Varning läs inte detta!

Eftersom jag inte kan röra på mig nu som förr, har jag ingenting att skiva om. Av motion mår jag bra, det är kroppen van vid. Det blev ett så hastigt avhopp från mina träningar. Jag som vill motionera, röra på mig och det riktigt ordentligt.

Nu envisas mitt knä och det går något så när, ändå framåt – tror jag, men långsamt. Det är inte samma sak att ta en kort promenad, jobba i trädgården, fast jag älskar trädgårdsarbete, ändå saknar jag mina motions pass.

Så pass, att jag skriver av mig här. Bäst att jag slutar gnälla nu!

Ändå är jag tacksam för varje dag jag får vara frisk, vara med min fina familj. Mitt knä är trots allt en bisak. Det vet jag.

Solnedgång vid Långskär

En bild från bryggan, där på bänken sitter jag och andas in kvällsluften från havet! Det är så avkopplande att vara där, fridfullt, tyst och ostörd! Där blir jag som ny!

Där endast iakttar man, har respekt och alla pysslar med sitt!

Bråda dagar i maj

Hur jag än svänger det, blir det bara bråttom. Och jag har ingen annan att skylla på än mig själv.

I trädgården ställer jag till det för mig hela tiden, ändrar om planterar mera och planterar nytt. Sysselsätter mig själv med mera arbete än vad jag hinner och orkar med och får ständigt hjälp av mannen.

Persikoträdet har jag förvarat inomhus i vinter. I december stod det i blom och det gick inte att bromsa med det, sedan föll alla blommorna av. Nu har jag planterat det ute i växthuset och där skall det få övervintra med hopp om att det blommar nästa vår.

 

Bananträdet har nått takhöjd –

 

 så jag kapade av det, mäktiga blad i komposten.

 

 Löjtnants hjärta fick flytta bakom en sten i höstat, där ser den ut att trivas.

 

Solen går upp i öster.

 

Bamse njuter i gröngräset.

 

Bonzo ständigt på jakt efter min uppmärksamheten.

 

Syrenernas tid är nu.

 

Äppelträden står i blom.

 

Päronträdet ser också lovande ut.

 

Törs jag mig inte till blåbärsskogs, så är blåbärsbuskarna fulla av  knoppar och blom.

En dag i maj

Våren kom så snabbt i år, sommaren ännu snabbare, vackert och varmt är det, riktig värmebölja mitt i maj månad.

Jag hinner inte med – förundras bara över naturens underbara explosion. Just hade vi vinter och så mycket snö, vitt överallt. Tö, så var sommarn här.

Det grönskar och blommar, fåglarna sjunger och alla djuren har vaknat upp ur sitt vinteride. Vackrare än så här kan det inte bli, träden slår ut och bladen blir större och större för var dag. Det är bra, jag tycker om att ha det ombonat runt omkring mig.

Det doftar så gott, häggen har säkert slagit ut på de soligaste ställen, ännu är den i knopp här, det är bäst så – just före, när de slagit ut blommar den några dagar och så är det förbi. Jag brukar sätta näsan in i häggen och dofta, dofta och dofta, det tänker jag göra snart igen, det doftar så gott, barndom och midsommar. Så härligt!

Vackra vita tulpaner.

 

Vitsippa Primula Scilla

En efterlängtad stavgångspromenad i härlig morgonstund.

Nu skall jag till frissan, det sker bara ungefär var tionde år för min del, så det känns riktigt ovant. Bara en km har jag dit. Sedan skall jag jobba nattarbete ett par nätter. En pensionärssyssla som jag har och passar mig bra, då jag får bestämma arbetstiden själv.

Våren i Team Rynkeby spåren

 

Meteorologen spår

och bonden sår.

Han tänker på fåren

på pälsen och håren.

 

På vårvägen

syns fotstegen.

Levnadsåren

och hjulspåren.

 

I tonåren

lever man på villkoren.

Efteråt kommer junioråren

färdigt sprungit i korridoren.

 

Slut på skolåret

mera arbete för poliskåren.

Oroligast i ungdomsåren

att fira in senvåren.

 

Slut på skidspåret

och rekordåret.

Slut på maraton åren

och botniaspåren.

 

Tänker på ungdomsåren

samt yrkesåren.

Tar en oboykopp

och sen påtåren.

 

 

Det är inte så farligt

jag tar det ytterst varligt.

Mitt knä är förklarligt

och inte allvarligt.

 

Att cykla till Paris

kan vara ofarligt.

Också gravallvarligt och hälsofarligt

miljöfarligt, oförklarligt och trafikfarligt.

 

Tröstar jag mig med

som har sjuk knäled.

Order från min ortoped

försiktigtåtgärder med besked!

 

Cyklister och i bilister

hoppas däcken inte brister.

Då får ni ta till Karlssons klister

och reda upp det utan tvister.

 

Kanske ni på vägen möter jornalister

säg bara vi är cyklister!

Här finns bara optimister

vi är inga maskinister.

 

Önskar Team Rynkeby

lycka till ut i stora världen.

På Parisfärden

 hejar jag på er från fjärden!

Det blir inte som planerat

Allt har en framsida och en baksida. Det beror bara på vilken som blir matad, hade den kloke indianmannen svarat.

Jag har tränat ganska mycket i vinter för att kroppen skall vara förberedd att cykla till Paris i sommar. Det har varit mitt mål – min vilja, jag och 35 andra ivriga cyklister på väg från Vasa till Paris. Resan startar 26 juni och skall räcka i 11 dagar.

Inte bara tränat har jag gjort, också bidragit till insamlingen för allvarligt sjuka barn som är det allra viktigaste i sammanhanget. Jag har gjort mitt bästa och är nöjd med min insats med insamlade medel!

Med mycket övervägande har jag tänkt om och har avbrutit mitt mål, min resan. Beslutet var enkelt. Mitt knä säger att inte cykla så mycket! Jag lyssnar på min kropp, hälsan är det viktigaste!

Jag har blivit erbjuden att ändå få följa med, i någon av våra tre följebilar. Det tackade jag också nej till, det är inte det jag är intresserad av, jag ville cykla hela långa sträckan på 1500 km, annars får det vara.

Jag har fått stöd av familjen och kloka vänner att jag gjort rätt beslut och det är jag tacksam för. Tack!

 

Nu har jag i stället mera tid för trädgården och får pyssla hur mycket jag vill!

Så vacker.

dav

Snön hann knappt smälta, förrän krokusarna tog vid.

Slutklämmen i slalombacken 15. 4

Vörå skidcentrum

Snön har smält på skidbacken. I slalombacken finns det fortfarande snö kvar, natursnö blandat med konstsnö.

Där har 4 av våra barnbarn åkt slalom i vinter. I går var det sista chansen för denna säsong och det är väl tur, för vid liften var det blött och djupa spår som barnen gladeligen åkte igenom, det såg ut som de åkte vattenskidor i de djupa vattenpölarna.

Under säsongen har vi varit dit ett par gånger och sett på då de åkt, de har barnbarnen uppskattat och frågat om vi kommer flera gånger. Det är roligt att se på då de kör med ivern i ögonvrån och visar vad de har lärt sig, samtidigt som det är spännande.

 

 

En glad och god pojke vinkar glatt, farmor det är så kul!

De samsas och delar liften, ibland hände det sig att de inte hade rum på samma gång, utan då körde de upp var för sig.

Rena rama teatern att stå och se på hur barnen klarar sig. Ibland stod de nästan på huvudet och de vände och vred skidorna i kors och tvärs. Det var inte bara en gång jag tänkte hur skall de hinna reda upp den härvan förrän liften kommer, men brådstörtat stod de alltid redo när liften kom. Sådant klarar endast barnen av. Otrolig rörelseförmåga de har.

Sista halvtimmen i backen fick barnen röra sig fritt, då körde de flesta utan skidor, det gick hur lätt som helst. På bara skosulan tog de sig upp med liften och snabbt kom de obehindrat ner och körde slalom utan skidor.

När liften stannade var barnen beredda – med glada miner och rosor på kinderna dricker de saften jag hade med åt dem, sedan förde vi hem två blöta men nöjda pojkar. Roliga minnen från slalomsäsongen 2018.

Äntligen kom våren

I dag kom våren. Många vårtecken på en gång. Svanar, tranor, trastar och tofsvipor och ännu mera fåglar har kommit tillbaka. Äntligen, det är så roligt att vara ute och känna vårvärmen, som vi har väntat på så länge. I år är våren en månad senare än för ett år sedan, då var marken nästan bar. Nu är snödrivorna stora och höga, fast de har blivit blöta och segnar ihop, våren ligger i luften.

Får se hur det blir med vargfrågan. I går observerades vargen vid skidcentrum, barnen som var i slalombacken fick avbryta slalomkörandet tills vargen hade försvunnit därifrån. Det är verkligen skrämmande.

 Våren kommer med spåren i byvägen, så är utgångsläget, men det är på bättringsväg.