Tre fyrfota i gryningen.

I morse när vi gick i gryningen, min älskade fyrfoting och jag. Alldeles avslappnad och andades in friska morgonluften, lyftes hastigt våra blickar upp, en bit framför skuttade tre stycken rådjur hastigt över vägen, några skutt till över lindan och sedan in i skogens trygga tillvaro. Där slapp de åtminstone se oss som de blev rädda för.

Det var våra steg på vintervägen som hördes så bra på långt håll som skärrade iväg dem. Som tur är var vi inte farliga för dem, vi bara skrämdes lite. Har förstått att de strövar omkring här, enligt fotspåren i nysnön rör de sig dagligen här hos oss.

Vet inte om de hade taggar eller var utan, hann inte se det, men synen var vacker i ottan.

Foto från höstsidan av tre stycken rådjur.

Med jämna mellanrum dyker de upp framför oss. Någon gång blir nästa gång – vet inte när, antagligen då vi går helt ovetande i andra tankar och smådrömmer.

 

På återkommande tre fyrfotingar!

Rose

Mycket snö har vi …

… och mera kommer det.

Kanske det är gamla ”market” som slår in. Rönnbärskvistarna skall bara tyngas ner en gång per år. Senaste höst syntes inga rönnbär, rönnbärsträden var helt tomma på bär. Nu tyngs alla kvistar ner ordentligt av snön.

Snön är lätt att hantera och roligt är det att skotta. I dag hann mannen skotta bort snön på hela gårdsplanen och bara han hade klart och svängde om började det snöa igen. Alldeles vitt där ute nu. Det kan nog fortsätta hur länge det vill, tids nog kommer våren och värmen emot, snabbt smälter det då och fukten far ner i marken, som säkert också behövs.

Bara tio grader i dag och vackert i naturen.

Det mesta är täckt av snö, granarna är speciellt vackra när snön pressar kvistarna neråt.

Här om dagen hade vi som kallast – 27 grader. I jämförelse med varma sommaren då det var som varmast ca 30 grader. Då började man längta efter svalare väder. Nu är det passligt och bra igen.

 

 Efter vinter kommer vår.

Rose

 

Djurens förmåga.

Att djur är kloka är knappast något nytt. Ändå blir jag ständigt överraskad över vår hund Bamse, hur mycket han förstår vad vi pratar om. När jag förklarar för honom vad jag har på hjärtat, ser har knappast på mig, bara sneglar med ögonen lite grann, som jag kanske då uppfattar som han tänker på något annat. Han vill kanske bara att vi skall gå ut och tycker att jag tjatar i onödan. Kanske bättre att tjata för mycket än för lite – tänker jag.

Det var halt när vi var ute i dag, sandat var det, ändå fläckvis kan det finnas osynligt farlig isfläckar. Vi var extra noga och ville bara ta det försiktigt, inte halka. Men Bamse han hade allt på klart, ännu mera än mig, han gick så vaksamt, bara väntade och kollade hur det går, han läste av mig från början till slut.

Det borde jag ha vetat från början, fast läget var isigt.

 

Inomhus är det inte halt, kändes tryggt och bra att gå över köksgolvet när vi kom in tillbaka, utan att veta att det finns isfläckar som kan ställa till det för en.

 

Så är isläget!

Rose

TYST I HUSET

Landar långsamt efter intensiv jul- och nyårshelg. Samtliga har återgått till sitt, arbete, skolan började också i dag. Ledigheten kunde ha varit längre enligt barnbarnen, ändå är fasta rutiner ett bra alternativ att gå tillbaka till.

Lugnt och tyst är det i huset, endast väggklockan tickar, jag andas in lugnet, återhämtar mig, håller min stickning och njuter till fullo – ändå sakna jag dem åter.

Några nyårslöften har jag inte gett, nöter på med mina gamla vanliga som jag tycker om, i motionens tecken. En ny start på gamla vanor.

Ledigt var det här.

 

Doftar in nya året!

Rose

25 december 2018

Tomten kom och for, eller var det julbocken, åtminstone brukade han komma när jag var barn, kärt barn har många namn, huvudsaken att han kommer.

Bamse visste att det var julafton, var så glade när jag önskade honom God Jul och han fick sitt ben att gnaga på. Han hade allt på klart redan från morgonen. Vi har övat på våra traditioner i 11 år nu.

Frisk luft gjorde gott i kväll när vi var ute i blidvädret, 1 grader på + visar mätaren. Kranen var öppen så jag tog vara på lite regnvatten åt blommorna.

Önskar alla Trevlig fortsättning på helgen!

 

I morgon är åter en dag.

Rose

Lucia i skolan.

Lucia har vi firat i Karvsor skola, fick till och med personlig inbjudan att få vara med och fira lucia vid skolan i byn. Vackert så. Det är en bra inkörsport på julhelgen tycker jag. Stämningsfullt och vackert. Programmet var lagom långt och sedan bjöd skolan på kaffe och nybakade lussebullar. Roligt att få sätta sig ner dricka kaffe och träffa någon som man knappast annars träffar eller ser. Det uppskattar jag.

Festsalen var så gott som fullsatt av inbjudna gäster, självklart skolans elever och dagisbarnen kom också på luciamorgon. Med i dagisgruppen fanns  två av våra barnbarn, så vi höll kontakten med varandra och vinkade med jämna mellanrum under programmets gång. När programmet var slut kom de och sade hejdå före de gick tillbaka till dagis som finns i samma byggnad. Dagistanten berättade att det hade varit viktigt att de fick gå och prata med mormor lite också. Så roligt, mycket viktiga saker.

Skolan är ca 25 år gammal och till hösten skall den utvidgas, det behövs mera utrymme för elevantalet utökas ytterligare hösten 2019.

Det är är positiv liv.

 

Vi går i sakta mak till jul

Rose

Det regnar 9 december

Nu var det bra med näbbskor, vägen var som en skrinnarbana, ändå kändes det lite osäkert om jag skulle skurra omkull. Så småningom kändes det att jag kunde lita på nubbarna och gå helt fritt på isen, nära dikesrenen höll vi oss ändå så gott det gick.

Friskt och välbehövligt var det att vara ute på promenad, har blivit lite dåligt nu de senaste dagarna. I går kväll var vi i kyrkan och lyssnade på körsång och vackra ”O helga natt” med Kristoffer Streng & Simon Granlund, Duett.

En av de vackraste julsångerna. O helga natt (här med Kristoffer Streng solo).

 

Vackert så jag fick kalla kårar.

Två veckor till jul.

Rose