Äta med ögonen

sdr

Vi valde att äta för ögats skull i dag och körde 122 km ena vägen. Magen kändes lagom tom när vi kom fram till Växthusrestaurangen Linds kök.

Till höger på fotot ovan finns ett tomatträd, läckra dinglade tomater. Bananträdet till vänster bar också frukt.

sdr

Omgiven av mandarin- citron- banan- kaffeträd och  många andra därtill, njöt vi av den godaste maten som serverades på vackert porslin.

sdr

Undrar just vad de här gulingarna är för sort, någon apelsin sort antar jag?

sdr

Här mandarinträd, tänk så vackert inomhus. Det blommar och bär frukt samtidigt, så nya frukter var på kommande.

dav

Örter i mängder, någon fikus och pelargon däremellan som sällskap.

mde

Vet att jag sett den här växten tidigare, fast nu står det alldeles stilla? Kanske jag fick någon sort doftchock i dag, av den goda citrusdoften!

Stärkande långpromenad och fågelsång

mde

Högre till taket utomhus, när luften blir enformig inomhus.

Fast det kändes som jag bara kunde sitta inne och till exempel virka. Jag har ett virkprojekt på gång. Men ska jag orka virka så måste jag gå ut – går jag ut, så är det skönt att komma in och sätta sig och virka.

Fåglarna uppe i björken hade jag inte sett om de inte fört ljud med sig. Där satt de helt ostört fast jag kom pin nära.

bty

Fortfarande är det halt på skogsvägarna, det räknade jag inte med. Mycket snö som skymde isen därunder. Ändå hölls jag upprätt hela tiden. Skyddsglasögonen hade underlättat mycket i yrvädret, fick grina mig igenom hela sträckan.

Väl ute vid riksvägen, undrade jag vad jag hade tänkt på egentligen, värsta etappen kvar då. Trafiken var livlig och det blåste som småspikar i ansiktet. Nåväl åtminstone har jag lärt mig att hållas undan i trafiken. Vi hoppade upp på vägrenen titt som tätt när stora bilarna kom.

Precis i sådant väder gillar jag ändå att ploga mig igenom och kinderna hade bytt färg när jag kom hem tillbaka!

D – vitaminkur

Hittade ut i naturen, där serverades D – vitamin. Vi log och tog emot så mycket vi hann. Bättre sorts D – vitamin finns inte att fås, inte ens i den behagligaste burk.

Vi gick helt och hållet åt ett annat håll än vi brukar. Har blivit led på alla eländiga hala vägar, värst är skogsvägarna. Jag valde det minst onda, lindor, åkrar och diken, det var inte fy skam heller, skaren höll, så vi gick rakt överallt till och med över diken.

Barnbarnen var ut i samma ärende som vi.

Tillfredsställande strög i solen!

Ibland får jag lust att baka – som i dag. Bra taimat, när vi gick in gick solen ner. Perfekt väder att baka morotslimpa, som är så god! Med havremjöl, morot. filmjölk och ägg.

Den är helt vanlig, den är inte glutenfri, men den går att ätas av en glutenfri som tål havregryn.

 

Opassade skidpass

Nästa gång jag far och skidar på träsket, lär bli en riktigt vacker solskensdag, annars får det vara! Jag vill njuta när jag skidar, bonus om solen skiner. Nytta med mitt nöje får det vara. I går höll jag på att frysa till is!

dav

I backarna ränner mina skidor som blixten. Det har jag väl prövat både i Vasaloppet och Botniavasan. I uppförsbacke som nerförsbacke. I vinter har jag skidat 16 km totalt, det är ingen grund att ta sig igenom ett långlopp. Jag struntar i Botniavasan i år!     Men visst hade det varit roligt!

dav

Blixtföre var det på träsket, så jag stakade och övade tekniken ända tills jag började frysa, för mycket! Jag tröstade mig med att 5 km stakning är också träning. Men inte värt besväret! Varma drickan värmde bra!

dav

Bamse genade rakt över träsket! Före det hade han försvunnit in i skogen. När han inte kom tillbaka någon gång vände vi om, då kommer han dragande med en stor knippe djupfrysta abborrar! Doften som lockade honom till skogs. Nu ville han bara slippa eländet!

Ofrivillig demonstration

Helt plötsligt råkade jag ut för en ofrivillig demonstration, när jag var och vinterbadade till Sandö i går. https://vasaspingviner.wordpress.com/ En stor skolklass som skymtade runt bastuknuten, i och för sig är det ingen ovanlig syn, där finns ofta människor som fotograferar och njuter av naturen, så inte tänkte jag desto mera på det.

Inte förrän jag gick ner mot vattnet, hör jag någon som säger klart och tydligt: ”Katso nyt, siellä tulee pingviini ja menee uimaan”. På svenska: ”Se där, nu kommer en pingvin och skall simma” Då kastar jag blicken bakåt och fick syn på en stor grupp med skolelever och lärare som publik. Vi vinkade åt varann och min vana trogen for jag ner i vaken, simmade och när jag kommer upp tillbaka fick jag applåder. Ha ha, det var nog första gången under mina 13 år som vinterbadare, som någon applåderat åt mig när jag kommit upp ur vaken!

De var ju roligt och ovanligt att få applåder. Jag bugade inte, utan i stället passade jag på att berättade hur härligt det är att vinterbada och bjöd dem också komma och pröva! Men, det skakade bara på sina huvud. Så hade jag antagligen också gjort, om någon frågat mig, före jag hade prövat. Bruuu, nu var det allt dags att gå in i bastun igen och värma sig!

Inne i bastun var stämningen ej heller så dålig. En finskspråkig kvinna tyckte att alla var så tysta så hon bjöd på en finsk sång. Nu var det hennes tur att få applåder!

Älskar min hobby!

Pingvinföreningens logo!

Bastubyggnaden, bryggan och vaken!