19.09.2018 17,5 grader, 13,3 i vattnet.

I dag tog jag vara på chansen, for och simmade med Pingvin sällskapet i Vasa. Senast var jag där i  april någon gång, sedan dess har jag badat och simmat på egen villa. I sommar har det varit badförbud där ca en månads tid p.g.a. bakterier i vattnet. Orsakade av att stadens avlopp har runnit ut i sjön. För min del spelade det ingen roll, sällan jag brukar fara dit sommartid. Annat för de som är mera beroende av stället. Hörde att folk inte brytt sig om förbudet utan har ändå varit där och badat bastu, simmat och duschat efteråt. Det skulle jag aldrig ha gjort. Aldrig! Inga rapporter om någon hade insjuknat åtminstone.

Nu är ordningen i alla fall återställd, inga bakterier finns i vattnet mera och diskussionerna i bastun kretsade runt sommaren vanheder. Det har varit fritt fram att simma där ett tag redan, ändå har jag avvaktat och väntat längre än nödvändigt. I dag tog jag mod till mig, med viss osäkerhet men annars allt annat som förr gick jag in i omklädningsrummet. Där träffade jag en annan dam som hade haft samma tankar som jag, väntat längre än nödvändigt på första besöket efter sommarens skandaler.

Första gången jag läste om sensationen tänkte jag, dit far jag inte på ett år. Men, man kan ju inte vara sämre än att man kan ändra sig och i dag hade det året helt plötsligt gått.

Vattnet var som det brukade, bakteriefritt och det var precis så skönt och härligt som det brukar vara. Lugnt på sjön inte en våg och solen sken på mig!

Från badstranden.

 Från badstranden, en nybyggd brygga har kommit dit i sommar.

 

Snart fryser vattnet till is!

 

Rose

Tre ting

Vi gick tillsammans uppe på berget för att plocka lingon, där brukade det alltid finnas. Tidigare om åren har vi snabbt kunnat plockat några ämbar lingon där som vi behöver under året.

Första ovanliga – nu fanns det inga lingon att plocka, ett litet smakprov det var allt.

Samtidigt vi var uppe på berget gick vi nerför åt andra sidan till gamla träsket, där hittade vi tranbär de var alltför kartiga ännu, får vänta några veckor till.

Andra ovanliga – vi kunde gå helt torrskodd på träsket, första gången vi upplevt det. Där brukar det vara vått, så det brukar löna sig att ta gummistövlar på.

I dag var bara planerna på några ämbar lingon. Hade det lite på känn, sade att vi skall gå och kolla om det finns några lingon på berget. Egentligen inte så konstigt efter denna torka.

Tredje ovanligare – ville inte gå ensam som jag alltid brukat göra. Första hösten jag inte vågat gå ensam till berget. Tidigare har vi inte behövt vara rädda för vargen.

 

 Mycket nya dofter för Bamse på träsket, många djurspår där.

 

Tranbären såg stora och fina ut, men hårda och kartiga ännu.

 

De var annorlunda förr!

 

Rose

 

Jag är min egen Coach.

Jag bara ändrar och ångrar mig, vänder, vrider och funderar hit och dit, till sist så faller alla pusselbitarna på plats. Då har jag tagit det bästa beslutet, tycker jag.

Tanken var att jag skulle börja på Ledd gymträning i grupp. Det var det ända jag ville göra, när jag bläddrade igenom Medborgarinstitutsbladet. Då jag äntligen hade bestämt mig och hört mig för, först då visste jag säkert hur jag ville ha det. Vara min egen coach.

Träna i mitt eget gym, det har jag gjort i många år nu och det har gått så bra. Apparater har jag så det räcker till åt alla muskelgrupper. Jag väljer noga vad jag vill göra och vart jag vill fara, värdesätter verkligen att få vara hemma i lugn och ro. Måste ju också hinna simma ensam och med barnbarnen. Prioritering nummer ett!

För att vara riktigt säker och övertygad att jag valde rätt, berättade jag glatt åt mannen mitt beslut, han instämde och sade. Ja, då får du ju ta det i egen takt också. Det är just det som är nackdelen med det hela, vill jag påstå. Med säkerhet skulle det behövas någon som piskar på lite mycket ibland, eller rent av ofta. Att träna ensam i gym kräver faktiskt vilja till max. Mannen tröstade mig och säger – självdisciplin har du ju.

Fördelarna överväger ändå, när jag gick ner till gymmet sparade jag in restiden. Hann till och med städa och flytta om kläder i några garderober i dag, där hade jag sparat in lite städtid, tröstade jag mig med.

Reder upp flyttar på klädesplaggen från den ena garderoben till den andra och så tyckte jag att det faktiskt blir bättre så här än förr. Det känns som om städlusten börjar dyka upp nu efter sommaren. När jag kom ut sent om sider till kvällen, märkte jag att sommaren bara fortsätter.

Har nött på så här nu i flera års tid. Varför ändra på ett fungerande koncept! Sade en klok kvinna en gång. Sätter jag på musik så går det av bara farten, mycket lättare – det är faktiskt stor skillnad.

Den här makapären blir flitigt använd, barnbarnen rutschar neråt och jag försöker ta mig upp.

 

 

 

Ju mer man tränar desto bättre blir man på det!

 

Rose

Så fort tillfället ges.

Det skall blir varmare i början av veckan, säger mannen, vad hjälper det svarar jag stolt, för nu är alla blommor och onödiga sommarprylar undanstökade. Han flinade och vet hur jag är. Inget onödigt krimskrams vill jag ha.

Lika glad och nöjd är jag att få bort allt onödigt, tror till och med ännu gladare än då jag plockar fram dem på våren. Minns så väl i våras då jag började dra fram skölpaddor, fåglar och skulpturer jag dragit på mig under åren, allra helst ville jag låta dem stå kvar, hållas där i sitt förvar. Ändå plockade jag fram dem, det hör väl lite till när den varmaste årstiden är på kommande.

Det är så skönt att få undanplockat på hösten, bara få gå förbi och ingen blomma som hänger bladen och ropar efter hjälp, varken när jag far eller kommer tillbaka. I sommar har jag haft alltför många blommor att vattna. Neej hellre far jag nog ut på cykel och vattnar mig själv. Nästa vår blir det inte så många, sade till mannen att han får påminna mig om jag glömt vad jag lovat. Det bli nog svårt påstod han.

Jag önskar ibland att jag hade lite längre tålamod att låta sommarsakerna stå kvar – det har jag inte. När jag gör någonting vill jag det skall gå undan och att det skall bli färdigt, allra helst redan i går.

Apelsinträden får stå ute ännu, de har jag överseende med och de tål också lite köld, till och med lite frost i bladspetsarna gör bara gott. Också hortensian får med nöje stå kvar, den är sååå vacker.

Trodde väl i våras att jag hade all tid i världen att sköta om blommorna när jag inte kunde fullfölja planerna och cykla till Paris.

Träffade just barnbarnet som kom körande på sin moppe emot oss på åkern, så lik sin pappa han var! Han får hålla sig till åkern och skogsvägar i väntan på mopedkörkortet och det tar nog alltför länge påstod han, snart fyller han år igen, så det närmar sig.

Tänk att när man är ung vill man bli äldre. När man är äldre vill man inte bli gammal, jo, få bli gammal och leva länge vill jag. Göra det bästa, leva sunt och äta hälsosamt, motionera, gå i skogen känna lugnet och lyssna på ingenting!

 

 

 Skön cykeltur – hade klätt på mig alldeles för mycket och undrade efteråt varför jag inte stannade och tog bort något plagg.

 

Lev och låt andra leva!

 

Rose

Pedar och väcker minnen.

Förra gången cyklade jag 16 km i dag blev det 19 km, efterhand ökar det – inte mycket, inte mer än enligt planer, känns så bra att få bota mitt kranka knä. Jag trampade i motvind halva vägen, andra halvan gick av bara farten.

En ny sträcka i dag, det är roligt att trampa och se platser som jag inte besökt på långa tider, de väcker gamla minnen. Cyklade bland annat förbi en gammal släktings gård. Dit brukade vi ta taxi när jag var liten, hela familjen var dit till julfrämmande. Som i går, tänkte jag. Tänk vad tiden förändras.

Tre tranor på väg vart?

 

Några bilder från trädgården i dag igen när jag kom hem.

Hortensian har börjar blomma på lekstugans veranda.

 

Fuchiorna har växt och mått bra där de stått i sommar, skall försöka övervintra dem nergrävd ute i trädgårdslandet, lyckas det så är det första gången, tror jag börjar ha prövat alla andra exempel på övervintring nu. I mitten en nyplanterade klematis från i våras.

 

dav
.

Indiankrasse morsdagspresent av barnbarnet, renhornet får hjälpa  till på sitt sätt.

 

Hösten börjar ge sig till känna. I kväll kom jag mig för att lägga en ansiktsmask. Det börjar bli dags att sköljs av!

 

Önskar er alla en skön ny vecka!

Rose Helsing

Morgonstund och en duva

Friskt väder var det i morse, fick drapera mig ordentlig, det känns riktigt bra med lite kyligare väder, tror det är första gången jag fått nog av värmen, det börjar bli lagom nu.

Jag cyklade bara 12 km ingenting att prata om, så jag skriver i stället. Lugnt och stilla var det, ända djuret som syntes till var en duva som satt upp på en el-tråd, då rullade jag förbi i nerförsbacken så jag iddes inte stanna och fotografera. Ett foto hade nog blivit vackert där den satt och prydde upp naturen.

Inte går det att förutspå när ett djur dyker upp, det sker mest när man minst anar.

I stället passade jag på att fotografera lite i trädgården.

 

Klockranka, så vackra blommor.

 

Vackra daglilja blommar ut på en dag.

 

dav

Canna har blommat långt om länge, när en blomma vissnar ersätts den av en ny.

Sparris ett år gammalt.

Må gott!

 

Rose Helsing

Äntligen lite svalare väder

Till slut blev det lite svalare, åtminstone på morgonsidan. Som vi har väntat. Trots värmen har Bamse ändå bara velat fortsätta gå, på dagspromenaderna. Det är jag som har beslutat att nu får vi allt vända, ändå har det tagit emot. I dag när vi kom dit där vi brukade vända, frågade jag ”om han vill gå runt”, som vi säger, först blev han lite fundersam, men snabbt fattade han och traskade frimodigt iväg.

Det fanns många nya dofter efter vägrenen som han missat under värmeperioden. Jag var lite fundersam om han skulle orka, om det ändå blir för varmt.  Problemfritt spatserade han hela sträckan på 5 km och matte var glad att han så villigt och glatt var så medgörlig. Min vandrarkompis Bamse!

Raka vägen genom tunnel, därav inget extra mummel.

 

Sin vana trogen håller han kopplet själv sista sträckan.

 

Motionera så orkar du mera.

 

Ha en fin helg!

 

Rose Helsing