När borta är nära

På kyrkogården är det vackert alla årstider. Sommartid en färgprakt så långt ögat kan nå, stora lönnar och många andra lövträd och barrträd pryder upp. På hösten är det levande ljusen som förmedlar stämningen. Vintertid är det mesta täckt av snö och endast gravstenarna som syns. Juletid är det så vackert med dekorativa stora julgranar som utsprider stämningen över gårdsplanen och gravgården.

Det är så lugnt och fridfullt att vandra där och se gravarna och läsa på gravstenarna. Kommer ihåg gamla minnen när jag ser igenkännliga namn, äldre och yngre årtal, kända och okända namn. När jag ser mina anhörigas namn, då kommer allt så nära, fast de är så långt borta.

Vår vackra kyrka i höstskrud.

  Vörå kyrka. Finlands äldsta träkyrka Invigd 1626 blev Korskyrka 1777 Kyrkotornet är 42 meter högt med ståtlig tupp allra högst.

 

Vår bästa tid är nu!

Rose

Villavägen.

Vägen genom skogen fram till båtplatsen är både backig och krokig, antigen går det uppåt eller så går det ner. Man kunde tro att det är en tung cykelväg, fast så är det inte alls, har inte upplevt det en endaste gång. Faktiskt roligaste vägen att cykla efter. Ändå har jag undvikit den i sommar p.g.a. vargen.

Vi valde den vägen i går. Grusväg med nerförsbacke som gör att det ränner näst intill toppen av följande uppförsbacke, oavkortat cyklade vi på så och vips är vi framme. Trivsam väg även att vandra efter – ypperlig stavgångspromenadväg.

Bekanta älgjägaren träffade vi också han hade passet färdigt för dagen och var tämligen nöjd, var på väg hem för att dricka kaffe med gumman.

Han underströk att det var befogat att undvika Jossängsvägen i sommar, villavägen heter så, vargen hade haft uppehälle där runtomkring, även på vår holme hade den varit i sommar. Inte en aning att den hade hållit sig där, Bamse som har valt att sova utomhus när det varit så varmt.

För det mesta sover han med ett öga stäng, med det andra har han vakande kontroll på omgivningen, så jag tror han hade nog hastigt valt att komma in om situationen hade blivit så dramatisk. Det var här på sensommaren, mitt i han sov som tyngst och snarkade så högt, rusade han hastigt ner till stranden, förvånad blev jag när han kom upp tillbaka med en lake i munnen. Ingen simmar ostört på vår strand med Bamse i närheten.

Det blev en lång cykeltur för oss i går – med många omvägar, tror vi cyklade efter alla skogsvägar som jag annars inte vågat cykla i sommar, när jag varit ensam. Som tur hade vi termosar med varm dricka, energistänger och frukt, otroligt gott att avnjuta på båtplatsen före vi vände.

Där var det höstlikt och endast ett fåtal båtar kvar i vid bryggan. Känslan av vemod kröp sig på, samtidigt som det ändå inte lockar så speciellt mycket mera den här årstiden, det är fuktigt och smått vått. Villasäsongen är slut för i år.

Nöjda och glada kom vi hem i skumrasket. I sin om tid bastun.

 Allt var så lugnt och stilla – inte en våg syntes. Lika hastigt som solen skiner blir det skymning.

Höstpromenaden.

Tyst är kvällen.

I morse var jag och Bamse ut på promenad, 5 km och efter det var Bamse nöjd, han ville in i sin hage och bara vila. Lite annorlunda var det före vi hade gått av gården, tydliga tecken, har du mig – har du hund, då skall det promeneras, ingenting att fundera på.

Annars hade jag smitit iväg på cykeln, hann bara utanför dörren stod det klart hur det skulle bli. Hundpromenad – det var inte fy skam det heller.

Frisk och varmt i luften, det är så skönt att bara gå och gå och stanna och vänta på Bamse ibland, lite tålamodskrävande kan det blir.

Svanarna finns fortfarande kvar här, det utstrålar ljus efter åkrarna. De är måna om sina familjer, frågar mig hur ungarna skall klara sig, blir deras färd betryggande, de har ju en lång utflykt framför sig inom kommande tid.

En och annan som står på sin vakt, sträcker på nacken och undrade om vi ville någonting eller är läget lugnt.

Ett annat sällskap.

Indiansommar 14.10.2018

20 grader varmt och sydostlig vind. Vädret – det här vädret, jag blev helt överraskad när jag var ut och cyklade, nu hade jag cykelkorgen full av kläder att ta på mera vid behov, inga risker att börja frysa på någon enda kroppsdel. När jag hade cyklat 5 km stannade jag och började ta bort något plagg i stället och ju längre jag cyklade ångrade jag att jag inte hade shorts på mig. Så himla varmt och fint det var, jag cyklade långt och länge, stannade endast för att plocka upp kläder och handskar som blåste ur cykelkorgen i nerförsbacken i Oxkangar.

Ägnade ingen tid åt fotografering, det var vackert överallt. Plus att jag cyklade efter asfalterade vägar och har fått för mig att asfalten inte är någonting att fotografera, foto med asfalt på är inte vackra. Fast det blåste ganska hårda vindar var det så varmt och solen sken och bländade i de färggranna höstträden. Gult, orange och rött som eld efter vägen, sällan man får uppleva sådant varmt och vackert väder i oktober. Indiansommar och indianfärger så vackert.

Jag njuter ännu i dag av gårdagens vackra väder och städningen i köksskåpen gick som en dans. Oj, vad man samlar på sig behövligt och obehövligt skräp, så skönt att få upprensat.

 

Min härligaste cykeltur avslutade jag med fotografering efter ån.

 

Indiansommarhälsningar 

Rose

16 m upp på Lostenen

Vi gick till berömda Lostenen i Överpurmo.

Närapå 1 km.s promenad genom skogen i vacker stenig terräng. Vädret var på vår sida, solen sken och det var lugnt, stilla och så vackert hela vägen fram. Dagen innan hade det blåst och varit kallt på berget, så omedvetet tajmade vi in rätta dagen.

 

Finlands ståtligaste flyttblock, 16 m högt. Den berömda stenen har fått sitt namn efter lodjur som uppehållit sig i den steniga terrängen runt flyttblocket.  Spår av våra stora vilda djur har även setts i området under alla år. Under stenen finns grottor och skrevor. Spännande och vackert.

 

Först picnic och korvgrillning – sedan besteg vi berget. Det var bra och stadigt byggt med räcke på båda sidorna om trappstegen, så med tanke på att jag inte kunde ramla ner tog jag modet till mig och klättrade ända upp. Det kändes tryggt och bra, barnbarnet Lucas gick framför, han var inte det minsta rädd. Höjder och jag passar inte tillsammans, med svaga darriga ben kom jag mig ändå ända upp till toppen. Nöjd för det, jag besegrade min höjdrädsla lite grann känns det som. Vackert var det där uppe bland trädtopparna. Väl värt ett besök.

 

Höjdhälsningar

Rose

7 sorters väder.

Vädret växlar snabbt om hösten. Här om kvällen var jag ute på cykel, det var så vackert och vindstilla, jag ville allra helst fortsätta hur långt och länge som helst. Det passade inte så bra eftersom jag varken var utrustad med vätska eller något att bita i när energin hade tagit slut. Det var förargligt i efterhand konstatera att jag hade haft möjlighet att fara iväg tidigare, hade inget annat viktigt för mig, bara lite dålig planering.

Istället för att vända hemåt så svängde jag cykeln emot ån, där är det alltid vackert.

Ny dag och nya möjligheter. Så jag tänkte göra om det och ta en längre cykeltur följande dag i stället, klädde lager på lager för att skydda mig för all eventuell höstkyla. Regnbågen var så vacker framför mörka moln. De skulle jag fånga på bild – bara cykla genom tunneln först, väl på andra sidan tunneln fanns det igen regnbåge kvar, snabbt som en blinkning var den veck, bara mörka nervösa moln fanns kvar.

Det började regna, kändes mera som snö-blandat-regn. Svängde inte hemåt, som jag kunde om jag ville,  utan fortsatte bortåt. Vem bryr sig om lite regn, jag såg fortfarande bra genom solglasögonen och klädd för lite kyla, så lite regn hindrade inte.

Snart kom jag till nästa bro och fick se vattnet och någon båt – fiskade såg det ut som. Båtar som kom sig uppe på land. Höst överallt!

Här svängde jag, börjar frysa om fingrarna. Kylan leder rakt genom cykelstången ner till händerna, Hade för tunna handskar, de som skulle ha varit passliga hade jag så prydligt placerade i lådan där hemma.

Nästa gång tar jag reservkläder med, när jag skall fara ut på lång cykellänk, alltid bra att ha, kylan påminde mig om det.

Det finns egentligen inget dåligt väder, bara olika formera av opassliga kläder.

 

Mina halvfrusna fingrar styrde till ån för att kolla regnvädret där.

Det heter 7 sorters väder på en höstnatt!

  1. Sol
  2. Regn
  3. Blixt
  4. Åska
  5. Frost
  6. Snö
  7. Hagel
  8. Blåst
  9. Storm
  10. Vått
  11. Torrt
  12. Månen

 

Hösthälsningar

Rose

Så fort tillfället ges.

Det skall blir varmare i början av veckan, säger mannen, vad hjälper det svarar jag stolt, för nu är alla blommor och onödiga sommarprylar undanstökade. Han flinade och vet hur jag är. Inget onödigt krimskrams vill jag ha.

Lika glad och nöjd är jag att få bort allt onödigt, tror till och med ännu gladare än då jag plockar fram dem på våren. Minns så väl i våras då jag började dra fram skölpaddor, fåglar och skulpturer jag dragit på mig under åren, allra helst ville jag låta dem stå kvar, hållas där i sitt förvar. Ändå plockade jag fram dem, det hör väl lite till när den varmaste årstiden är på kommande.

Det är så skönt att få undanplockat på hösten, bara få gå förbi och ingen blomma som hänger bladen och ropar efter hjälp, varken när jag far eller kommer tillbaka. I sommar har jag haft alltför många blommor att vattna. Neej hellre far jag nog ut på cykel och vattnar mig själv. Nästa vår blir det inte så många, sade till mannen att han får påminna mig om jag glömt vad jag lovat. Det bli nog svårt påstod han.

Jag önskar ibland att jag hade lite längre tålamod att låta sommarsakerna stå kvar – det har jag inte. När jag gör någonting vill jag det skall gå undan och att det skall bli färdigt, allra helst redan i går.

Apelsinträden får stå ute ännu, de har jag överseende med och de tål också lite köld, till och med lite frost i bladspetsarna gör bara gott. Också hortensian får med nöje stå kvar, den är sååå vacker.

Trodde väl i våras att jag hade all tid i världen att sköta om blommorna när jag inte kunde fullfölja planerna och cykla till Paris.

Träffade just barnbarnet som kom körande på sin moppe emot oss på åkern, så lik sin pappa han var! Han får hålla sig till åkern och skogsvägar i väntan på mopedkörkortet och det tar nog alltför länge påstod han, snart fyller han år igen, så det närmar sig.

Tänk att när man är ung vill man bli äldre. När man är äldre vill man inte bli gammal, jo, få bli gammal och leva länge vill jag. Göra det bästa, leva sunt och äta hälsosamt, motionera, gå i skogen känna lugnet och lyssna på ingenting!

 

 

 Skön cykeltur – hade klätt på mig alldeles för mycket och undrade efteråt varför jag inte stannade och tog bort något plagg.

 

Lev och låt andra leva!

 

Rose