Bråda dagar i maj

Hur jag än svänger det, blir det bara bråttom. Och jag har ingen annan att skylla på än mig själv.

I trädgården ställer jag till det för mig hela tiden, ändrar om planterar mera och planterar nytt. Sysselsätter mig själv med mera arbete än vad jag hinner och orkar med och får ständigt hjälp av mannen.

Persikoträdet har jag förvarat inomhus i vinter. I december stod det i blom och det gick inte att bromsa med det, sedan föll alla blommorna av. Nu har jag planterat det ute i växthuset och där skall det få övervintra med hopp om att det blommar nästa vår.

 

Bananträdet har nått takhöjd –

 

 så jag kapade av det, mäktiga blad i komposten.

 

 Löjtnants hjärta fick flytta bakom en sten i höstat, där ser den ut att trivas.

 

Solen går upp i öster.

 

Bamse njuter i gröngräset.

 

Bonzo ständigt på jakt efter min uppmärksamheten.

 

Syrenernas tid är nu.

 

Äppelträden står i blom.

 

Päronträdet ser också lovande ut.

 

Törs jag mig inte till blåbärsskogs, så är blåbärsbuskarna fulla av  knoppar och blom.

En dag i maj

Våren kom så snabbt i år, sommaren ännu snabbare, vackert och varmt är det, riktig värmebölja mitt i maj månad.

Jag hinner inte med – förundras bara över naturens underbara explosion. Just hade vi vinter och så mycket snö, vitt överallt. Tö, så var sommarn här.

Det grönskar och blommar, fåglarna sjunger och alla djuren har vaknat upp ur sitt vinteride. Vackrare än så här kan det inte bli, träden slår ut och bladen blir större och större för var dag. Det är bra, jag tycker om att ha det ombonat runt omkring mig.

Det doftar så gott, häggen har säkert slagit ut på de soligaste ställen, ännu är den i knopp här, det är bäst så – just före, när de slagit ut blommar den några dagar och så är det förbi. Jag brukar sätta näsan in i häggen och dofta, dofta och dofta, det tänker jag göra snart igen, det doftar så gott, barndom och midsommar. Så härligt!

Vackra vita tulpaner.

 

Vitsippa Primula Scilla

En efterlängtad stavgångspromenad i härlig morgonstund.

Nu skall jag till frissan, det sker bara ungefär var tionde år för min del, så det känns riktigt ovant. Bara en km har jag dit. Sedan skall jag jobba nattarbete ett par nätter. En pensionärssyssla som jag har och passar mig bra, då jag får bestämma arbetstiden själv.

Våren i Team Rynkeby spåren

 

Meteorologen spår

och bonden sår.

Han tänker på fåren

på pälsen och håren.

 

På vårvägen

syns fotstegen.

Levnadsåren

och hjulspåren.

 

I tonåren

lever man på villkoren.

Efteråt kommer junioråren

färdigt sprungit i korridoren.

 

Slut på skolåret

mera arbete för poliskåren.

Oroligast i ungdomsåren

att fira in senvåren.

 

Slut på skidspåret

och rekordåret.

Slut på maraton åren

och botniaspåren.

 

Tänker på ungdomsåren

samt yrkesåren.

Tar en oboykopp

och sen påtåren.

 

 

Det är inte så farligt

jag tar det ytterst varligt.

Mitt knä är förklarligt

och inte allvarligt.

 

Att cykla till Paris

kan vara ofarligt.

Också gravallvarligt och hälsofarligt

miljöfarligt, oförklarligt och trafikfarligt.

 

Tröstar jag mig med

som har sjuk knäled.

Order från min ortoped

försiktigtåtgärder med besked!

 

Cyklister och i bilister

hoppas däcken inte brister.

Då får ni ta till Karlssons klister

och reda upp det utan tvister.

 

Kanske ni på vägen möter jornalister

säg bara vi är cyklister!

Här finns bara optimister

vi är inga maskinister.

 

Önskar Team Rynkeby

lycka till ut i stora världen.

På Parisfärden

 hejar jag på er från fjärden!