Påskhelgen 2019

Så här såg det ut på båtplatsen före påsk. Det har varit ganska kallt och islossningen har gått långsamt framåt. Å andra sidan är det ingenting att komma fram till kalla byggnader som stått tomma hela vintern, det tar en god stund innan kölden går ur husen. Kommer värmen värms allt upp på en gång och då hinner man knappt med allt som väntar.

Det är som en bomb slår ner på våren, då är det roligt att röja och städa både inne och ute, lite kyligare väder jobbar jag bäst i. Blir det varmt nu kommer det garanterat ett bakslag lite senare, så brukar det oftast vara.

Även om bastun och ett dopp i havet är vad jag ser framemot.

Bamse väntar också att få börja simma, i brist på havet och saltvatten hoppar han ner i källan så fort vi går förbi.

Uppiggande med vackra påskfjädrar, det tyckte också vår nyfikne katt som genast välte omkull vasen,  bästa alternativet var att ställa den i fönstret där får den vara i fred och är vacker.

Påskhäxtgodiset räckte just och just till, hade fler häxor kommit hade jag fått börja söka efter mera i något annat lager.

Tussilago är bedårande vacker varje vår.

IMG_20190421_083656_416

Överraskningar av barnbarnen.

 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Rose

Vackert i dag.

Det är lätt att lockas ut i sådant solskensväder som det var i dag, men blott ute där vinden slapp att blåsa var det riktigt kallt. Det går bra bara att vara utrustad med ordentliga kläder. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, som farbror Melker sade, så sant han hade, helt riktigt. Han hade många kloka och roliga uttryck.

Skaren höll men inte inne i skogen, där vi var på väg över berget, började den helt plötsligt ge vika och vi var tvungen att vända om. Spelar ingen roll tänkte jag, det är vackert nog vart än vi vänder oss i dag, räknade med att fylla på D-vitamin förrådet också. Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

 

Bamse fick maten lite tidigare i morse och var beredd på att gå hem vilken minut som helst, för att kompensera middagstiden. Han har en inbyggd mat- och sovtids klocka, som han sällan rubbar.

 

Det var bara det jag tänkte säga.

Rose

En räv kanske.

Vi var ut och gick i byiga vädret. Det gjorde bara gott, friskt på kinderna och efter det gym, töjning och stretchning.

En km hemifrån iakttog vi djuret som sprang på åkern, verkade hungrig och jagade bland annat en kråka, där kammade den noll.

Den såg oss och efter det började den springa, kom bara närmare och närmare, så småningom försvann den in i skogen tillbaks, det var nog lika bra det. Det var så pass mycket trafik efter vägen så dit verkade den inte vara intresserad att komma. Började faktiskt undra vad det var för någonting som var så intresserad av oss, kändes lite obehagligt. Tror ändå det var en räv som var nyfiken av sig.

 

Djuret såg på oss och vi såg tillbaka eller tvärtom.

Rose

Hållas på fötterna.

Dagarna går, veckor, månader och år. Jag hinner knappt med.

Glad över mina spikskor, utan dem kunde jag inte ens gå ut i halkan. Nu kan jag gladeligen gå var som helst, med vilket underlag som. Ändå tar jag det varsamt och ser mig för, allt kan hända på en isig byväg.

I dag var vi allena på promenad, vi njöt av tystnaden och det är varmt ute, +3 grader, i natt har det regnat. Vi träffade bybor på vägen, alla med varsamma steg i halkan.

Veckan som varit har vi haft besök av barnbarnen från södra Finland som haft sportlov, en vecka tidigare än här. Vi hann både simma och vi var utomhus en hel del. Promenerade med Bamse och pratade, ventilerade och funderade.

Se upp i backen, annars far det neråt tillbaks snabbare än uppåt.

Dags att söka sig in och vila.

 Ser ut som våren bara vi svängde av på vår gångstig.

 

Värt att välja stig!

Rose

Djurens förmåga.

Att djur är kloka är knappast något nytt. Ändå blir jag ständigt överraskad över vår hund Bamse, hur mycket han förstår vad vi pratar om. När jag förklarar för honom vad jag har på hjärtat, ser har knappast på mig, bara sneglar med ögonen lite grann, som jag kanske då uppfattar som han tänker på något annat. Han vill kanske bara att vi skall gå ut och tycker att jag tjatar i onödan. Kanske bättre att tjata för mycket än för lite – tänker jag.

Det var halt när vi var ute i dag, sandat var det, ändå fläckvis kan det finnas osynligt farlig isfläckar. Vi var extra noga och ville bara ta det försiktigt, inte halka. Men Bamse han hade allt på klart, ännu mera än mig, han gick så vaksamt, bara väntade och kollade hur det går, han läste av mig från början till slut.

Det borde jag ha vetat från början, fast läget var isigt.

 

Inomhus är det inte halt, kändes tryggt och bra att gå över köksgolvet när vi kom in tillbaka, utan att veta att det finns isfläckar som kan ställa till det för en.

 

Så är isläget!

Rose

Lite reflex lyser upp.

Ut i strålande solsken gick vi. Fick syn på ett grått djur nära skogen en bit bort, det såg oss – såg det ut som. Är det vargen eller vad är det, samtidigt skuttade den iväg till skogen, svansen viftade vitt, en vitsvanshjort som tur.

Vid skolan var det livligt och många bilar, något på gång och flaggan i topp. Skönt att inte behöva bry sig tänkte jag, inte höra – inte höras, inte se – inte synas. Bara nöjd att gå förbi med min svarta prins, Bamse.

En bil såg ut att vara på väg därifrån, den hade stannat vid skolan utfartsväg, ändå stod den bara kvar och kom sig inte därifrån, inga människor och inga bilar att väja för. Då helt plötsligt kom en bil och precis då körde väntande bilen ut framför, som tur hann den bromsa och förhindrade en krock. Dessa tankspridda varelser.

Så var det min tur att klåpa. Vi gick hemifrån i solens sken, lika hastigt gick solen ner och vi hamnade i skymningen, vi fuskade och tog inget reflex på, så i stället fick vi gå långt ner mot diket när vi mötte bilarna. Brukar tänka när jag kommer körande i bil och möter någon person som mörkt kommer emot utan reflex, hur kan någon människa komma utan reflex i detta mörker. Det händer den bäste, i dag hände det mig. Så reflexmässigt på med reflexvästen.

 

En stor sak beror ofta på en liten

Rose

Tre ting

Vi gick tillsammans uppe på berget för att plocka lingon, där brukade det alltid finnas. Tidigare om åren har vi snabbt kunnat plockat några ämbar lingon där som vi behöver under året.

Första ovanliga – nu fanns det inga lingon att plocka, ett litet smakprov det var allt.

Samtidigt vi var uppe på berget gick vi nerför åt andra sidan till gamla träsket, där hittade vi tranbär de var alltför kartiga ännu, får vänta några veckor till.

Andra ovanliga – vi kunde gå helt torrskodd på träsket, första gången vi upplevt det. Där brukar det vara vått, så det brukar löna sig att ta gummistövlar på.

I dag var bara planerna på några ämbar lingon. Hade det lite på känn, sade att vi skall gå och kolla om det finns några lingon på berget. Egentligen inte så konstigt efter denna torka.

Tredje ovanligare – ville inte gå ensam som jag alltid brukat göra. Första hösten jag inte vågat gå ensam till berget. Tidigare har vi inte behövt vara rädda för vargen.

 

 Mycket nya dofter för Bamse på träsket, många djurspår där.

 

Tranbären såg stora och fina ut, men hårda och kartiga ännu.

 

De var annorlunda förr!

 

Rose