Träffade på korpen

Tur att det inte var en kråka, de syns ju hela tiden. Korpar är mera sällsynt  åtminstone i min åsyn. Först när korpen märkte oss flög den iväg en liten bit, det syntes att den hade lite svårt med landningen, han flaxade och flaxade och fick ingen ro. Då den lugnat ner sig och slagit sig till ro, tog jag chansen och gick närmare, där kunde jag stå och iaktta honom på ca tre meters avstånd en god stund, den vände och vred på sig och jag kunde lugnt stå och betrakta honom, han verkade inte rädd alls!

Bäst som det var, lyfte den sina vingar och visade hur han flög iväg till nästa träd eller sten en bit bort, Ingvar menade att den demonstrerade för oss, så som korpar gör! Kraxade så klart och tydligt som bara en korp kan göra!

Ensam korp mitt i skogen.

Både korpen och solen rakt emot kameran och mig.

 Precis som för Tedd och Fredd – vi cyklade i uppförsbacke och nerförsbacke!

Två vitsvanshjortar och två harar

Så vackert i försommartiden! I går såg jag två st vitsvanshjortar, först en som sprang till skogs när den hörde ljud från en människa. Den syntes så bra mellan träden där den sprang iväg, stannade och spanade lite på mig, för att sedan försvinna helt ur synhåll. Just nu före löven har spruckit fram och kvällssolen skiner så var den så lätt att få syn på. Ett par hundra meter längre fram, så är det precis samma fenomen med följande vitsvanshjort. Det är fullt av liv och vackert i skogen, speciellt kvällstid när solen skiner mellan trädstammarna!

Två styckena harar så vi i dag, först en som kom springandes emot Bamse och mig. Bamse var observant och såg den för ovanlighetens skull, han ställde sig till att jaga, han kom ändå av sig och började nosa efter annat intressant på vägen och haren stannade och såg förvånat på honom, den tyckte förmodligen att det var en konstig jakthund som inte kommer efter honom. Djur har sådant på klart med varandra. Till och med en hare såg att Bamse är snäll! Följande hare såg jag genom köksfönstret när jag kom in.

39 km i regn

Håller det inte upp så regnar det, ett stilla snällt regn som bara gjorde gott!

Mulet, lugnt och vindstilla cyklade vi iväg, någon liten droppe regn kände vi av redan när vi for iväg hemifrån, först i Oxkangar började det regna. Vi fortsatte ändå att cykla. Det var alldeles lugnt, ingen motvind eller medvind på hela vägen. Riktig sommarkänsla, regnet kändes enbart skönt då det strilade ner i ansiktet.

Kaviarsmörgås och varm buljong smakade gott i skogen. Här började det regna.

I vintras köpte  jag nya cykelhandskar! Så stor skillnad kunde jag inte tro att det är jämfört med vanliga handskar. Med inbyggda stötdämpande kuddar på insidan av handsken, är det ett bra skydd för händerna!

När vi kom hem visade cykelmätaren 39 km och vi var både blöta och nöjda!

 

7° i vattnet

Nu går det bra att simma, vattnet var 7° vid Sandö i dag, kände direkt att det inte var något vinterbad jag tog. Skönt att sträcka på sig i det svala sköna vattnet och sen varm bastu på – utmärkt!

Det är ju alltid skönt att simma oberoende årstid, fast vintertid är den absolut bästa för en vinterbadare!

Mycket fågelliv nära simplatsen, på båda sidorna om bryggan häckar både måsar och andfåglar. Räcker inte länge nu förrän det är fullt av fisk nära bryggan, det brukar krylla av både små och större fiskar där. Ibland har det till och med känts lite obehagligt att fara dit ner med dem, fast så fort första tån rör vid vattnet så syns de inte till mera.

Regnig onsdag som denna, vilade svanarna sig lite.

Måsarna häckar alldeles nära simstället – alltid på samma plats.

Utvilad och fin sträckte svanen på sig och simmade runtomkring, mycket vaksam hur nära jag skulle komma!

10 km.s Morgonpromenad

Bestämde mig för att börja dagen med en morgonpromenad – vacker sådan! Solen sken från klarblå himmel, fåglarna sjöng, det kunde inte bättre bli. Jag hade all kraft i världen, så det var bara att gå på! Tydligen hade jag laddat upp med bra mat dagen innan, en bidragande orsak.

Det var stavgång som gällde. Förut tyckte jag inte om att gå med stavar, det passade sig inte alls, nu tycker jag nästan det är lättare, blir jag trött får jag ju ta kraft från armarna med hjälp av stavarna, bara att pressa på, mycket lättare så! Stavgång är också bra för armarna och bättre för hållning! Nu håller jag på att börja tjata igen, kan inte låta bli om en sådan viktig sak, så bra att gå med stavarna! Pröva själv!

Några intervallträningar gjorde jag i dag också, det går lika bra som med löpning, det brukade jag göra förr, så det fanns kvar i minnet! Gissa om jag blev svettig!

Hur härligt det kunde vara och så gott det doftade i skogen! Ett djur som jag tydligen skrämde på flykt sprang snabbt iväg, utan att jag hann se det, ett mörkt litet ett, kanske en sjubb gissade vi här hemma!

Barnbarnen kom och hälsade på under tiden jag var borta, när treåringen fick höra att jag var ut och gick med stavarna, blev hon fundersam – hur var mormor ut och gick med stavar?!

Det var ett mycket klokt beslut jag gjorde i morse, kanske skall jag ta flera sådana!

STÄNDIGT ÖVERRASKAR NORDANVINDEN

Och vi som aldrig lär oss att nordanvinden blåser, fast den inte blåser på vår gård! Här hemma hos oss skyddar skogen för nordanvinden, inte en trädkvist rör sig, så det blir ständiga överraskningar, bara vi kommer några hundra meter bort. Knappast var det sista gången i dag heller, fast det skulle vara bra att veta på förhand. Det är så många gånger jag farit iväg helt ovetande och lika många gånger som jag fått vända om och klä på mig mera kläder efter nordanvindens köld och blåst.

På sjön blåste det också nordanvinden, först när vi såg vitvågorna förstod vi vad det var frågan om – nordanvinden! När båten var sjösatt bestämde vi att vi ändå far en bit och ser hur det ser ut – där längre ut. Knappast blev det bättre, vi skulle nog mot norr. Vinterkläderna hade vi på, det har vi lärt oss, det behövs den här tiden på sjön, vi behövde inte frysa!

Enriskvist skrämmer musen på flykt:

Det var som vanligt roligt att komma fram till villan och se att allt var i ordning. Ingen fågel hade hamnat i öppna spisen, som tidigare har hänt, trillat genom skorstenen rakt ner i spisen. Ofta har någon vacker fågel kolliderat med en fönsterruta och lämnat ligga där nedanför, det är mera vanligt än ovanligt, men inte i år!

Enriset hade hjälp i år också. Mössen håller sig borta med en knippe enris under diskbänken. Det är lika grönt och fräscht som när jag satte dit det i september. Och så slipper jag all spill efter mössen! Det är bra! Enkelt och behändigt!

Sällan det blåst så hård vind vid båtplatsen, bara jag kastat av mig handskarna på bryggan, så blåste de i sjön. Hann fiska upp dem, som tur!  Efter det flög styroxväskans lock i sjön,  det väntade jag in längs efter strandkanten, ditåt det blåste, så det räddades också!

Med facit i hand undrade vi varför vi alls for!? Repen trasslade in sig och hänglåsen på båtboxarna hade kärvat till sig efter vintern! Ja, hänglås är ju till för snälla tjyvar. Allting gick bakåt i dag – kändes det som. Ett steg fram och två bak!