I öster stiger solen upp

Om inte solen hade börjat skina i morse trodde jag nästan att vintern varar för evigt. Men när solen började visa sig bakom träden, påminde det om att våren är nära förestående.

Solen har lyst nästan varje dag nu i en veckas tid, riktigt fina vinterdagar har vi haft. Om mornarna är det inte så lockande att gå ut när det så här kallt, ändå traskar jag iväg ut och hämtar Vasabladet varje morgon, det känns rätt skönt att komma in tillbaks och sätta sig ner och läsa ett pinfärskt kallt blad med varma morgonkaffet.

Termometern visade -25 grader här i morse, jag trodde inte riktigt mina ögon, så jag kollade en gång till och då hade den stigit till – 26, snabbt gick jag därifrån och det var då jag såg solen som steg upp bakom trädtopparna.

Det räcker inte med kölden, dessutom tror katterna att jag kan göra någonting åt det, åtminstone verkar det som det är mitt fel att det är så här kallt. De springer in och ut – ut och in hela dagarna. Med andra ord så väntar både katterna och jag på mildare väder, de är något otåligare än jag. Jag njuter så att få vara ute i solen mitt på dagen. Passar på och tar till vara vad solskivan bjuder på.

Snabbt har jag fått kontakt med min pojke och hans familj som firar sportlovet i Thailand. Där är det varm och skönt, dag som natt, över 30 grader. De solar, badar och njuter av värmen.

Det är fantastiskt att vi solar under samma sol, tänker jag när jag står där och ser på den självlysande himlakroppen. Gula runda fläcken som vi alla ryms under!

 

 

Det är för oss solen går upp!

Det är kallt i Finland nu

Röken står rakt upp ur skorstenarna. Träden är rimfrostiga. Fåglarna hänger på frusna elledningar och solen skiner. Soligt är det – kan knappast vackrare bli, i morse var det – 20 grader.

Vad kunde vara mer passligt än att fara och vinterbada då. Oberoende hur kallt det är, så är ändå vattentemperaturen ungefär densamma på vintern, ca – 0,5 till – 2 grader. I dag simmade jag två gånger, första gången blev det ca 8 m andra gången simmade jag ca 15 m sällan jag simmar så långt när det är så kallt, förstås så ångrar jag det inte, det går så bra och känns så skönt efteråt, det är bara tankarna som styr och ställer till det lite när det är så kallt ute.

Mitt på dagen när solen är som högst och tagit över kölden, då är det som allra bäst att få vara ute och ta vara på solen, där kunde jag stå på bryggan efter simningen och bara njuta av solen som sken rakt i ansiktet och så ljust det var då solen sken längs sjön.

Konstigt i dessa förkylningstider att inte alla baciller fryser bort i kölden. När en virus är över är en ny påkommande. Än så länge har jag klarar mig från alla farsoter, det vågar jag ens knappast skriva ner. Ta i trä!

Avslut på veckan

Tänkte peta ner några rader här på bloggen, vet inte vad jag skall skriva om, någonting roligt har jag säkert om jag tänker efter.

Har just haft barn och barnbarn här som livar upp, fast det var mindre än en vecka sedan jag såg dem sist, så hade de växt igen de små. De var så glada och viktiga att visa upp sina mörkblåa vinterkappor, skinn runt huvan, gulddragkedja och brunt skinnhjärta i bringan. Så vackert!

De ville diska efter maten och de tog god tid på sig när de spolade, det är roligt när vattnet rinner, diskborsten snurrade och med jämna mellanrum rapporterade de hur blanka och rena skäpporna blev. Roligt det där med vatten.

Också nya sånger sjöng de, så vackert det låter när ett barn oskyldigt sjunger högt och glatt och samtidigt sneglar med ögonen och ler. Jag blev helt såld, vad kan vara bättre? Ingenting!

 

Också en vacker vinterbild har jag. Visst är hästar vackra djur. Det var kyligt så täcket fick vara på. Hälsade artigt – bugade och bockade när vi kom på besök. Det är ingen vanlig häst, utan en riktig travhäst!

Några veckor till och så har vi mars månad. Så snabbt tiden går!