Varm höst i november.

I dag har det varit lite ljusare än i går. Sicksack tittade solen fram, jag hann se den. Vattnet var 4,7 grader och i luften 6,2. Jag tycker inte det gör så mycket fast dagarna är mörka, för jag vet att solen alltid finns bakom molnen. Sin om tid kommer ljusare dagar. Riktigt mysigt är det i höstmörkret. Luften är densamma till och med ännu mera syrerik än på sommaren. Och känner man efter så gör det riktigt gott.

När det är så här mörkt överallt känns det som om hösten varar för evigt och jag önskar att båten var kvar i vattnet, så kunde vi fiska lite. Det simmar fina fiskar förbi vår villa på höstsidan, som jag gärna hade tagit vara på. Öringar och sikar simmar dit. Vi kunde ha haft ut nätet, som förvisso ibland brukar trassla till sig, men alltid har det rett upp sig, med mannens tålamod vill jag tillägga.

Primula blommar envist vackert.

 

Hösthälsningar

Rose

Livligt i skogsbacken

Ofta händer sig när vi kommer ut på gården att det sprakar till i skogen bakom träden och det hörs ljud av något djur som skenar iväg, så gjorde det i dag också. Kan bara ana vad det var, närmast var det en hjort eller älg, något var det ändå. Roligt att bo så nära skogen. Min allra bästa granne.

Det tog ett tag förrän vi kom på varifrån oljudet kom som lät så konstigt, redan någon gång i sommar hörde vi det första gången, trodde bara det var ett hackspett som hackade i något träd. Men det var herr ekorren som gnagde i sig av renhornet, som jag har på fotot här nedanför. Åtminstone är det två stycken som turas om och gnaga. Nära får jag komma med kameran innan de hoppar iväg därifrån, inte är de speciellt skygga av sig heller. Kanske det är i stil med nötter näringsmässigt för deras del, bra med varierande kost.

Ekorren tycker att renhornen skall hållas korta.

Fotot  här nedanför, fotograferade jag vitsvanshjortarna från köksfönstret i dag, de är en riktig fröjd för ögat. Dagligen kommer de dit ungefär vid samma tidpunkt och betar i gröngräset. Mitt i byn brukar de bli utfodrade så där syns de ofta till vintertid. Så vackra och fina de är. Skyggare än ekorrar är de minsann.

Familjen vilt.

 

Hejdå från djuren och mig!

Första snön 25 oktober

I går fanns svanarna  ännu kvar, i dag var de borta, bara några stycken kvar. Första snön kom också kvällen innan. Det är kyligt, friskt och skönt utomhus nu, så skönt att promenera. Lite isbark varstans på vägen, så med cykel blir det lite halt.

Precis när jag kom in tillbaka kom solen fram.

Livat var de ute på åkern, när det stod i startgroparna. Så länge som möjligt envisas de med att stanna kvar här.

 

Trevlig helg!

Rose

Villavägen.

Vägen genom skogen fram till båtplatsen är både backig och krokig, antigen går det uppåt eller så går det ner. Man kunde tro att det är en tung cykelväg, fast så är det inte alls, har inte upplevt det en endaste gång. Faktiskt roligaste vägen att cykla efter. Ändå har jag undvikit den i sommar p.g.a. vargen.

Vi valde den vägen i går. Grusväg med nerförsbacke som gör att det ränner näst intill toppen av följande uppförsbacke, oavkortat cyklade vi på så och vips är vi framme. Trivsam väg även att vandra efter – ypperlig stavgångspromenadväg.

Bekanta älgjägaren träffade vi också han hade passet färdigt för dagen och var tämligen nöjd, var på väg hem för att dricka kaffe med gumman.

Han underströk att det var befogat att undvika Jossängsvägen i sommar, villavägen heter så, vargen hade haft uppehälle där runtomkring, även på vår holme hade den varit i sommar. Inte en aning att den hade hållit sig där, Bamse som har valt att sova utomhus när det varit så varmt.

För det mesta sover han med ett öga stäng, med det andra har han vakande kontroll på omgivningen, så jag tror han hade nog hastigt valt att komma in om situationen hade blivit så dramatisk. Det var här på sensommaren, mitt i han sov som tyngst och snarkade så högt, rusade han hastigt ner till stranden, förvånad blev jag när han kom upp tillbaka med en lake i munnen. Ingen simmar ostört på vår strand med Bamse i närheten.

Det blev en lång cykeltur för oss i går – med många omvägar, tror vi cyklade efter alla skogsvägar som jag annars inte vågat cykla i sommar, när jag varit ensam. Som tur hade vi termosar med varm dricka, energistänger och frukt, otroligt gott att avnjuta på båtplatsen före vi vände.

Där var det höstlikt och endast ett fåtal båtar kvar i vid bryggan. Känslan av vemod kröp sig på, samtidigt som det ändå inte lockar så speciellt mycket mera den här årstiden, det är fuktigt och smått vått. Villasäsongen är slut för i år.

Nöjda och glada kom vi hem i skumrasket. I sin om tid bastun.

 Allt var så lugnt och stilla – inte en våg syntes. Lika hastigt som solen skiner blir det skymning.

Höstpromenaden.

Tyst är kvällen.

I morse var jag och Bamse ut på promenad, 5 km och efter det var Bamse nöjd, han ville in i sin hage och bara vila. Lite annorlunda var det före vi hade gått av gården, tydliga tecken, har du mig – har du hund, då skall det promeneras, ingenting att fundera på.

Annars hade jag smitit iväg på cykeln, hann bara utanför dörren stod det klart hur det skulle bli. Hundpromenad – det var inte fy skam det heller.

Frisk och varmt i luften, det är så skönt att bara gå och gå och stanna och vänta på Bamse ibland, lite tålamodskrävande kan det blir.

Svanarna finns fortfarande kvar här, det utstrålar ljus efter åkrarna. De är måna om sina familjer, frågar mig hur ungarna skall klara sig, blir deras färd betryggande, de har ju en lång utflykt framför sig inom kommande tid.

En och annan som står på sin vakt, sträcker på nacken och undrade om vi ville någonting eller är läget lugnt.

Ett annat sällskap.

Indiansommar 14.10.2018

20 grader varmt och sydostlig vind. Vädret – det här vädret, jag blev helt överraskad när jag var ut och cyklade, nu hade jag cykelkorgen full av kläder att ta på mera vid behov, inga risker att börja frysa på någon enda kroppsdel. När jag hade cyklat 5 km stannade jag och började ta bort något plagg i stället och ju längre jag cyklade ångrade jag att jag inte hade shorts på mig. Så himla varmt och fint det var, jag cyklade långt och länge, stannade endast för att plocka upp kläder och handskar som blåste ur cykelkorgen i nerförsbacken i Oxkangar.

Ägnade ingen tid åt fotografering, det var vackert överallt. Plus att jag cyklade efter asfalterade vägar och har fått för mig att asfalten inte är någonting att fotografera, foto med asfalt på är inte vackra. Fast det blåste ganska hårda vindar var det så varmt och solen sken och bländade i de färggranna höstträden. Gult, orange och rött som eld efter vägen, sällan man får uppleva sådant varmt och vackert väder i oktober. Indiansommar och indianfärger så vackert.

Jag njuter ännu i dag av gårdagens vackra väder och städningen i köksskåpen gick som en dans. Oj, vad man samlar på sig behövligt och obehövligt skräp, så skönt att få upprensat.

 

Min härligaste cykeltur avslutade jag med fotografering efter ån.

 

Indiansommarhälsningar 

Rose

16 m upp på Lostenen

Vi gick till berömda Lostenen i Överpurmo.

Närapå 1 km.s promenad genom skogen i vacker stenig terräng. Vädret var på vår sida, solen sken och det var lugnt, stilla och så vackert hela vägen fram. Dagen innan hade det blåst och varit kallt på berget, så omedvetet tajmade vi in rätta dagen.

 

Finlands ståtligaste flyttblock, 16 m högt. Den berömda stenen har fått sitt namn efter lodjur som uppehållit sig i den steniga terrängen runt flyttblocket.  Spår av våra stora vilda djur har även setts i området under alla år. Under stenen finns grottor och skrevor. Spännande och vackert.

 

Först picnic och korvgrillning – sedan besteg vi berget. Det var bra och stadigt byggt med räcke på båda sidorna om trappstegen, så med tanke på att jag inte kunde ramla ner tog jag modet till mig och klättrade ända upp. Det kändes tryggt och bra, barnbarnet Lucas gick framför, han var inte det minsta rädd. Höjder och jag passar inte tillsammans, med svaga darriga ben kom jag mig ändå ända upp till toppen. Nöjd för det, jag besegrade min höjdrädsla lite grann känns det som. Vackert var det där uppe bland trädtopparna. Väl värt ett besök.

 

Höjdhälsningar

Rose