NYTTOMOTION

dav

Till slut kom det snö! Så pass mycket att vi fick gå ut och skotta mera än en gång, precis som det var förr i tiden. Så skönt, det är motion hela sträckan, först med skyfflande och så äntligen dags att börja skida. Nu finns det så pass mycket snö, att jag har lagat upp mitt eget skidspår, ett ca en km.s spår, så långt brukar det ungefär vara när vi tidigare har mätt upp det.

Längre behöver det inte vara för min del, då kan jag skida runt hur många varv jag vill, hunden får vara med, har jag någonting på gång där inne kanske i ugnen, kan jag gå in och kolla samtidigt som jag varvar och saftkontrollen brukar också finnas där i närheten. Det är så praktiskt och bra, att stiga på skidorna bredvid trappan och stiga ur på samma ställe. Då behövs det så mycket snö som det är nu.

Visst kunde också spåret lagas ännu längre, det har sina för och nackdelar. Så fort spåret är färdigt och i något så när skick, börjar det snöa och så blåser det igen, därför är det mera praktiskt med ett kort spår, skida och hållas i gott skick.

Mitt korta skidspår trampar jag upp, med sidan före trampar och trampar jag och snyggt och prima blir det, sedan är det bara att skida. Det blir lika snyggt som ett skoterspår och bra motion ger trampningen, ännu mera än själva skidande.

Visst är det skönt ibland att fara ut i längre skidspår, snart finns det också möjlighet till det. Det tar inte länge nu förrän Hellnäs spåret blir uppkört, då är det roligt att fara dit och riktigt få sträcka ut sig i spåret. Där finns det 1, 2 och 3 km.s spår att välja mellan. Men då skall först skidorna packas med i bilen, därför väljer jag hellre det första exemplet. Nu blir jag så sugen att skida efter Hellnässpåret, där har jag skidat i ur och skur i 40 års tid och är bekant med alla träden!

JULEN ÄR HÄR!

En behaglig och rofylld kvällspromenad genom byn. Juldekorationer lyser upp i bygden och det är så vackert, speciellt nu före jul. Jag har färdigt förberedd julen och julgranen är klädd också utegranen tindrar så vackert.

På promenaden slog mig tanken, hur allt förändras snabbt, det är förändringens tid på gång här i bygden. Julmaten är handlat och vi har en alldeles ny förmedlingsfirma i byn, bara ett stenkast från oss. Gårds Smak levererar hem maten kostnadsfritt ända fram till trappan, det gäller bara att själv vänja sig att beställa maten via datorn. De utökar sortimentet och allt går snabbt, där finns nästan allt vad man behöver i matväg, mjölkprodukter, kött, rotfrukter och mera därtill. Råvarorna körs hem till trappan enligt kundens önskemål och dag. Lyxigt tänker jag!

I grannbyn bygger de och renoverar till större utrymmen, inom kort öppnas där ett café och de skall serveras vegetarisk mat. På passligt gångavstånd härifrån, så någon gång när jag känner mig sugen på vegetabiliskt, tänker jag mig vilja gå dit. I samma byggnad finns också homeopati, ekofrisör och ännu mera utbud, mera än vad jag begriper mig på.

dav

Tro hopp och kärlek glänser så vackert, julen är här!

 

sdr

Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund!

God Jul

och

Gott nytt friskt år!

Inte bara roligt med hund

När vi var på jakt efter årets julgran, var förstås hunden med. Han biter och sliter i alla stubbar och rötter som han kommer åt, det kan han gott sysselsätta sig med, han hinner både med det ena och andra medan jag bara går.

dav

Det är roligt att vara i skogen och söka julgran, nu hade det kommit lite mera snö så det blev lite att ploga sig fram. Tiden var begränsad så det fick bli första bästa gran och där med basta.

Underligt ändå att vi går till skogs så gott som året om, ändå kan tiden bli knapp att hitta en gran, som om det vore förbjudet att kolla efter julgran någon annan tidpunkt på året, utan allt skall ske precis före jul. Det var ett och annat jag skulle ha gjort här hemma och så skulle vi ju till banbarnens julfest, som jag såg fram emot.

Nu skulle vi inte gå långt, bara hitta julgranen snabbt och så blev det, efresom det var ett måste. Bamse han sprang hela tiden i vägen och slet i rötterna som stack upp från marken, var glad som ett barn i julgransskogen.

När julgranen var hemsläpad, var jag snabb med ett ämbar vatten att sätta den i, det har jag för mig att den vill ha. När jag sätter granen i vattnet hör jag hur det knakar till framför mig, jag vågade knappt se upp, för jag vet att där finns bara vinrankan. Men ett ända klipp hade Bamse bitit av min fina tjocka vinranka, den var nerklippt till bara 20 cm från marken. Han har friska och vita tänder enligt sin ålder, brukar veterinären säga.

Jag blev besviken och åter besviken, arg hade jag inte tid eller ork till och vad tjänade det till. Stammen var av och Bamse hörde nog på mig att han hade bitit av på fel ställe. Varför han valde att bita av den stammen just då har jag ingen aning om. Han ville väl fortsätta och ha roligt. Det gick många tankar i huvudet just då. Ända trösten var att de skall beskäras den här tiden på året – före nyår, vilket jag redan hade gjort.

Vinrankan finns kvar och växer säkert till sig. Någon frukt lär det knappast bli i sommar. Varför jag inte hade satt lite galler runt den kan jag ju undra nu efteråt.

Nu har jag varit på barnbarnens julfest, sett på lucia, hört deras vackra sånger och fina program. De vann fina priser på lotteri och var så fina och glada. Så roligt att vara på skolans julfest. Fin tradition!

Och jag har lärt mig att skall jag vara rädd om någonting i trädgården, så får jag väl skydda den lite! När jag har en sådan gnagare till hund.

VILT

Här om dagen stötte jag på två styckena vitsvanshjortar, alldeles här i närheten. Jag vet att det finns många här runt omkring oss. När hunden skäller vet vi att det är någonting alldeles särskilt, han skäller ytterst sällan, jag brukar säga att det är roligt att höra honom skälla någon gång, för det skall ju en hund göra. Men inte vill jag ha en hund som står och skäller ideligen heller, finns ingen värre – nästan.

Här om kvällen började han skälla så gott som allt i ett. Maken säger, nå han skall ju ha mat, det är hans favorit tider, matdags, jag svarade inte men tänkte det är något annat.  Följande morgonen visade sig spår av en rådjursflock här bak i backen. Det var nog min första tanke, det är nog djur här nära intill. Samma dag trippade också ett rådjur här över vägen.

De är vackra och många verkar det också vara. Det tycks också jägarna ha kännedom om, för i dag fanns de också här i närheten och strök omkring i samma områden som rådjuren. Jag för min del hoppas att djuren slipper undan dessa gevärsklädda personer och inte hamnar i någons frys till julen. Även om jägarna och jag har olika åsikter.

Vitsvanshjortarna var två stycken, snabba som de är hann en springa ur bild.

Ge en present.

Spetsarna jag har virkat blev färdiga för rätt länge sen, på vårkanten någon gång. Det blev lite bråttom på slutet, virknålen gick rätt het, jag ville bara ha projektet färdigt.

Hela 18 spetsar skulle jag virka för att det skulle räcka till 9 stycken badhanddukar. Jag köpte alla handdukarna på en gång så det blev en stor påse, 5 röda och 4 blåa.

När spetsarna var färdiga skulle de sys fast på handduken, det var ett projekt för sig, det gick bra för symaskinen och jag kom riktigt bra överens, det händer sig ibland att det inte riktigt är så. Jag har lärt mig med tiden att bara den får lite symaskinsolja ibland, så är den mera samarbetsvillig.

I dag har vi varit på 5-års kalas och gav sista handduken som present. En passande sak till handduken som hör ihop med simning och dykning har de också fått. Det har varit en uppskattat present. Då får också jag vara nöjd.

Spetsarna har jag virkat i rätt så tunt naturvitt bomullsgarn, de går att tvätta i 60 grader i samma temperatur som handduken, för säkerhet skull prövade jag ändå på förhand och det fungerade helt bra!

När jag lagar något åt barnbarnen, vill jag ge åt alla. Precis för ett år sedan, delade jag ut 9 par sockar, de är också uppskattat, åtminstone av föräldrarna. Vart fotot på sockarna försvunnit har jag inte den blekaste aning om.

Usch, det låter som jag skryter nu, jag är nog bara glad att jag fått färdigställt mina alster och delat ut dem. Det är roligare att ge än att få. För länge sedan var jag mycket flitigare handarbetare i jämförelse med nu.

Scarfen

Scarfen är också nästan färdig, bara virka med guldtråden på två sidor, så är den färdig. När jag började virka den valde jag blått, som är min färg, mönstret tycker jag också om, däremot storleken gillar jag inte riktigt bra, jag vill inte ha så mycket runt halsen. Skall se kanske någon av mina flickor vill ha den, det är ju modernt med stora dukar rumt halsen nu, det vill jag inte ha. Guldtråden runt om faller mig i smaken.

Oftast börjar jag med ett arbete åt mig själv, innan det är färdigt har jag listat ut att det passar bättre åt någon annan.

Så nu äntligen skall jag få börja med någonting annat!  Att virka är min favorit, nu smakar det ändå med en stickning!

GLAD LILLA JUL!