Anspråkslösa finländare.

Det har jag konstaterat så många gånger. Varför är vi så allvarliga av oss, lite prat med en medmänniska skadar aldrig. Det kan till och med vara intressant, i värsta fall är vi släktingar.

Här om dagen när jag kom ut från en sportaffär i Vasa och skulle gå till bilen. Glad i hågen med en ny inköpt vinterjacka i ena handen och bilnyckeln i andra handen, för att låsa upp bildörren, så hände ingenting, samtidigt som jag såg att jag hade gått till fel bil. Svängde snabbt om och i samma veva kom en herreman gåendes i samma riktning som jag. Sade till honom, ”jag gick till fel bil”, han tittade lite frågande på mig och fortsatte, så jag uppfattade att han inte hörde vad jag sade och upprepade samma sak en gång till. Då tittade han på mig och svarade. ”Ja, det har hänt meeg en gaang å”, och fortsatt, samtidigt som jag kom till rätt bil.

Jag är ingen sådan person själv som går och slänger ur mig ord och inga visor här och där, men tycker ändå om att säga något ord när jag ser mig ha chansen och har tid över, att prata med en medmänniska. Lite avbrott skadar aldrig.

Däremot om jag rör mig utomlands, redan i Sverige så är det som om alla känner alla i en kassakö, så uppfattar jag det. Alla prata med varandra och det går som en dans i kön.

Ännu längre utomlands, i hissen – i en dörröppning, uppfattar jag att alla pratar, är vänliga och uppför sig väldigt artigt. De ber om ursäkt, nästan för att de finns och är så vänliga, helt åt andra hållet än i Finland. I allmänt är vi Finländare lite anspråkslösa och blyga av oss.    Förutom att alla regler har ett undantag!

 

7 thoughts on “Anspråkslösa finländare.

  1. Det borde blivit en härlig skrattstund tillsammans. 🙂 och en episod som är typisk för mig att göra när jag går och tänker på en text som jag jobbar med.

    Håller inte med dig. Tycker det är ofta likadant i vårt land. Vi har bott på flera ställen i Sverige och konstaterat att det är ovanligt att ”främmande” börjar prata med varandra. Gör några det är det intressant att se hur andra reagerar runt omkring de två nya ”vännerna”. Den episoden du berättar om brukar vara en lyckad isbrytare.
    Helgkram Bosse

    Liked by 1 person

    1. Jo, lite roligt blev det nog.

      Samtidigt som jag skrev ner det, slog mig tanken att det här kanske inte alla håller med om, drar mig till minnes att någon påstått ungefär samma sak som du, i en diskussion för längesen. Jag har i alla fall upplevt det så. Nåja, isbryare är nyttiga!
      Trevlig helg!

      Liked by 1 person

      1. När vi i september som nygifta flyttade till en liten mysig sommarstad som heter Hjo kändes det som ”alla” tittade på oss. Precis som vi var något som blivit över från sommarens turistinvasion. 🙂
        Visst är isbrytare nyttiga. Även på andra årstider än vintern. 🙂
        Helgkram Bosse

        Liked by 1 person

  2. Jag brukar ofta ta chansen att prata även med en främling. Finskan sätter för mig vissa begränsningar men annars är jag rätt pratför.

    Lite grann håller jag med Bosse i kommentaren ovan. I Sverige kan de vara lika tillknäppta och tystlåtna. Bara att åka hiss i ett hotell visar det. Inte titta någon i ögonen! Själv brukar jag ofta hälsa God morgon till andra hissresenärer på väg till hotellfrukosten.
    Kanske din upplevelse av ett mera öppet Sverige kommer sig av att de flesta pratar svenska och du på så sätt känner dig mera inkluderad? Lite så känner jag iaf.

    Liked by 1 person

    1. Den uppfattningen har jag fått av dig att du är en sådan person, det kan ju bli så intresssnt diskussioner att prata med främmande människor.
      I somrast pratade vi med en pratglad man i matkön vid ABC i Vasa, som visade sig var nyägaren vid före detta Maxmo orgelbyggeri, minns inte mera varifrån han kom.

      Kanske jag varit lite otydlig i texten, hissupplevelserna har nog varit mera i sydligare breddgrader. I Sverige då, kan hända det är som du säger eller så får jag vänta och se om motsatsen bevisas. 🙂

      Liked by 1 person

  3. Helt tvärt om mot här i Spanien! Här pratar alla hela tiden, aningen man har något att säja eller inte, så pratar man. Jag gillar det, men ibland kan det t o m bli lite för mycket för min skandinaviska hjärna!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s