Emma fixade en stegräknare – Jessica utmanade mig för bryggan

Emma, äldsta barnbarnet frågade i förbifarten om jag har stegräknare på min telefon? Nej, det hade jag inte. Men – nu har jag. Självklart ville jag ha en stegräknare på telefonen, den är ju ändå med vart jag än går. På ett ögonaböj hade hon fixat en app åt mig. Bara jag kommer ihåg att ställa in den nu så.

Allt detta på samma app:

Kaloriräknare – alltid intressant att se hur mycket kalorier som förbrukas.

Tiden – få se om jag börjar jämföra tiden nu, varför inte.

Avståndet – det kan jag nog utantill inom mitt närområde, nu får jag i alla fall testa om det stämmer.

Stegräknare – skall bli intressant att följa med.

Det ena föder det andra.

Räknade en sträcka med fotsteg i dag, som jag länge har tänkt göra. Använde mig av gamla räknetekniken då. Rikssträckan: (får den heta) I halt underlag: 310 steg.

Passar bra att ta nya tag nu när ett nytt år snart börjar.

Bryggan

Nu skall jag ta mig an bryggan på fullaste allvar. I somras fick jag en utmaning av Jessica – att öva bryggan. Hon är också mitt barnbarn. Jag skulle öva fram till jullovet. Hon mindes vad vi hade kommit överens om och frågade om jag hade övat bryggan?  Neej, erkände jag. Jag visste det, svarade hon.    Att jag kunde glömma något som var så roligt att minnas!

Nu så har hon undervisat mig igen hur jag skall göra och jag tog emot lärdomen på fullaste allvar. Så jag tänker träna, för det tycker jag om!

Hon visade mig också hur jag kan gå ner i brygga, men det var för avancerat för mig, kanske jag kan ta mig an det så småningom. Vem vet? Än så länge tar jag mig ner på golvet, som jag brukar. När hon visade mig hur hon gjorde, var min enda tanke att jag skadar mig om jag försöker mig på något sådant. Tre olika stilar, svischade hon sig snabbt och smidigt ner på golvet.     Inget för mig.

Nybörjare som jag är så är jag glad att jag blev undervisad och när jag gjorde som hon sade och satte händerna tillräckligt långt från huvudet, så lyckades jag få så mycket kraft i kroppen och framförallt armarna så jag lyfte mig lite – ca 1 cm.

Utmaningen sträcker sig fram till sportlovet. Då skall jag lyfta mig ännu högre.

Och den här gången skall jag inte glömma!

Börja där du är. Använd det du har. Gör vad du kan.

21281378-hand-drawing-cartoon-character-woman-practicing-yoga-for-design-stock-photo

Bryggan

God Jul …

… till människor och djur!

Bamse fick sin julklapp en dag på förhand – en tuggleksak. Han vill ha någonting att bita och slita i, så det var vad han behövde.

Det är för honom som för de flesta, han har allt vad han behöver. Något hundben får han någon gång då och då och det klarar han av, fast hans mage gillar inte så mycket av den sorten. Hundgodis får han ju varje dag!

Det viktigaste är väl ändå kärlek och trygghet för alla djur och människor, nu när det är jul och självklart när det inte är jul.

Ibland är de minsta sakerna som tar upp mest plats i ditt hjärta!

 

Vintersolståndet 2016 – 21 december!

Onsdag. Årets kortaste dag. ”Nu blir det ett tuppsteg ljusare för varje dag som går” brukade mina föräldrar alltid säga, när årets längsta natt var passerad. Då gick tiden fort och nu går den ännu fortare. Snabbare och snabbare för varje år som går. Tar tupparna så långa steg, brukade jag resonera! För visst märktes det genast från första dagen att dagarna blev längre och sen så gick det av bara farten. Inte har det blivit annorlunda nu heller. Tupparna tar nog fortfarande sina långa kliv.

mde

Ljusa fina solskensdagar har det varit i december.

Hösten har gått snabbt, har inte alls hunnit med.

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, BLINK! Måndag.

 

Vinterbadat i dag!

I dag har jag vinterbadadat på Sandö. Det vill sig inte riktigt alltid och jag har svårt att hitta tiden för det, med i dag blev det av.

En gång per år firas det med glögg och pepparkakor, det smakar gott att sitta i bastun med glöggmuggen och pepparkakan i handen och att sedan ta med en varm kopp in i omklädningsrummet efter badet är också bra. Drickas skall det ju ändå i samband med bastubadet.

Men glöggdrickandet blev inte av i år heller, jag har lite svårt att hitta den tiden, då jag har så lång väg. Och något tvång får det inte bli, då är det inte längre något hobby. Några gånger har jag ändå lyckats få bastuglöggen inprickat och då har det har varit helt perfekt. Det är så fin stämning bland pingvinerna.

Det är inte bara en gång jag undrat vad jag har för fel som går ner i den kalla vaken, speciellt om det är stormigt och kallt i luften. Fast under vattnet spelar det ingen roll vad det är för väder uppe på land, under vattenytan är det alltid likadant. Efter badet kommer alltid svaret!

 

bty

Mina kompisar.

dav

Julstämning med julgranen ute å bryggan, väntar ännu på belysning.

dav

Inga fiskar syntes till, däremot någon som gick ute på isen och njöt i solskenet.

sdr

Här går jag ner,  simmar lugnt och målinriktat runt hörnet och …

dav

... kommer upp på andra sidan.

Nej då, jag springer inte tillbaks till bastun, går lugnt och stilla, har inte bråttom alls. Det är nu som blodcirkulationen har satt igång i kroppen, så värme finns det gott om i några minuter. Nu finns det också möjlighet för gymnastikövningar utanför bastubyggnaden, som gör så gott!

dav

Mot havet, Vasklot till vänster och Brändö till höger.

dav

Prydnad på Sandö.

 

Den bästa träningen är den som blir av!

Julstjärnor, amaryllisblom och hyasintdoft!!!

 

Årets röda julstjärna, fjolårets som lyckats få några röda högblad.

Vit amaryllis. Clivia blommar också.

 

 

Atsalean blommar fortfarande på tredje året. 

Kumquat trädet bär frukt, härdigt träd.

dav

Njuter hyasintdoft!!!

 

dav

Julkaktus får den heta, blommar alltid till jul.

dav

Så vacker blombukett kom hem till oss i dag.

Det kan vara en konst att se vardagens alla små guldkorn,

men kanske är det just den konsten som är nyckeln till lycka!

En vacker dag i naturen

Inte behövde jag gå långt borta för att se hur vackert det är i naturen. Speciellt nu när jag varit borta så pass länge. Hit går jag så gott som dagligen, både i dagsljus och i mörker. Det är väl som med de flesta andra ställen, till sist ser vi inte vad vi har framför oss utan det bara finns där. ”Saknar inte kon förrän båset är tomt”. Ögonen blir blinda för det som finns framför oss hela tiden. Det bara skall finnas där medvetet eller omedvetet. Jag såg och kunde faktiskt njuta och uppskattade platserna desto bättre, när jag kom dit igen.

Visst är det bra att vara borta ibland för att kunna uppskatta och se det vackra som finns på nära håll.

Gamla riksvägen, ån, bron och källan.

Alltid har jag tyckt att det är lyx när jag kan gå och har så nära till min egen källa. Vattnet kokar upp där och är så iskallt det bara kan bli. Friskt – klart och gott är det också. Förr i tiderna på 60-talet vallfärdades byborna till källan efter vattnet. Jag är så gott som säker på att i dag är vi ensamma om den.

Kallvattenkällan. 

Kunde inte låta bli att styra tankarna hemåt och uppskatta vår egen lilla källa när jag stor bredvid Rotoruas vulkaniska källor.

 

På hemväg

Dag 22 – 24

Tionde flyget Sydney till Dubai.

En 15-timmars flygresa väntar.

Ett glatt uppmuntrande ord från flygvärdinnan innan flyget lyfte. ”Du får säkert färdig virkningen före vi hinner till Dubai”. Så skulle det också ha blivit om inte garnet tagit slut. 15 timmars flygning är nog i längsta laget, men det gick bra. Jag hade också en bra bok att läsa. ”Små citroner gula”.

Stadsrundtur i Dubai

 

mde

Minaret tornet (Böneutropare)

dav

Hotell för välbärgat folk.

dav

Hotell för oss vanlig.

hdr

Miniatyr av världens högsta torn – Burj Khalifa.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Utsikt från tornet.

dav

Stort akvarie i köpcentret.

dav

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Palm Island – Utbyggt i havet.

Hemresan

Dubai-London-Helsingfors.

Elfte och tolfte flyget.

 

Borta bra men hemma bäst!