Anspråkslösa finländare.

Det har jag konstaterat så många gånger. Varför är vi så allvarliga av oss, lite prat med en medmänniska skadar aldrig. Det kan till och med vara intressant, i värsta fall är vi släktingar.

Här om dagen när jag kom ut från en sportaffär i Vasa och skulle gå till bilen. Glad i hågen med en ny inköpt vinterjacka i ena handen och bilnyckeln i andra handen, för att låsa upp bildörren, så hände ingenting, samtidigt som jag såg att jag hade gått till fel bil. Svängde snabbt om och i samma veva kom en herreman gåendes i samma riktning som jag. Sade till honom, ”jag gick till fel bil”, han tittade lite frågande på mig och fortsatte, så jag uppfattade att han inte hörde vad jag sade och upprepade samma sak en gång till. Då tittade han på mig och svarade. ”Ja, det har hänt meeg en gaang å”, och fortsatt, samtidigt som jag kom till rätt bil.

Jag är ingen sådan person själv som går och slänger ur mig ord och inga visor här och där, men tycker ändå om att säga något ord när jag ser mig ha chansen och har tid över, att prata med en medmänniska. Lite avbrott skadar aldrig.

Däremot om jag rör mig utomlands, redan i Sverige så är det som om alla känner alla i en kassakö, så uppfattar jag det. Alla prata med varandra och det går som en dans i kön.

Ännu längre utomlands, i hissen – i en dörröppning, uppfattar jag att alla pratar, är vänliga och uppför sig väldigt artigt. De ber om ursäkt, nästan för att de finns och är så vänliga, helt åt andra hållet än i Finland. I allmänt är vi Finländare lite anspråkslösa och blyga av oss.    Förutom att alla regler har ett undantag!

 

Drömmer mig bort.

Tyst och stilla har det varit här. Plötsligt sprack författarådran och jag hittade någonting  att skriva.

 

Januari är rimmigt och frostigt nog, om jag en resa till Thailand skulle vinna.

Jag skulle skratta riktigt gott om jag blev utvald och vann en utlands lott.

Behagas av lottens yra, klarar jag det då månntro att styra?

För att skydda mig mot solen tar jag olivoljan med till poolen,

underligt kan många tycka men jag tror nog det blir lyckat.

När jag i söderns solen gassar, skall det också min plånbok passa.

Den är alltid tom på klöver, med lite tur så blir det över.

Det vore nog så kul att ha, men kanske någon annan dag.

Nu vill jag leva både fint och flott och bara välja något riktig gott.

Proffsens goda maträtter skulle passa, om de bara satte fram en massa.

Skall jag uti det kristallklara vattnet vada, får ni någon annanstans bada.

Den fina kråksången får ni ej heller höra, för i januari kvällen bör man annat göra.

Vilken upplevelse detta skulle vara, om till utlandet jag kunde fara.

Lilla gubben kanske också får rum, för det här vore inte alls så dumt.

Att se resultatet kommer att bli kul, jag vill inte vänta till nästa jul.

Om vi ut i världen kunde fara, packa badbrallorna och bara vara.

Som om inte detta vore nog, får börja året på en krog.

Februari är snart här, då grattas jag på födelsedagen så kär!

Vad är det jag går och hittar på, hoppades bara vi lite kul kunde få.

Årets första månad, resa ut i välden och önska lycka till på färden.

Jag som till Paris skall fara, får tålmodigt satsa på denna vara.

Jag torkar svetten på det finurliga sättet,

när jag pärlorna i ansiktet torkar, märks det att jag mera orkar.

Tårarna på kinderna rinner men lika snabbt de försvinner.

Som jag kämpar med denna plan, men det är bättre än att springa på stan.

Vill jag vara fin, så får jag lida pin, för häri ligger också en tanke så fin!

 

År 2018 har just börjat!

Det gamla året tog bara slut och det nya året bara började. Så pass bra att vi fick besök av våra barnbarn som kom med tåg ända från Södra Finland, till Seinäjoki tågstation där vi hämtade dem.

Vad kan vara bättre än att få träffa barnbarnen igen på det nya året! De kommer med full av iver och förväntningar, som jag tror något så när gick i uppfyllelse – åtminstone ditåt, allt kan vi ju inte hinna med. De hann umgås med sina kusiner, ja till och med småkusiner och hade så kul, med leenden på läpparna och rosor på kinderna som bevis!

Fast, allt roligt har ett slut, tågdörren stängs igen och med en vinkning säger vi igen. Hej!

Mina älsklingar!

Vi ses snart igen!