För längesen och minnen

Vackert på Kalapää träsk!

Ingenting är sig likt mera. Här på träsket skidade vi för två veckor sedan, nu är det tö på träsket.

För länge sen när jag var barn, tyckte jag alltid det vara så förskräckligt långt över träsket till andra sidan, så kändes det inte i dag.

Hit till träskets Söderända, brukade vi cykla, ibland valde vi Norrändan. Vi cyklade flera gånger per vecka – kompisarna och jag. En sträcka på 10 km, det var ingenting, huvudsaken vi fick simma!

I Storkärr skogen

Länge har jag menat gå efter gamla skogsvägarna och i dag blev det bara av – oplanerat. Här brukade jag gå för längesen. Så lång tid sedan så ingenting var sig likt mera. Jag kände igen mig, men inte mer än så.

Allt som var högt och långt borta för längesen, var bara nära nu och ingenting var högt längre. Vägarna var borta och flyttade, de vägar som fanns kvar höll på att växa igen.

Men jag kände som sagt igen mig. Jag hade känt igen mig fast mitt i mörka natten!

Det var i barndomsåren som jag körde korna till Storkärr ibland till Lillkärr. En sträcka på 4 km, så kossorna mina fick bra kondition. Varje dag skulle de till den beteshage där det fanns bra med gräs.

Så klart hade jag min favoritkossa, hon hette ”Sickan”. Hon gick alltid sakta och kom sist, men hon mjölkade mest. ”Maija” gick nästan en halv km före – de andra där mittemellan. Sickan fick gå hur sakta hon ville, för hon var min!

När vi kom hem brukade jag alltid ge henne något gott att tugga på, då hon kom in i båset!

Vackert och roligt var det att promenera där i dag!

Naturens  överraskning. Endera bar mark eller så snö och isbelagt.

Vi slog oss ner i solen och drack eftermiddagskaffet!

Du jag eller vi båda!

bdr

Ibland har jag svårt att bestämma mig. Orkar Bamse komma med i dag, kan han gå långt i dag igen? I går gick vi 10 km. I dag är det söndag och det passar bra med en långpromenad,  igen. Ofta känner jag mig lika tudelad som stenen ovan.

Snabbt var saken avklarad när jag såg hans reaktion, han ville ingenting hellre än följa med. Reflexmässigt kommer han mestadels med. De gånger han inte gör det, går jag alltid och undrar, vad som saknas, jag känner mig tomhänt! Vad har jag glömt? Vart är jag på väg?

Han fick träffa granngårdshunden och en annan liten hundvalp i skogen. Lugnt, skönt i januari och 3 grader varmt.

Och Bamse sprang sina 8 km som en ungdom. Jag behöver inte ångra att han kom med!

dav

Nära hemknuten kände jag röklukt! Javisst ja – att jag höll på att glömma någonting så viktigt!

sdr

Men inte eldaren! Han eldade så det sprakade och badtunnan var fylld med vatten!

 I kväll skall vi januaribada!

sdr

Ingen rök utan eld!

Isigt nuläge!

dav

Isen är skör. Den sjöng så ”k n a c k i g t”  i dag!

Jag kunde välja och gick inte på den – aldrig någonsin!

dav

Rådjuren har det också halt, likadant som för oss tvåbenta. Skillnaden är att de klagar inte,  de väljer själv sin väg. Salt tar bort isen och är fräter djurens klor och fötter.

Jag valde de gamla vinterpjäxorna. Varför salta ner de nya, när jag kan välja!

dav

Skogsduvorna höll riktigt på skrämma ihjäl oss, eller var det vi som skrämde dem? Hur som haver, var det en vacker flock som fick snabbutryckning!

Vi gick och gick och gick, Bamse och jag och så blev det 10 km till sist! Vackert Så!

Vi syns nästa gång! Brukar barnbarnet säga!

Kvart i 8 på riksväg 8

Helt plötsligt var vi tre bilar i bredd, väglaget var halt, skrovligt och det var omkörningsförbud.

Det är farligt att vara laglydig och följa högsta tillåtna hastighet, verkar det som. Jag höll 80 farten som är tillåten på riksvägen och ändå körde bilarna hela tiden förbi. Att det är omkörningsförbud har ingen betydelse, inte heller att det kom mötande bilar. Alla hade bråttom. Även jag hade ett klockslag att följa.

Jag hann inte så mycket förrän vi var tre bilar i bredd, minns inte ens om jag körde till sidan. Allt gick bara så snabbt. Där fanns jag, bilen i mitten som var på väg att körde om mig och mötande bilen. Signalementet på bilen hann jag uppfatta, minns den klar och tydligt, men vad hjälper det. Fartdåren försvann snabbt.  Och jag kunde svälja och andas igen.

Där såg jag hur snabbt det kunde ha gått, åt skogen. Hur skört livet kan vara.

Jag var på väg till jobb, kvart i 8 på riksväg 8 högsta tillåtna hastighet 80. Och jag kom i tid,  även om jag körde i 80.

 

63280

Kör Försiktigt! Brukar jag säga!

Ut med julen, In med ljuset!

dav

Jag började där jag slutade.

bty

Klär av julgranen. Roligt båda gångerna. När jag klär den och julpyntar, smyger känslor av förhoppningar och förväntningar på, framför julens överdrift. Men som alltid när jag klär av den har de försvunnit. Och oberoende hur jag tänker och känner – mycket eller lite.  Kommer julen och går!

mde

Adventsstjärnan, den vackraste.

bdr

Välkommen ljus!

Jag är Farmor – Mormor och håller mig i form, så gott det går!

bty

Tidig morgon – bästa stunden på dagen, kaffekoppen, ett kallt Vasablad, morgonlugnet sprider sig runtom i huset och det hörs inte ett ljud!

Riktigt kallt var Vasabladet i dag när termometern visade 22 grader när jag vaknade.

Morgonkaffet dricker jag ur mormor kaffekoppen, då smakar det som bäst, den fick jag  i morsdagspresent för några morsdagar sedan.

dav

Vår förra president Mauno Koivisto med fru Tellervo, läste jag bland annat om i dag.

Hur lömska isar kan lura i skärgården.

Reklamen hoppar jag alltid över.

dav

I morse hann jag också ha morgongymnastiken, det är en extra bonus! Då känner jag mig så varm och behaglig i nack- och ryggområdet efteråt. Skönt!

Väntar på barnbarnet nummer sju i ordningen, Lilla Casper som kommer hit i dag. Han har koll på turen, för det är hanns tur att komma i dag och han skall sova över! Det ser både han och jag fram emot. Det är så roligt att få var på tumis med barnbarnen, bara få rå om och skämma bort dem!

Det får väl far och mor förälder göra?

bmd

Farmor och mormor som jag är har jag glömt bort att önska Er!

Ett Gott Nytt År!

Nyårsdagen 2017

I dag for vi efter skogsbilvägarna precis som för exakt ett år sedan. Då cyklade vi och vägen var i  cykelskick – i dag var den isbelagd, så närmast skinnskorna hade varit passligt.

Vi for med bil och gick efter skogsvägar. Bamse kommer gärna med och tycker om att springa efter okända vägar, där är det mycket nya dofter för honom. Han halkade efter isvägen och vi hade fullt sjå att hålla oss upprätta, det är inte så mycket snö så vi gick mestadels efter stycken och åkrar, fast där var det inte helt halkfritt heller.

Fint väder och solen var framme i alla fall.

Som tur var vägarna sandade här hemma och vi hann också med en rask och frisk promenad på 5 km.

I dag skall novemberkaktusen få plats, den bor lite svalare och har tagit lång tid på sig för blomning. Bättre sent än aldrig.

sdr

 

Novemberkaktusen är ur tid och börjar blomma i januari.