall bli många steg, men då har det varit tvärtom och likadant vice versa. Cyklar jag räknar det också steg, lite beroende på hur räknaren är fastklämd i kläderna. Stegräknaren fästes  på samma sätt som en klädnypa. Glad jag inte har tappat bort den. Simmar jag så får den snällt lämna på bordet så länge.

Alltemellanåt har jag glömt bort den, kanske just den dagen den kunde ha varit på.

Stenrik på skifferblock

Öppna trädgårdar har haft visning i dag, vi valde att köra norrut, distriktet är stort så det är omöjligt att hinner överallt. Visste inte vart vi hamnade för jag hade inte studerat trädgårdssidorna på förhand, endast karta och adress, det blev att köra en hel del, men det var det värt. Alla trädgårdar hade olika stilar och modeller, så några nya idéer fanns alltid att få med hem i bagaget.

Jag är så glad att vi valde just ett av ställen där det fanns skiffer på marken. Att ha det som grund är ju inte riktigt vanligt i våra trakter. Det var en ögonfröjd att se, området var stort och välarbetat och har många år på nacken.

Stenarbete som är så rogivande  och så roligt.

dav

Potatiskällaren.

nfd

Upplockade skifferplattor som murar och soliterer.

bty

Trappsteg ner till bersån med tak över och ljuvlig bakgrundsmusik. Så mysigt.

Väl värt ett besök.