Vargflockar rör sig i nejden

Trodde aldrig jag skulle behöva vara rädd att röra mig i skog och mark här i våra trakter, men det är sanningens ögonblick. Dagliga observationer och artiklar i dagstidningen om hur vargarna stryker här runtomkring i våra trakter börjar bli skrämmande. De har tagit rådjur som de ätit sig mätta av, även en katt har setts stryka med. Att de dessutom rör sig så nära bostadsområden och människorna och inte är desto mer skygga av sig.

Vår härliga promenad i skogen på 8 km som Bamse och jag tycker så mycket om, får jag som det ser ut nu allt glömma. I stället får vi gå nära bebyggelse och i närheten av folk och fordon, då är vi också ute, men ingenting gå upp mot en skogspromenad, gamla skogsvägar, skogens tjusning och en hund som får springa fritt och ostört.

Jag kan knappast tro det, att vi har vargar som springer här när oss. Nu har de setts åt alla håll och väderstreck, så jag tänker ge mig.  Jag vill inte se min hund bli offer för en varg. Möter vi vargen är det sent att prata fred!

Vad gör jag om vi möter en eller flera vargar? Ylar!