Tre ting

Vi gick tillsammans uppe på berget för att plocka lingon, där brukade det alltid finnas. Tidigare om åren har vi snabbt kunnat plockat några ämbar lingon där som vi behöver under året.

Första ovanliga – nu fanns det inga lingon att plocka, ett litet smakprov det var allt.

Samtidigt vi var uppe på berget gick vi nerför åt andra sidan till gamla träsket, där hittade vi tranbär de var alltför kartiga ännu, får vänta några veckor till.

Andra ovanliga – vi kunde gå helt torrskodd på träsket, första gången vi upplevt det. Där brukar det vara vått, så det brukar löna sig att ta gummistövlar på.

I dag var bara planerna på några ämbar lingon. Hade det lite på känn, sade att vi skall gå och kolla om det finns några lingon på berget. Egentligen inte så konstigt efter denna torka.

Tredje ovanligare – ville inte gå ensam som jag alltid brukat göra. Första hösten jag inte vågat gå ensam till berget. Tidigare har vi inte behövt vara rädda för vargen.

 

 Mycket nya dofter för Bamse på träsket, många djurspår där.

 

Tranbären såg stora och fina ut, men hårda och kartiga ännu.

 

De var annorlunda förr!

 

Rose

 

Äntligen lite svalare väder

Till slut blev det lite svalare, åtminstone på morgonsidan. Som vi har väntat. Trots värmen har Bamse ändå bara velat fortsätta gå, på dagspromenaderna. Det är jag som har beslutat att nu får vi allt vända, ändå har det tagit emot. I dag när vi kom dit där vi brukade vända, frågade jag ”om han vill gå runt”, som vi säger, först blev han lite fundersam, men snabbt fattade han och traskade frimodigt iväg.

Det fanns många nya dofter efter vägrenen som han missat under värmeperioden. Jag var lite fundersam om han skulle orka, om det ändå blir för varmt.  Problemfritt spatserade han hela sträckan på 5 km och matte var glad att han så villigt och glatt var så medgörlig. Min vandrarkompis Bamse!

Raka vägen genom tunnel, därav inget extra mummel.

 

Sin vana trogen håller han kopplet själv sista sträckan.

 

Motionera så orkar du mera.

 

Ha en fin helg!

 

Rose Helsing

Njuter av sommaren

Vi for tillbaka till villan efter att blommorna var vattnade och genomblötta, i växthuset blötte jag också, då klarar det sig bra i värmen. Där är så fuktigt och allt växer och mognar så det knakar.

På villan får jag motion, hur mycket jag bara vill och även det bästa i motionsväg, simning, rodd och armhävning. Efter en godnattsömn, vaknade jag kl åtta. Dörren stod på glänt hela natten och sval sjöluft kom in. Av någon anledning är det lite myggor i sommar, endast en väckte mig.

Inomhus är det fuktigt. Det fick jag bevis på häromdagen, då jag hade försummat en C-vitamin brustablett på bänken i några timmar. Min första reflektion var att den såg ut som en uppsvullen svamp – den hade börjat brusa och svälla i fuktiga inomhusluften.

Det är så uppfriskande att sätta en C-vitamin brustablett i ett glas kallt vatten och C-vitamin lär vi inte få för mycket av.

Efter ett långt och njutsamt morgonmål,  borstar jag tänderna, sedan simmar jag länge och väl bland fiskarna.

Vattentemperaturen ändrar snabbt, i går kväll sjönk den till 15 grader och redan på förmiddagen var det 23 igen.

Sjön var nästan spegelblank, så perfekt att ta en tur med roddbåten, det bästa för armar och skuldror, 2 km blev det, jag kunde ha rott hur långt som helst. Blåser det så är den etappen ett helt dagsverke.

Bamse vägrar komma med i roddbåten, ändå springer han längsmed strandkanten och oroar sig ända tills jag kommer tillbaka. Hundens ansvar!

Det här räcket lagade mannen upp mellan två träd för någon sommar sen. Det bästa som finns, nära till hands och populärt för alla. Skönt är det att hänga och flänga där och sträcker ut hela kroppen.

Sen en sväng ut till havet, simmar gör jag mest hela tiden så håret hinner nästan aldrig riktigt torka.

En god nattsömn till Tack!

Bråda dagar i maj

Hur jag än svänger det, blir det bara bråttom. Och jag har ingen annan att skylla på än mig själv.

I trädgården ställer jag till det för mig hela tiden, ändrar om planterar mera och planterar nytt. Sysselsätter mig själv med mera arbete än vad jag hinner och orkar med och får ständigt hjälp av mannen.

Persikoträdet har jag förvarat inomhus i vinter. I december stod det i blom och det gick inte att bromsa med det, sedan föll alla blommorna av. Nu har jag planterat det ute i växthuset och där skall det få övervintra med hopp om att det blommar nästa vår.

 

Bananträdet har nått takhöjd –

 

 så jag kapade av det, mäktiga blad i komposten.

 

 Löjtnants hjärta fick flytta bakom en sten i höstat, där ser den ut att trivas.

 

Solen går upp i öster.

 

Bamse njuter i gröngräset.

 

Bonzo ständigt på jakt efter min uppmärksamheten.

 

Syrenernas tid är nu.

 

Äppelträden står i blom.

 

Päronträdet ser också lovande ut.

 

Törs jag mig inte till blåbärsskogs, så är blåbärsbuskarna fulla av  knoppar och blom.

Vargflockar rör sig i nejden

Trodde aldrig jag skulle behöva vara rädd att röra mig i skog och mark här i våra trakter, men det är sanningens ögonblick. Dagliga observationer och artiklar i dagstidningen om hur vargarna stryker här runtomkring i våra trakter börjar bli skrämmande. De har tagit rådjur som de ätit sig mätta av, även en katt har setts stryka med. Att de dessutom rör sig så nära bostadsområden och människorna och inte är desto mer skygga av sig.

Vår härliga promenad i skogen på 8 km som Bamse och jag tycker så mycket om, får jag som det ser ut nu allt glömma. I stället får vi gå nära bebyggelse och i närheten av folk och fordon, då är vi också ute, men ingenting gå upp mot en skogspromenad, gamla skogsvägar, skogens tjusning och en hund som får springa fritt och ostört.

Jag kan knappast tro det, att vi har vargar som springer här när oss. Nu har de setts åt alla håll och väderstreck, så jag tänker ge mig.  Jag vill inte se min hund bli offer för en varg. Möter vi vargen är det sent att prata fred!

Vad gör jag om vi möter en eller flera vargar? Ylar!

Inte bara roligt med hund

När vi var på jakt efter årets julgran, var förstås hunden med. Han biter och sliter i alla stubbar och rötter som han kommer åt, det kan han gott sysselsätta sig med, han hinner både med det ena och andra medan jag bara går.

dav

Det är roligt att vara i skogen och söka julgran, nu hade det kommit lite mera snö så det blev lite att ploga sig fram. Tiden var begränsad så det fick bli första bästa gran och där med basta.

Underligt ändå att vi går till skogs så gott som året om, ändå kan tiden bli knapp att hitta en gran, som om det vore förbjudet att kolla efter julgran någon annan tidpunkt på året, utan allt skall ske precis före jul. Det var ett och annat jag skulle ha gjort här hemma och så skulle vi ju till banbarnens julfest, som jag såg fram emot.

Nu skulle vi inte gå långt, bara hitta julgranen snabbt och så blev det, efresom det var ett måste. Bamse han sprang hela tiden i vägen och slet i rötterna som stack upp från marken, var glad som ett barn i julgransskogen.

När julgranen var hemsläpad, var jag snabb med ett ämbar vatten att sätta den i, det har jag för mig att den vill ha. När jag sätter granen i vattnet hör jag hur det knakar till framför mig, jag vågade knappt se upp, för jag vet att där finns bara vinrankan. Men ett ända klipp hade Bamse bitit av min fina tjocka vinranka, den var nerklippt till bara 20 cm från marken. Han har friska och vita tänder enligt sin ålder, brukar veterinären säga.

Jag blev besviken och åter besviken, arg hade jag inte tid eller ork till och vad tjänade det till. Stammen var av och Bamse hörde nog på mig att han hade bitit av på fel ställe. Varför han valde att bita av den stammen just då har jag ingen aning om. Han ville väl fortsätta och ha roligt. Det gick många tankar i huvudet just då. Ända trösten var att de skall beskäras den här tiden på året – före nyår, vilket jag redan hade gjort.

Vinrankan finns kvar och växer säkert till sig. Någon frukt lär det knappast bli i sommar. Varför jag inte hade satt lite galler runt den kan jag ju undra nu efteråt.

Nu har jag varit på barnbarnens julfest, sett på lucia, hört deras vackra sånger och fina program. De vann fina priser på lotteri och var så fina och glada. Så roligt att vara på skolans julfest. Fin tradition!

Och jag har lärt mig att skall jag vara rädd om någonting i trädgården, så får jag väl skydda den lite! När jag har en sådan gnagare till hund.

VILT

Här om dagen stötte jag på två styckena vitsvanshjortar, alldeles här i närheten. Jag vet att det finns många här runt omkring oss. När hunden skäller vet vi att det är någonting alldeles särskilt, han skäller ytterst sällan, jag brukar säga att det är roligt att höra honom skälla någon gång, för det skall ju en hund göra. Men inte vill jag ha en hund som står och skäller ideligen heller, finns ingen värre – nästan.

Här om kvällen började han skälla så gott som allt i ett. Maken säger, nå han skall ju ha mat, det är hans favorit tider, matdags, jag svarade inte men tänkte det är något annat.  Följande morgonen visade sig spår av en rådjursflock här bak i backen. Det var nog min första tanke, det är nog djur här nära intill. Samma dag trippade också ett rådjur här över vägen.

De är vackra och många verkar det också vara. Det tycks också jägarna ha kännedom om, för i dag fanns de också här i närheten och strök omkring i samma områden som rådjuren. Jag för min del hoppas att djuren slipper undan dessa gevärsklädda personer och inte hamnar i någons frys till julen. Även om jägarna och jag har olika åsikter.

Vitsvanshjortarna var två stycken, snabba som de är hann en springa ur bild.