Varning läs inte detta!

Eftersom jag inte kan röra på mig nu som förr, har jag ingenting att skiva om. Av motion mår jag bra, det är kroppen van vid. Det blev ett så hastigt avhopp från mina träningar. Jag som vill motionera, röra på mig och det riktigt ordentligt.

Nu envisas mitt knä och det går något så när, ändå framåt – tror jag, men långsamt. Det är inte samma sak att ta en kort promenad, jobba i trädgården, fast jag älskar trädgårdsarbete, ändå saknar jag mina motions pass.

Så pass, att jag skriver av mig här. Bäst att jag slutar gnälla nu!

Ändå är jag tacksam för varje dag jag får vara frisk, vara med min fina familj. Mitt knä är trots allt en bisak. Det vet jag.

Solnedgång vid Långskär

En bild från bryggan, där på bänken sitter jag och andas in kvällsluften från havet! Det är så avkopplande att vara där, fridfullt, tyst och ostörd! Där blir jag som ny!

Där endast iakttar man, har respekt och alla pysslar med sitt!

Vi gick vilse

Långskärsholmen som vi gått över så otaligt många gånger, där gick vi vilse i går. Största holmen på Långskär, den rundar vi inte på en dag.

Efter maten passade det bra att ta en promenad över holmen, jag kände på mig att jag inte ville gå ensam, så jag frågade mannen om han vill komma med, jag skyllde på ormar som jag har stött på där någon gång förut. Så klart kom han med, genast började vi fundera var någonstans vi brukade gå. till vänster eller höger. Så småningom kom vi ut till sjön mitt emot, vi kände inte igen stället, med facit i hand kom vi ut alldeles för långt till höger. Vi strövade på ordentligt och fick hålla oss till sjösidan för att alls kunna orientera oss något så när och någon ljusglimt som kom fram genom skogen.

Så småningom kom vi på rätt riktning igen. Det som ställde till det för oss var att vi undvek berg med stora stenar med mossa och djupa hål däremellan.

dav

När vi hade strövat runt och åter runt i skogen började vi så småningom känna igen oss. Vilken lättnad. Och vilken tur att jag följde magkänslan och inte gick ensam. Bamse gick det ingen nöd på, bara skoj. Han tog sig ett dopp så fort han såg chansen.

mde

När vi äntligen kom tillbaka till villan hade vi vandrat i två timmar. Vi var lagom trötta och kläderna genom blöta då var det skönt att tända eld i bastukaminen och bada bastun. Nyttigt och roligt att gå i skogen,  men nästa gång skall vi bara hålla oss till vänster.

dav

Dimmigt på sjön.

Dottern ringde i kväll och undrade om vi har hittat hem efter gårdagens strapatser.

Plötsligt är den bara där

mde

Sälen svängde om och kom simmande tillbaka förbi oss.

Tänk att vi fick se den till slut.

Min vana trogen morgonsimmade jag, 16° i vattnet – det bästa som finns – hur härligt som helst – blir som ny. När jag sedan stod på bryggan och njöt efter simningen, får jag syn på någonting mörkt ovanför vattenytan. Sjön låg alldeles lugn och stilla, det var för långt borta att kunna se vad det var, men jag kunde ändå ana vad det var frågan om. Snabbt  hämtat jag kikaren, men då jag kom tillbaka var den redan försvunnen. Efter det syntes den igen ett par gånger.

Då den syntes längre bort nära stenbumlingarna, hoppades jag att den kanske svänger om och så blev det. Den svängde, för helt plötsligt dyker den upp och hämtar ny luft precis framför oss, för att kunna fånga den på bild nu så fotade jag inifrån.

Jag har nog smått väntat på den hela sommaren och då jag nästan gett upp hoppet så finns den bara där. Det händer ändå mycket i naturen, även om det är sensommar.