Livligt i skogsbacken

Ofta händer sig när vi kommer ut på gården att det sprakar till i skogen bakom träden och det hörs ljud av något djur som skenar iväg, så gjorde det i dag också. Kan bara ana vad det var, närmast var det en hjort eller älg, något var det ändå. Roligt att bo så nära skogen. Min allra bästa granne.

Det tog ett tag förrän vi kom på varifrån oljudet kom som lät så konstigt, redan någon gång i sommar hörde vi det första gången, trodde bara det var ett hackspett som hackade i något träd. Men det var herr ekorren som gnagde i sig av renhornet, som jag har på fotot här nedanför. Åtminstone är det två stycken som turas om och gnaga. Nära får jag komma med kameran innan de hoppar iväg därifrån, inte är de speciellt skygga av sig heller. Kanske det är i stil med nötter näringsmässigt för deras del, bra med varierande kost.

Ekorren tycker att renhornen skall hållas korta.

Fotot  här nedanför, fotograferade jag vitsvanshjortarna från köksfönstret i dag, de är en riktig fröjd för ögat. Dagligen kommer de dit ungefär vid samma tidpunkt och betar i gröngräset. Mitt i byn brukar de bli utfodrade så där syns de ofta till vintertid. Så vackra och fina de är. Skyggare än ekorrar är de minsann.

Familjen vilt.

 

Hejdå från djuren och mig!

EN HUNGRIG EKORRE.

Tidigt när första snön kom började vi mata fåglarna med solrosfrön. Jag ordnade det  bekvämt och nära med matningen för inkommande vinter och ställde ett ämbar med frön i på lekstugeverandan nära till fågelbrädet.

Varje gång jag gick och dit och skulle fylla på mera frön var fågelbordet upp och nervänt, jag ställde det till rätta och nästa dag var det upp och nervänt igen.

Fågelbordet är ett litet nätt hus med ås tak, som har hållit maten torr. Det börjar bli till åren kommen, ända sedan dottern gick i lågstadieskolan, det har tjänstgjort och varit perfekt för ändamålet. Tyckte det var lite konstigt, men tänkte inte mera på det, förargligt var det förstås då maten alltid var våt och geggig av regnet, fåglarna är noga av sig och vill inte äta vad som helst.

Några dagar rättade jag till fågelbrädet och började undra om det kanske är dags att skaffa ett nytt och stadigare som hålls upprätt.

Från köksfönstret fick jag sedan förklaringen till vandaliseringen. Boven i dramat blev filmad.

 

Snart skall de få ett nytt fågelbord, mannen snickrar för fullt. Hoppas bara att både fåglarna och ekorren blir nöjda och kunna samsas som de hittills gjort riktigt bra. Det gamla vill jag ändå inte slänga, det får bli ett renoveringsprojekt.

Varje dag är den där och huserar.