Vargflockar rör sig i nejden

Trodde aldrig jag skulle behöva vara rädd att röra mig i skog och mark här i våra trakter, men det är sanningens ögonblick. Dagliga observationer och artiklar i dagstidningen om hur vargarna stryker här runtomkring i våra trakter börjar bli skrämmande. De har tagit rådjur som de ätit sig mätta av, även en katt har setts stryka med. Att de dessutom rör sig så nära bostadsområden och människorna och inte är desto mer skygga av sig.

Vår härliga promenad i skogen på 8 km som Bamse och jag tycker så mycket om, får jag som det ser ut nu allt glömma. I stället får vi gå nära bebyggelse och i närheten av folk och fordon, då är vi också ute, men ingenting gå upp mot en skogspromenad, gamla skogsvägar, skogens tjusning och en hund som får springa fritt och ostört.

Jag kan knappast tro det, att vi har vargar som springer här när oss. Nu har de setts åt alla håll och väderstreck, så jag tänker ge mig.  Jag vill inte se min hund bli offer för en varg. Möter vi vargen är det sent att prata fred!

Vad gör jag om vi möter en eller flera vargar? Ylar!

Inte bara roligt med hund

När vi var på jakt efter årets julgran, var förstås hunden med. Han biter och sliter i alla stubbar och rötter som han kommer åt, det kan han gott sysselsätta sig med, han hinner både med det ena och andra medan jag bara går.

dav

Det är roligt att vara i skogen och söka julgran, nu hade det kommit lite mera snö så det blev lite att ploga sig fram. Tiden var begränsad så det fick bli första bästa gran och där med basta.

Underligt ändå att vi går till skogs så gott som året om, ändå kan tiden bli knapp att hitta en gran, som om det vore förbjudet att kolla efter julgran någon annan tidpunkt på året, utan allt skall ske precis före jul. Det var ett och annat jag skulle ha gjort här hemma och så skulle vi ju till banbarnens julfest, som jag såg fram emot.

Nu skulle vi inte gå långt, bara hitta julgranen snabbt och så blev det, efresom det var ett måste. Bamse han sprang hela tiden i vägen och slet i rötterna som stack upp från marken, var glad som ett barn i julgransskogen.

När julgranen var hemsläpad, var jag snabb med ett ämbar vatten att sätta den i, det har jag för mig att den vill ha. När jag sätter granen i vattnet hör jag hur det knakar till framför mig, jag vågade knappt se upp, för jag vet att där finns bara vinrankan. Men ett ända klipp hade Bamse bitit av min fina tjocka vinranka, den var nerklippt till bara 20 cm från marken. Han har friska och vita tänder enligt sin ålder, brukar veterinären säga.

Jag blev besviken och åter besviken, arg hade jag inte tid eller ork till och vad tjänade det till. Stammen var av och Bamse hörde nog på mig att han hade bitit av på fel ställe. Varför han valde att bita av den stammen just då har jag ingen aning om. Han ville väl fortsätta och ha roligt. Det gick många tankar i huvudet just då. Ända trösten var att de skall beskäras den här tiden på året – före nyår, vilket jag redan hade gjort.

Vinrankan finns kvar och växer säkert till sig. Någon frukt lär det knappast bli i sommar. Varför jag inte hade satt lite galler runt den kan jag ju undra nu efteråt.

Nu har jag varit på barnbarnens julfest, sett på lucia, hört deras vackra sånger och fina program. De vann fina priser på lotteri och var så fina och glada. Så roligt att vara på skolans julfest. Fin tradition!

Och jag har lärt mig att skall jag vara rädd om någonting i trädgården, så får jag väl skydda den lite! När jag har en sådan gnagare till hund.

VILT

Här om dagen stötte jag på två styckena vitsvanshjortar, alldeles här i närheten. Jag vet att det finns många här runt omkring oss. När hunden skäller vet vi att det är någonting alldeles särskilt, han skäller ytterst sällan, jag brukar säga att det är roligt att höra honom skälla någon gång, för det skall ju en hund göra. Men inte vill jag ha en hund som står och skäller ideligen heller, finns ingen värre – nästan.

Här om kvällen började han skälla så gott som allt i ett. Maken säger, nå han skall ju ha mat, det är hans favorit tider, matdags, jag svarade inte men tänkte det är något annat.  Följande morgonen visade sig spår av en rådjursflock här bak i backen. Det var nog min första tanke, det är nog djur här nära intill. Samma dag trippade också ett rådjur här över vägen.

De är vackra och många verkar det också vara. Det tycks också jägarna ha kännedom om, för i dag fanns de också här i närheten och strök omkring i samma områden som rådjuren. Jag för min del hoppas att djuren slipper undan dessa gevärsklädda personer och inte hamnar i någons frys till julen. Även om jägarna och jag har olika åsikter.

Vitsvanshjortarna var två stycken, snabba som de är hann en springa ur bild.