Hösttecken

Hösten kommer med stormsteg. Tiden går som vanligt för fort. I går var det dags att ta upp båten igen. ”Vi har ju just sjösatt båten”, sa jag. Det enda som skilde var höstens snåla blåst. Så här fina och soliga dagar känns det lite vemodigt att avsluta säsongen, men bättre det än att städa bort när det har blivit kallt och fruset. Det har vi också hunnit med.

För länge sedan, gissar någon gång runt 1990-talet i september, blev det vinter över en natt. Mycket snö kom det och kallt var det till på köpet. Då blev det hastiga ryck att få båten ur sjön. Huu, huu. Ensam var vi ju inte, som tur. Det var skytteltrafik med båtar efter Oxkangarvägen den dagen. Huvudsaken  båten kom sig upp och inga större mankemang hände. Om vintern höll i sig från september minns jag inte?

Båtgrannen tog upp båten samtidigt som vi, han påstod att det snart är jul.

dav

Hemma virvlar blodlönnens vackra blad ner till marken. I dag när solen värmer skall de samlas upp, mycket finns ännu kvar i trädet,  fast hittills har vi alltid hunnit tills våren. 

hdr

Under blodlönnen vajar barnbarnens gungor.

hdr

 Brudspirea låter sig vänta med bladfällning, de frusna bladen sätter lite fart på traven.

bur

Älskade Mårbacka pelargon – fick flytta till uterummet, borde knipa bort blommorna, men hur skall jag nännas det?

Den har blommat så vackert hela sommarn. 

Friluftsträff

dav

Att det var vacker på Vitmossen det visste jag, men jag hade nog glömt bort hur vacker och fridfullt ställe ändå var. När vi körde ditåt i dag, kom jag på att det var nästan 20 år sedan sist jag hade varit dit och ändå har vi bara ca 10 km.s väg. Vi samlades där i dag och hade friluftsträff, vädret var förträffligt fint för att vara ute. Både vuxna, barn och två stycken fyrfotingar som sprang loss och hade roligt i skogen.

Vitmossen är en gammal boplats från järnåldern. Boplatsen är uppbyggd på nytt och välbesökt plats i dag.

bty

Björnen står stadigt över myrstacken.

dav

Gott med korv i skogen.

dav

Vi tog oss en funderare, om vi skulle klara oss att bo så här primitivt.

Nu skall det då minsann inte ta 20 år till nästa gång jag besöker Vitmossen.