När borta är nära

På kyrkogården är det vackert alla årstider. Sommartid en färgprakt så långt ögat kan nå, stora lönnar och många andra lövträd och barrträd pryder upp. På hösten är det levande ljusen som förmedlar stämningen. Vintertid är det mesta täckt av snö och endast gravstenarna som syns. Juletid är det så vackert med dekorativa stora julgranar som utsprider stämningen över gårdsplanen och gravgården.

Det är så lugnt och fridfullt att vandra där och se gravarna och läsa på gravstenarna. Kommer ihåg gamla minnen när jag ser igenkännliga namn, äldre och yngre årtal, kända och okända namn. När jag ser mina anhörigas namn, då kommer allt så nära, fast de är så långt borta.

Vår vackra kyrka i höstskrud.

  Vörå kyrka. Finlands äldsta träkyrka Invigd 1626 blev Korskyrka 1777 Kyrkotornet är 42 meter högt med ståtlig tupp allra högst.

 

Vår bästa tid är nu!

Rose

Varm höst i november.

I dag har det varit lite ljusare än i går. Sicksack tittade solen fram, jag hann se den. Vattnet var 4,7 grader och i luften 6,2. Jag tycker inte det gör så mycket fast dagarna är mörka, för jag vet att solen alltid finns bakom molnen. Sin om tid kommer ljusare dagar. Riktigt mysigt är det i höstmörkret. Luften är densamma till och med ännu mera syrerik än på sommaren. Och känner man efter så gör det riktigt gott.

När det är så här mörkt överallt känns det som om hösten varar för evigt och jag önskar att båten var kvar i vattnet, så kunde vi fiska lite. Det simmar fina fiskar förbi vår villa på höstsidan, som jag gärna hade tagit vara på. Öringar och sikar simmar dit. Vi kunde ha haft ut nätet, som förvisso ibland brukar trassla till sig, men alltid har det rett upp sig, med mannens tålamod vill jag tillägga.

Primula blommar envist vackert.

 

Hösthälsningar

Rose

Shoppa och en slips på köpet

Vi for till stan.

Har jag kommit mig in till stan, har jag kommit långt. Sade ganska snabbt till mannen, men det här hittar vi säker på nätet, han håller med för han blir snabbt uttråkad på att springa ut och in i affärerna. Är jag ensam övertalar jag snabbt mig själv att det här kan jag söka efter på nätet. I går när vi precis körde in i stan sade jag, vi skulle ju söka på nätet. Vi skrattade och visste samtidigt att det här är något nödvändigt ont.

Det är också lite tråkigt att sitta framför datorn och söka på nätet, risken att det inte är till belåtenhet är stor. Enklast ändå att handla i butiken. Det är inte så enkelt att köpa kläder, hittar jag en tröja som jag gärna vill ha, rätta färgen, är den endera för kort eller för bred, för lös eller för tjock, tunn, eller för hög i nacken. Det är svårt att hitta en helt vanlig tröja, medellängd, helt normal. Om jag inte vill sätta den lite innanför bältet frampå magen, som det skall vara nu för tiden. Hur skulle jag vilja det.

På tal om byxor är de så smala – tight, sommartid kan de vara bra, vintertid tycker jag inte de är så särskilt praktiskt med sådana. Måste kunna andas också. Som en man sade som var på samma kurs som jag var en gång, med jämna mellanrum påpekade han, glöm inte att aaandas! Han fick hela gruppen att skratta, minns att vi hade riktigt svårt att komma oss upp i en uppförsbacken då vi gick stavgång, samtidigt som han berättade roliga historier.

Det var inte aktuellt med byxor för min del i går, jag fick mig en ny klänning, som jag tyckte så mycket om redan där den hängde i butiken också en ny kappa hittade jag – till sist. Några andra små saker som jag annars varit ute efter men inte hittat, det fick jag i går när jag inte sökte.

Det var riktigt nära att jag höll på att halka i varggropen. Som det såg ut i butiken såg mannens nya byxor för långa ut, här hemma tyckte vi att det var bättre med lite för långa byxben än för korta. Där hade jag tur.

Det är längesedan jag intresserat mig av mode, endast standardkläder vill jag ha, bekväma och praktiska som håller länge. Då jag var ung var jag intresserad av mode. Då fick jag ibland höra, du som är så modemedveten.

Nu går jag allra helst i träningskläder och köper gärna sportkläder, de är enkla att hitta och bekväma att ha på sig bra material som håller i evigheter.

Någon gång måste man ändå köpa nya ”finkläder” det är roligt att få förnyad garderob och det lyckades vi med en klädköpardag.  Butikerna ändras i Vasa så med lite vägledning av dotter Malin hittade vi var vi skulle söka. Betjäningen är god i Vasa och butiksbiträden är vänliga och glada. Vid Dressman fick mannen till och med en slips på köpet.

 

Önskar er en trevlig helg!

Rose

Livligt i skogsbacken

Ofta händer sig när vi kommer ut på gården att det sprakar till i skogen bakom träden och det hörs ljud av något djur som skenar iväg, så gjorde det i dag också. Kan bara ana vad det var, närmast var det en hjort eller älg, något var det ändå. Roligt att bo så nära skogen. Min allra bästa granne.

Det tog ett tag förrän vi kom på varifrån oljudet kom som lät så konstigt, redan någon gång i sommar hörde vi det första gången, trodde bara det var ett hackspett som hackade i något träd. Men det var herr ekorren som gnagde i sig av renhornet, som jag har på fotot här nedanför. Åtminstone är det två stycken som turas om och gnaga. Nära får jag komma med kameran innan de hoppar iväg därifrån, inte är de speciellt skygga av sig heller. Kanske det är i stil med nötter näringsmässigt för deras del, bra med varierande kost.

Ekorren tycker att renhornen skall hållas korta.

Fotot  här nedanför, fotograferade jag vitsvanshjortarna från köksfönstret i dag, de är en riktig fröjd för ögat. Dagligen kommer de dit ungefär vid samma tidpunkt och betar i gröngräset. Mitt i byn brukar de bli utfodrade så där syns de ofta till vintertid. Så vackra och fina de är. Skyggare än ekorrar är de minsann.

Familjen vilt.

 

Hejdå från djuren och mig!

Första snön 25 oktober

I går fanns svanarna  ännu kvar, i dag var de borta, bara några stycken kvar. Första snön kom också kvällen innan. Det är kyligt, friskt och skönt utomhus nu, så skönt att promenera. Lite isbark varstans på vägen, så med cykel blir det lite halt.

Precis när jag kom in tillbaka kom solen fram.

Livat var de ute på åkern, när det stod i startgroparna. Så länge som möjligt envisas de med att stanna kvar här.

 

Trevlig helg!

Rose

Villavägen.

Vägen genom skogen fram till båtplatsen är både backig och krokig, antigen går det uppåt eller så går det ner. Man kunde tro att det är en tung cykelväg, fast så är det inte alls, har inte upplevt det en endaste gång. Faktiskt roligaste vägen att cykla efter. Ändå har jag undvikit den i sommar p.g.a. vargen.

Vi valde den vägen i går. Grusväg med nerförsbacke som gör att det ränner näst intill toppen av följande uppförsbacke, oavkortat cyklade vi på så och vips är vi framme. Trivsam väg även att vandra efter – ypperlig stavgångspromenadväg.

Bekanta älgjägaren träffade vi också han hade passet färdigt för dagen och var tämligen nöjd, var på väg hem för att dricka kaffe med gumman.

Han underströk att det var befogat att undvika Jossängsvägen i sommar, villavägen heter så, vargen hade haft uppehälle där runtomkring, även på vår holme hade den varit i sommar. Inte en aning att den hade hållit sig där, Bamse som har valt att sova utomhus när det varit så varmt.

För det mesta sover han med ett öga stäng, med det andra har han vakande kontroll på omgivningen, så jag tror han hade nog hastigt valt att komma in om situationen hade blivit så dramatisk. Det var här på sensommaren, mitt i han sov som tyngst och snarkade så högt, rusade han hastigt ner till stranden, förvånad blev jag när han kom upp tillbaka med en lake i munnen. Ingen simmar ostört på vår strand med Bamse i närheten.

Det blev en lång cykeltur för oss i går – med många omvägar, tror vi cyklade efter alla skogsvägar som jag annars inte vågat cykla i sommar, när jag varit ensam. Som tur hade vi termosar med varm dricka, energistänger och frukt, otroligt gott att avnjuta på båtplatsen före vi vände.

Där var det höstlikt och endast ett fåtal båtar kvar i vid bryggan. Känslan av vemod kröp sig på, samtidigt som det ändå inte lockar så speciellt mycket mera den här årstiden, det är fuktigt och smått vått. Villasäsongen är slut för i år.

Nöjda och glada kom vi hem i skumrasket. I sin om tid bastun.

 Allt var så lugnt och stilla – inte en våg syntes. Lika hastigt som solen skiner blir det skymning.

Höstpromenaden.

Tyst är kvällen.

I morse var jag och Bamse ut på promenad, 5 km och efter det var Bamse nöjd, han ville in i sin hage och bara vila. Lite annorlunda var det före vi hade gått av gården, tydliga tecken, har du mig – har du hund, då skall det promeneras, ingenting att fundera på.

Annars hade jag smitit iväg på cykeln, hann bara utanför dörren stod det klart hur det skulle bli. Hundpromenad – det var inte fy skam det heller.

Frisk och varmt i luften, det är så skönt att bara gå och gå och stanna och vänta på Bamse ibland, lite tålamodskrävande kan det blir.

Svanarna finns fortfarande kvar här, det utstrålar ljus efter åkrarna. De är måna om sina familjer, frågar mig hur ungarna skall klara sig, blir deras färd betryggande, de har ju en lång utflykt framför sig inom kommande tid.

En och annan som står på sin vakt, sträcker på nacken och undrade om vi ville någonting eller är läget lugnt.

Ett annat sällskap.