Höstpromenaden.

Tyst är kvällen.

I morse var jag och Bamse ut på promenad, 5 km och efter det var Bamse nöjd, han ville in i sin hage och bara vila. Lite annorlunda var det före vi hade gått av gården, tydliga tecken, har du mig – har du hund, då skall det promeneras, ingenting att fundera på.

Annars hade jag smitit iväg på cykeln, hann bara utanför dörren stod det klart hur det skulle bli. Hundpromenad – det var inte fy skam det heller.

Frisk och varmt i luften, det är så skönt att bara gå och gå och stanna och vänta på Bamse ibland, lite tålamodskrävande kan det blir.

Svanarna finns fortfarande kvar här, det utstrålar ljus efter åkrarna. De är måna om sina familjer, frågar mig hur ungarna skall klara sig, blir deras färd betryggande, de har ju en lång utflykt framför sig inom kommande tid.

En och annan som står på sin vakt, sträcker på nacken och undrade om vi ville någonting eller är läget lugnt.

Ett annat sällskap.

Vårpromenad …

… kan jag säga så redan? Åtminstone kändes det vår i luften. Vägarna är också vårliga och såriga, alldeles tungt före att gå i. Svetten lacka när jag kom hem tillbaka efter 8 kms skogspromenad.

Svanarna har också börjat komma, har inte sett dem bara hört, det räcker visst också till ett vårtecken. Härligt!

I dag lät jag Bamse välja en kortare promenad, i stället valde jag att ta gångstavar och gick längre. Det var inget dåligt alternativ heller, borde gå med dem hela tiden.

Fast vägen var tung och svårframkomlig på vissa ställen av sträckan och visst var jag trött när jag kom hem. Ändå var kroppen pigg och jag hade inte ont i axlar och armar som jag annars lätt kan få när jag har gått långt. Stavarna är bra de håller upp kroppen på ett riktigt sätt, plus att kaloriförbrukningen blir betydligt högre. Bonus det också!

Nåja, det här har jag redan vetat – länge. Det blev bara en repetition! Det kan behövas ibland!

Solen sken så cykelglasögonen satt alldeles utmärkt!

VÅREN

WP_20160329_011

Nu vill jag bara ut och cykla i naturen – vad kan man mer begära. Det bjöds på musik hela vägen, fågelsång ända hemifrån och tillbaka. Klarade mig uppenbarligen bra utan mp3-spelare i öronen, den är nog också bra, men då hade jag nog missat allt snack som flyttfåglarna diskuterade och det ville jag aldrig.

Björnen har tydligen vaknat han också. Då vill jag inte mera fara ut hur som helst i skogen. I vinter har det gått bra då nalle vilat sig. Samtidigt som björnen vaknar upp ur idet,  så vaknade mina känslor, nu vill jag inte riktigt mera vandra i skogen. Arma björn. Fast Ingvar säger, nå jag tror inte riktigt att du behöver vara rädd för björnen, han har nog sprungit och gömt sig långt före du har hunnit se honom. Jag är inte rädd för djuren som springer i skogen, men björnen har jag respekt för, känner att jag stannar och bara väntar att han skall komma och börja äta upp mig. Vargen är jag inte rädd för, han är nära släkt med schäferhunden, den är inte farlig.

Djuren i Finland har det riktigt bra, de behöver inte lida av någon törst eller hunger.

WP_20160329_007

Bara så vackert efter Vöråvägen.

Ett vackert vårtecken

Såg två stycken svanar i dag, högt upp bland trädtopparna svischade de snabbt förbi, hann bara blinka. De var så vackra där de flög iväg.

Det går så fort nu, kan inte riktigt fatta att det har börjat våras. Traskade iväg genom Hömossavägen via Kaitsor. Det var tungt före genom skogen, kändes nästan som det drogs bakåt ibland, efter riksåttan och Kaitsor var vägen bar så då fick jag vila. 10 km blev det. Bamse kom inte med, han var skogshuggare i dag.

 

WP_20160315_003