Det blir inte som planerat

Allt har en framsida och en baksida. Det beror bara på vilken som blir matad, hade den kloke indianmannen svarat.

Jag har tränat ganska mycket i vinter för att kroppen skall vara förberedd att cykla till Paris i sommar. Det har varit mitt mål – min vilja, jag och 35 andra ivriga cyklister på väg från Vasa till Paris. Resan startar 26 juni och skall räcka i 11 dagar.

Inte bara tränat har jag gjort, också bidragit till insamlingen för allvarligt sjuka barn som är det allra viktigaste i sammanhanget. Jag har gjort mitt bästa och är nöjd med min insats med insamlade medel!

Med mycket övervägande har jag tänkt om och har avbrutit mitt mål, min resan. Beslutet var enkelt. Mitt knä säger att inte cykla så mycket! Jag lyssnar på min kropp, hälsan är det viktigaste!

Jag har blivit erbjuden att ändå få följa med, i någon av våra tre följebilar. Det tackade jag också nej till, det är inte det jag är intresserad av, jag ville cykla hela långa sträckan på 1500 km, annars får det vara.

Jag har fått stöd av familjen och kloka vänner att jag gjort rätt beslut och det är jag tacksam för. Tack!

 

Nu har jag i stället mera tid för trädgården och får pyssla hur mycket jag vill!

Så vacker.

dav

Snön hann knappt smälta, förrän krokusarna tog vid.