En dag i maj

Våren kom så snabbt i år, sommaren ännu snabbare, vackert och varmt är det, riktig värmebölja mitt i maj månad.

Jag hinner inte med – förundras bara över naturens underbara explosion. Just hade vi vinter och så mycket snö, vitt överallt. Tö, så var sommarn här.

Det grönskar och blommar, fåglarna sjunger och alla djuren har vaknat upp ur sitt vinteride. Vackrare än så här kan det inte bli, träden slår ut och bladen blir större och större för var dag. Det är bra, jag tycker om att ha det ombonat runt omkring mig.

Det doftar så gott, häggen har säkert slagit ut på de soligaste ställen, ännu är den i knopp här, det är bäst så – just före, när de slagit ut blommar den några dagar och så är det förbi. Jag brukar sätta näsan in i häggen och dofta, dofta och dofta, det tänker jag göra snart igen, det doftar så gott, barndom och midsommar. Så härligt!

Vackra vita tulpaner.

 

Vitsippa Primula Scilla

En efterlängtad stavgångspromenad i härlig morgonstund.

Nu skall jag till frissan, det sker bara ungefär var tionde år för min del, så det känns riktigt ovant. Bara en km har jag dit. Sedan skall jag jobba nattarbete ett par nätter. En pensionärssyssla som jag har och passar mig bra, då jag får bestämma arbetstiden själv.

Slutklämmen i slalombacken 15. 4

Vörå skidcentrum

Snön har smält på skidbacken. I slalombacken finns det fortfarande snö kvar, natursnö blandat med konstsnö.

Där har 4 av våra barnbarn åkt slalom i vinter. I går var det sista chansen för denna säsong och det är väl tur, för vid liften var det blött och djupa spår som barnen gladeligen åkte igenom, det såg ut som de åkte vattenskidor i de djupa vattenpölarna.

Under säsongen har vi varit dit ett par gånger och sett på då de åkt, de har barnbarnen uppskattat och frågat om vi kommer flera gånger. Det är roligt att se på då de kör med ivern i ögonvrån och visar vad de har lärt sig, samtidigt som det är spännande.

 

 

En glad och god pojke vinkar glatt, farmor det är så kul!

De samsas och delar liften, ibland hände det sig att de inte hade rum på samma gång, utan då körde de upp var för sig.

Rena rama teatern att stå och se på hur barnen klarar sig. Ibland stod de nästan på huvudet och de vände och vred skidorna i kors och tvärs. Det var inte bara en gång jag tänkte hur skall de hinna reda upp den härvan förrän liften kommer, men brådstörtat stod de alltid redo när liften kom. Sådant klarar endast barnen av. Otrolig rörelseförmåga de har.

Sista halvtimmen i backen fick barnen röra sig fritt, då körde de flesta utan skidor, det gick hur lätt som helst. På bara skosulan tog de sig upp med liften och snabbt kom de obehindrat ner och körde slalom utan skidor.

När liften stannade var barnen beredda – med glada miner och rosor på kinderna dricker de saften jag hade med åt dem, sedan förde vi hem två blöta men nöjda pojkar. Roliga minnen från slalomsäsongen 2018.

Nattcyklingen 22.00 – 07.00 23 – 24. 3

Natten mellan fredag till lördag var dags för Botniahallens tredje nattcykling. Det börjar kl 22 på fredagkväll och avslutas 07 på lördagmorgon.

Första gången ville jag inte vara med, andra gången hade jag inte möjlighet, tredje gången var jag med och ångrade att jag inte hade varit med alla gånger.

Kanske är jag lite galen tänkte jag som far och cyklar på natten, när jag förberedde mig på kvällen och packade väskan. Väl på plats kunde jag snabbt konstatera att jag inte var ensam om den tanken. Det var bara att nöta på och cykla runt banan, ensam var jag inte, vi var ett 50 tal cyklister där.

En tillrättavisning fick jag också om cykelreglerna runt banan av en lagmedlem, han påstod att jag borde bestämma mig vilken bana jag skall cykla efter, inte vingla för mycket. Precis just när han sade det, kände jag mig trött och var i en svacka, så tillrättavisningen kom inte mera lägligt. Jag  förstod läxan med en gång. Mest synd om honom, han måste ha haft fullt upp med tillrättavisningar åt många andra som inte var i balans, det var en och annan som hade precis som jag, svårt att välja vilken bana de skulle hålla sig i.

Däremot blev jag så glad när en annan grupp kom cyklade förbi mig och Göte tjoade till mig, häng på här bakom oss. Precis vad jag behövde höra då, först då kom jag mig igång. Barmhärtigt gjort tänkte jag! Han såg vad en nybörjare som jag behövde höra!

Inga problem inträffade fast risken kanske ändå är större nattetid, för visst känns huvudet mera däst på natten.

Nöjd med cyklingen blev jag, fick 100 km mera på mätaren. Kl 03 på nattkvisten var det dags för gemensamt kaffe och smörgås, efter det var mitt mål fullbordat. Musklerna var sträckta och det smakade bra att fara hem till en varm säng.

Många nya erfarenheter och idéer fick jag om vad som bör förbättras, rättas till både med mig själv och med cykeln. Det tog jag med mig hem och är redan på gång med förbättringen.

Summa summarum! Nattcyklingen gav mer än den tog!

 Här har Lotten och jag parkerat våra fina nya cyklar.

 

Spinning och core

I går kväll var jag på spinning igen, jag får ge järnet och tränar ganska mycket nu inför min cykelresa till Paris.

I dag kände jag mig riktigt trött, jag undrar varför, jag brukar inte vara så här trött, somnade på soffan med katten på armen och hunden på golvet nedanför. När jag vaknade öste det ner snö utanför fönstret och jag var snabb att skylla på nederbörden.

På spinningen trampade jag i 45 min 30 min intensiv träning, med både lättare och tyngre motstånd, mest tyngre tyckte jag det var i går – stående och sittande, det gick som en dans jag trivs som fisken i vattnet när jag sitter där och trampar så svetten rinner, medan musiken spelar trampade vi i takt. Helt plötsligt tystnade musiken (lite strul med tekniken) och jag kände mig illamående, men vad är detta tänkte jag. lika snabbt börja den spela igen och illamåendet försvann.

Första gången jag var på spinning var i höstas, då berättade några av lagkompisarna att första gången man är på spinning, så skall man bli både illamående och svimfärdig, vet inte om det var på skoj eller allvar. Åtminstone mådde jag bra hela mitt första spinningpass. I går däremot var första gången som jag kände illamående.

Att trampa i takt med musik och discobelysning gör att det känns hälften lättare. Det är så häftigt att trampa i takt med bra musik – EUPHORIA med LOREEN är jag så förtjust i!

Efter spinningen bytte vi snabbt sal, där hade vi core med stretching, då fick jag kramp i benet. Det var också första gången jag har upplevt kramp i benet, det gick snabb över med lite massage, någon gång skall vara den första.

Cykelresan till Paris, kräver både tålamod, träning och mycken planering, förstås en lärorik period. Det är nog många gånger som jag hellre skulle vilja sitt i soffan med ett handarbete i händerna och och bara ta det lugnt, ändå finns det inget träningspass som jag ännu ångrat.

Förberedelserna på går hela året och insamlingarna tar mycket tid och kraft och som jag lär mig så mycket nytt av. Inte minst så många nya människor som jag har lärt mig känna och många som jag ännu inte känner.

När jag inte vet hur jag skall orka träna. brukar det hjälpa med att jag tror att kroppen mår bättre av träning än för mycket stillasittande i soffan med sticksömmen.

Här från ett annat tillfälle i sällskap med lagkompisen Lotten, jag är skottkärran och hon kör lasset, så rullade vi iväg över gymnastikgolvet, sedan blev det vise versa.

Nu har jag cyklat 2.475 km både på trainern och i Botniahallen, så jag är en bit på väg!

Vargflockar rör sig i nejden

Trodde aldrig jag skulle behöva vara rädd att röra mig i skog och mark här i våra trakter, men det är sanningens ögonblick. Dagliga observationer och artiklar i dagstidningen om hur vargarna stryker här runtomkring i våra trakter börjar bli skrämmande. De har tagit rådjur som de ätit sig mätta av, även en katt har setts stryka med. Att de dessutom rör sig så nära bostadsområden och människorna och inte är desto mer skygga av sig.

Vår härliga promenad i skogen på 8 km som Bamse och jag tycker så mycket om, får jag som det ser ut nu allt glömma. I stället får vi gå nära bebyggelse och i närheten av folk och fordon, då är vi också ute, men ingenting gå upp mot en skogspromenad, gamla skogsvägar, skogens tjusning och en hund som får springa fritt och ostört.

Jag kan knappast tro det, att vi har vargar som springer här när oss. Nu har de setts åt alla håll och väderstreck, så jag tänker ge mig.  Jag vill inte se min hund bli offer för en varg. Möter vi vargen är det sent att prata fred!

Vad gör jag om vi möter en eller flera vargar? Ylar!

I öster stiger solen upp

Om inte solen hade börjat skina i morse trodde jag nästan att vintern varar för evigt. Men när solen började visa sig bakom träden, påminde det om att våren är nära förestående.

Solen har lyst nästan varje dag nu i en veckas tid, riktigt fina vinterdagar har vi haft. Om mornarna är det inte så lockande att gå ut när det så här kallt, ändå traskar jag iväg ut och hämtar Vasabladet varje morgon, det känns rätt skönt att komma in tillbaks och sätta sig ner och läsa ett pinfärskt kallt blad med varma morgonkaffet.

Termometern visade -25 grader här i morse, jag trodde inte riktigt mina ögon, så jag kollade en gång till och då hade den stigit till – 26, snabbt gick jag därifrån och det var då jag såg solen som steg upp bakom trädtopparna.

Det räcker inte med kölden, dessutom tror katterna att jag kan göra någonting åt det, åtminstone verkar det som det är mitt fel att det är så här kallt. De springer in och ut – ut och in hela dagarna. Med andra ord så väntar både katterna och jag på mildare väder, de är något otåligare än jag. Jag njuter så att få vara ute i solen mitt på dagen. Passar på och tar till vara vad solskivan bjuder på.

Snabbt har jag fått kontakt med min pojke och hans familj som firar sportlovet i Thailand. Där är det varm och skönt, dag som natt, över 30 grader. De solar, badar och njuter av värmen.

Det är fantastiskt att vi solar under samma sol, tänker jag när jag står där och ser på den självlysande himlakroppen. Gula runda fläcken som vi alla ryms under!

 

 

Det är för oss solen går upp!

Det är kallt i Finland nu

Röken står rakt upp ur skorstenarna. Träden är rimfrostiga. Fåglarna hänger på frusna elledningar och solen skiner. Soligt är det – kan knappast vackrare bli, i morse var det – 20 grader.

Vad kunde vara mer passligt än att fara och vinterbada då. Oberoende hur kallt det är, så är ändå vattentemperaturen ungefär densamma på vintern, ca – 0,5 till – 2 grader. I dag simmade jag två gånger, första gången blev det ca 8 m andra gången simmade jag ca 15 m sällan jag simmar så långt när det är så kallt, förstås så ångrar jag det inte, det går så bra och känns så skönt efteråt, det är bara tankarna som styr och ställer till det lite när det är så kallt ute.

Mitt på dagen när solen är som högst och tagit över kölden, då är det som allra bäst att få vara ute och ta vara på solen, där kunde jag stå på bryggan efter simningen och bara njuta av solen som sken rakt i ansiktet och så ljust det var då solen sken längs sjön.

Konstigt i dessa förkylningstider att inte alla baciller fryser bort i kölden. När en virus är över är en ny påkommande. Än så länge har jag klarar mig från alla farsoter, det vågar jag ens knappast skriva ner. Ta i trä!