ÖRNEN SVÄVADE OVANFÖR OSS

En ståtlig örn svävade ovanför barnbarnet och mig, bara en bit från gården här hemma. Barnbarnet som också  är snabb att lyfta blicken och iaktta fåglarna såg den. Hon ville snabbt se resultatet på bild.

De är precis sådana här gånger som jag saknar en riktig kamera, aldrig annars. Jag fick i alla fall den fångad på bild, så jag är nöjd, lite mera avancerat har mitt fotograferandet blivit. Riktigt nöjd att jag fick den på bild, tror det är första gången. Hade jag nu ändå ägt den bästa kameran, hade den ändå inte varit med, så jag har ingenting att ångra. Fotade med telefonkameran som vanligt!

 

Örnarna är så stora och ståtliga fåglar, undrar om det var en kungs- eller havsörn?

 

Å andra sidan undrar jag vad den gjorde här hos oss. Anar att den var hungrig och sökte ett lämpligt byte, den rackaren. Stackars den som hamnade mellan örnens klor!

BERIKANDE CYKELTUR

Om någonting var bra med dagens cykeltur så var det vädret. Redan kl nio var vi på väg inåt byn emot Hömossa – Ölandskogarna – Tuckorskogarna. Det var så vackert i skogen och morgonen höll på att bli till dag! Solen tog över och det kändes att värmen var på väg,  åtminstone i skogen.

Förväntningarna att kunna se några djur var stora, men inte i dag, endast en vitsvanshjort såg vi som sprang snabbt till en kalhuggen skog, ganska stor såg den ut att vara, Ingvar menade att det var en bock. Så långa kliv den tog åtminstone 4 meters mellanrum från hopp till hopp. Vackert så! Kanske alla andra djuren var lediga i dag!

Det gick hur bra som helst att cykla på sandvägen, för den var fortfarande frusen. Värre var det där det fortfarande var snö och is, där blev det en vurpa för mig, lika snabbt var jag upp igen, det är svårt att styra och hålla balansen där det är både isigt och spårigt.

När vi kom ut till Tuckorvägen var det asfalterat och för ovanlighetens skull hade vi inte nordanvinden mot oss. Det var hur skönt som helst att bara få cykla, vägen var bra och ingen vind kände vi av. Nu hade vi cyklat 18 km i all sorts vägunderlag, säkert hälften på vinterunderlag.

 

Bra cykelföre i Öland.

Oj oj oj i Öland

Vi var ändå nöjd med dagens cykeltur, när vi väl var hemma igen, det var inte bara cykelträning, utan också balans, styrka, uthållighet och tålamodsträning!

VÅRENS FÖRSTA CYKELTUR

Förberedde mig riktigt ordentligt med dubbla lager kläder, det sista jag skulle göra var att fara ut och cykla och frysa, det har jag färdigt prövat så det får räcka. -9° har det varit nu fler nätter.

Jag var så förberedd på kall blåst och att fingertopparna skulle börja frysa. Men inte i dag, det lönade att ha dubbla kläder, jag frös inte alls! Tanken var – det får bli en cykelrunda till dotterns nybygge. Men av bara farten cyklade vi iväg den gamla vanliga Oxkangarsträckan, den vanligaste cykelvägen för oss, som vi cyklat tusentals gånger förr.

Vi hann bara uppför Kaitsor backen, så såg vi två fullvuxna älgar, alldeles stilla stod de där nedanför åkern, bara en bit från vägen. Vad djuren är livliga nu, här hemma syns rådjuren till dagligen. Älgspåren syntes på vägrenarna på flera ställen, där de hade sprungit över vägen, fydå, det såg skrämmande ut, med tanke på bilarna som kommer i så hög hastighet där.

Backarna är många och många av dom är långa, åtminstone när vi skulle cykla uppför! Men det gick bra och solen värmde, ibland på ryggen och ibland fick vi solen rakt i ansiktet, så skönt!

En sak var vi överens om, backarna hade blivit högre än de brukade vara, kanske orsaken var att allt var så fruset ännu och det fanns så mycket snö på sidorna. Åtminstone sommartid är de betydligt planare, tyckte vi! Och förstås på sommaren finns det mera att se på, det är ju det som är charmen med cykling, att hinna se så mycket på samma gång!

Varmdricka och energistänger hade vi med, det är alltid bra att vara förberedd! Vi var borta några timmar och 27 km cyklade vi!

Vårpremiären är inledd!

PÅSKDAGEN

Isläget kollade vi i dag igen, det hör till att följa med så här års. Det var ingen upplyftande syn precis. I Hällnäs var det öppet vatten, från båtplatsen i Oxkangar syntes bara is och nysnö – så långt ögat kunde nå. Svag is är det fast det såg ut som om vi kunde skidat iväg. Islossningen går långsamt då kylan saktar på farten. Ingvar påstod att vi får ta det lugnt minst två veckor till. Jo, det kan vi göra, vill minnas att våren exploderar på en gång och då vet jag oftast inte var jag skall vara, ute eller inne – på villan eller hemma. Är jag på gården och räfsar, så kanske jag borde ha tagit en promenad i stället. Och tog jag en promenad så kanske jag borde varit på gården och vårarbetat i stället. Det blir nog bra!

I dag på eftermiddagen räfsade jag i skogsbacken och i hundhagen, löv , ris och kottar det blev många skottkärror, roligt arbete och resultatet syns direkt och så det blir så vackert. Lika roligt varje vår!

Kallt blåste det här ute vid bryggan, fast vädret var så vackert!

 

Kungsfågeln kom och for

Kaffepausen förändrades hastigt till djursjukhuset. När en ordentlig duns hördes från terrasstaket. Vi hade just slagit oss ner där ute på förrådstrappan, där solen sken  och det var varmt och skönt – där skulle vi dricka vårt eftermiddagskaffet, barnbarnet hade beställt varm O’boy. Vi hann just och just börja dricka, när våra blickar hastigt rycktes mot terrasstaket, därifrån hördes det en ordentlig duns!

Upp flög vi alla tre iväg och kollade vad som hände, det hördes att en liten olycka redan hade skett! Vi såg ingenting, hur vi än sökte och sökte, just då ser barnbarnet en liten näbb som sticker upp från takfåran. Han var så modig och vill genast dit och ta hand om den lilla fågeln som ligger livlös och ynklig där i skuggan på kalla taket. Vi hjälptes åt och han kröp efter fågeln – med all försiktighet!

Med noggrann planering och fundering tyckte vi att den behövde värme, solljus och trygghet. Det åtgärdade vi med varm och solig plats i gammalt torrt gräs. Tryggheten blev gräset som vi satte försiktigt ovanpå lilla kungsfågeln.

Vi gick tillbaka och fortsatte våran paus. Barnbarnet kollade med  jämna mellanrum hur situationen låg till. Han hade satt en hög pinne bredvid sjuklingen, så vi inte skulle stiga på den i misstag.

Lite på en timme efteråt, kommer han och säger att den bara tittar på mig och vänder på huvudet, när jag kommer dit. Så vi började fundera hur vi skall göra nu då. Kanske ta honom försiktigt upp därifrån?! Precis när han försiktigt för handen under fågeln, viftar den med sina vingar, lyfter försiktigt och flyger iväg!   Vilken vacker syn!!!

Barnbarnet och jag kramar varandra och han säger till mig! Vad bra!!!

Här är den omtöcknad och orkeslös!

Någon sekund före lyftningen!

Det är vått överallt

Vad bra att det är riktigt vårväder och nederbörd, för det skall det vara den här årstiden. Precis så här som det är i dag, i går och i förrgår. Snöblandat regn, som dalar ner och gör våren till sommar! Samtidigt vänta jag på att solen skall visa sig och torka upp klimatet lite. Jag börjar bli redo för trädgårdsjobb! Värme är lovad – så det ser lovande ut!

Tog en frisk regnpromenad till Hällnäs i dag igen, bäst att hålla sig till isfria vägar. Har fått nog av halkan som finns gott om på avsides vägarna fortfarande. Jag blev lite blöt, men det gör ingenting. Det regnade snöblandat och det kändes bara bra att få fuktiga snöflingor på näsan. Isen smälter långsamt, där vattnet var framme syntes fiskar som hoppade och visade sig på vattenytan. Så roligt att se!

Dripp, dripp, dropp!

Här hemma samlar jag på regnvatten, det tycker blommorna om!

Regnet räcker till alla blad på rhododendron. Den ser ut att ha klarat vintern bra! Snart blommar den så ljusrött och vackert!

Om vattnet nu är så nyttigt för kroppen, varför undviker vi det då med gummistövlar, paraplyer och regnkläder?