Dit hörde jag …

… med dem. Med dem som jag har tränat, svettats, skrattat, gråtit – det har nog bara känts så känslomässigt, med gråtig menar jag. För visst var det tufft ibland, när jag inte visste och det var många gånger och mycket som jag inte visste, ändå lärde jag mig så mycket under Team Rynkeby träningstiden. Så mycket nytt, så mycket intressant och jag ville inte missa någonting, som vanligt då bara. Så är det då man är noga av sig, inget får gå åt slumpen.

Jag är stolt över min noggrannhet, den har jag fått höra av ända sedan ”Adam var länsman”, att jag är noga. Ju äldre jag blir, desto stoltare blir jag över min personlighet. ”Jag är bara noggrann där det behövs” inte med allt – allt kan och vill jag inte ens vara noggrann med.

Som tur är så finns det alltid människor som man lär sig mera av än andra. Kanske en kotte pratar på, långa många meningar och jag lär mig ingenting, jag stör mig mest på läxan som lärs ut och är så otydlig, med en massa onödiga ord. Däremot om personkemin stämmer så lär jag mig och det behövs inte många ord, personen behöver nästan inte säga någonting.

Vilken intensiv vinter det har varit, då jag blickar tillbaka. Och vad många nya människor jag har fått träffa och lära känna, en del mera och en del mindre. Nya vänner kom det på köpet. I går var en deltagare och hälsade på och så roligt det var!

En sak hann jag inte med. Så här var det ju sagt, att vi skulle lära känna varandra riktigt, riktigt bra, under resan fram till Paris. Det må väl ändå vara osagt om jag missat något eller ej. Säkert något. Många andra saker jag också missar med Parisresan.

På Wasa Sports Club

En del av Team Rynkeby medlemmarna. Efter ett tufft träningspass i vintras – med coreträning. Jag fick äran att ligga på golvet framför fotografen.

 

På Öjberget riktigt i början av träningssäsongen.

 

Vänner får man inte, de förtjänar man!

Veckoslutsträff i Härmä 28 – 29 oktober.

Detta gäng cyklar till Paris nästa sommar, till förmån för svårt sjuka barn och unga!

En mångsidig och givande veckoslutsträff på Härmän Kuntokeskus med Team Rynkeby God Morgon Vaasa 2018.

Allt bra ordnat och vi hann med mycket. God mat och dryck och många glada skratt.

Vädret var all sorters väder, där ute kom det snö blandat regn mest hela tiden. Mina vandringsskor är jag så nöjd med, de håller tätt även om jag går rakt igenom snöiga vattenpölar. Däremot börjar gångstavarna bli aningen ålderdomliga, de har blivit justerade många gånger, fått nya trissor, nubbar och så har de fungerat perfekt igen – jag vet ju inte av någonting bättre. Varför ändra på ett fungerande koncept!

SPÄNNANDE RESA 2017 – 2018

10 oktober för ett år sedan for vi på vår drömresa till Australien – Nya Zeeland – Dubai. Efter en sådan lång resan var vi sååå nöjda och glada att komma hem igen och bara få ta det lugn ett bra tag. Vi flög 12 gånger och bodde på 13 olika hotell på en månaden, roligt, spännande och tröttsamt.

Vi har lekt med tanken att fara på en weekendresa till Paris någon gång, men tanken har bara funnits där och grunnat. Nu ett år efter vår spännande långresan, är jag hals över huvud på väg till Paris. Någon weekendresa med flyg blir det inte. Utan jag skall cykla.

I augusti anmälde jag mig till välgörenhetsevenemanget Team Rynkeby God Morgon Vasa 2018. I september ringde telefonen och jag fick muntligt meddelande att jag blivit uttagen i första uttagningen. Efter andra uttagningen fanns jag fortfarande kvar med 37 andra cyklister, alla med gemensamma mål. Vi skall  cykla tillsammans till Paris i sommar.

Nu var det helt plötsligt ingen dröm mera, det var veklighet. Nu kom fjärilarna i magen och huvudet snurrade av hundratusentals frågor. Hur kunde det vara möjligt, klarar jag att cykla så lång, hur ska jag orka, vill jag, kan jag.    Det ända jag visste var.    Det här vill jag göra!

Vi skall inte bara cykla till Paris. Hela året samlar vi in pengar till förmån för allvarligt sjuka barn och ungdomar, alla insamlade medel går oavkortat till Sylva ry, samt till Aamu Säätiö för forskning.

Det är så mycket nytt som skall förberedas och ordnas. Men nu är jag på gång. Stressad är jag inte, men jag har varit nervös, det är så mycket nytt och många obesvarade frågor. Nervositeten har lagt sig och jag håller långsamt på att landa i mina förberedelser inför mitt stora uppdrag.

Jag trivs att träna ensam, men nog finns det många fördelar med att träna tillsammans i grupp. Fotot är från Öjbergets topp, dit hade jag varken vågat gått upp eller ner om jag varit ensam.

Det är lång väg till målet!

Är det någon som är intresserad att läsa mera om Team Rynkeby God Morgon Vasa 2018, finns adressen här: http://www.team-rynkeby.fi